20 juli 2011

1-0


Vissa dagar sätter sig lite extra i minnet. Alltid förknippade med händelser som varit avgörande på det ena eller andra sättet. Saker som varit positivt viktiga att minnas eller händelser som för med sig känslan av sorg och saknad.
Jag är tacksam över jag har en kalender för jag lever så pass mycket i nuet att jag annars skulle ha svårt att veta vad som komma skall och var jag ska vara.

Dagens datum kommer att bli en del i en milstolpe och det kommer ett datum till som manifesterar stolpen så att det blir oförglömligt. Och frågan är hur länge jag ska behålla det för mig själv? Det får bli som det blir och som det ska bli med den saken.

Upplever att jag är bra på att fokusera, ibland kanske lite för bra (om man nu kan vara det..) för det blir verkligen ett fokus och där ligger min energi, mina tankar och mitt jag. Fast jag kan släppa det och få vardagen att fungera även om jag ibland skulle önska att jag fick gå in i min bubbla och fokusera så mycket jag bara orkar för att så smått sticka hål på bubblan, släppa in allt och alla runtomkring i lagom dos och när jag önskar. Å andra sidan kan det kännas gott att bryta fokus för att låta ett annat lite mindre ta plats.

Idag har jag förstått hur fantastiskt lätt det är att lura sig själv. Att tro och göra det till min verklighet att det är på ett annat sätt än som sen visar sig vara fallet. Att då få konkreta bevis direkt levererade till själ och sinne blir till en omvälvande känsla och känslan av sorg över att det är som det är kommer och passerar ganska snabbt och istället fylls jag av en känsla av stolthet över att ha tagit steget och beslutet. Med min positiva livsinställning så vet jag att det bästa för mig är att se på det goda som kommer ur. Jag slog en stund på mig själv, grät en tår och sen byttes det till stolthet känslan av befrielse, även om det är en bit kvar till målet, och i den känslan kommer jag att stanna.
En sådan här känsloresa tar nästan kroppen ur funktion och jag blir så trött och säger kroppen att den är trött och vill sova så lyssnar jag. Säger dessutom hjärnan och själen att dom är trötta så finns det än större anledning att lyssna.

Bollen är satt i rullning och inget kommer att kunna stoppa den förrän den rullar i mål och det blir 1-0 till mig

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar