Beslut

Jag har tidigare i livet tagit ett riktigt stor beslut, eller om det är två stycken, och nu har jag häromdagen tagit ett till.
Ett beslut som blir avgörande på flera sätt, ett beslut som kom ganska omgående när jag gav upp och insåg att det är ingen idé att kämpa längre. Jag trodde jag hade slutat kämpa men när jag satte händerna i luften och sa högt: "Nu ger jag upp" så hände det något och beslutet kom snabbare än jag trott.
Att ta ett beslut handlar om att göra ett vägval och sen oavsett vad som händer och hur det gestaltar sig så har jag bytt väg och ser, hör och känner nya saker. Förändring, återigen förändring.

Ett stort beslut gör också att tankarna vandrar iväg åt olika håll och saker som varit viktiga tidigare är mindre framträdande och saker jag knappt sett blir klara och skarpa och framför allt påtagliga. Det dyker upp saker som har med beslutet att göra och i min värld så handlar det om att jag släppt taget, universum tackar och puttar på. Egentligen har inget nytt dykt upp det är bara det att jag har öppnat upp mitt hjärta och hjärna och kan uppleva det som funnits där hela tiden och i det kan jag ta ställning till det som erbjuds mig.
Det är som att helt plötsligt upptäcka en vägskylt som stått där i 10 år. Jag har aldrig sett den förrän igår då jag tittade åt ett annat håll och fick se skylten. Jag lyfte min blick.

Be-slut.... hm... slut på att be om det jag önskar? Jag får ju svaret när jag tar be-slutet....

Det sägs att tre är det lägsta kvorum som förekommit men jag sticker ut hakan och säger att jag ensam är det lägsta. En person... kvorum....