Sänka garden

I all intensitet som varit på jobbet den här veckan så har jag ändå hunnit reflektera över att mina medmänniskor blir som jag bemöter dom och som jag säger till mig själv att dom är. Om jag nu kan säga att någon är något överhuvudtaget. Säger istället som jag upplever dom.
Det blir klart för mig varje gång jag möter en människa en lite längre period att mina förutfattade meningar om den här personen oftast bygger på en enstaka händelse och då kanske dessutom i farten. Jag får ett rappt svar med bestämdhet utan glimten i ögat och min känsla för personen är satt; jaha, han/hon är sån och sån.
Jag lever hela tiden i att leva som jag lär och jag lär mig hela tiden jag lever. Varje dag. Och det är så mycket skön insikt och glädje i det för jag blir bättre och bättre på att låta människor vara som dom är, se dem nya för varje gång jag träffar dom och manifesterar mycket mindre nu mina fördomar. Fördom känns som ett stort och hårt ord men det är ju precis vad det är; att döma någon innan jag ens har en aning, för-dom.

Det här med mötet med andra har så oerhört mycket med energi att göra, vilken fas jag är i för att kunna möta, för att kunna vara ärlig. Att möta människor i min egen energi är det bästa och jag möter gärna i deras energi också om så endast för en liten stund för att sen återvända till min mitt, mitt vortex.

Jag fick förra veckan möjlighet att intervju en världsstjärna för radions räkning och ryktet om henne gick att hon var helt bedrövlig att ha att göra med och framför allt hennes manager och genast sätter jag upp en mur och följer med snacket och tänker; jösses, hur ska det här gå? Och ska jag verkligen behöva be om audiens? Jag hängde med i den energin men bestämde mig sen för att det får bli som det blir, jag förbereder mina frågor och så får jag se.
Under repetitionen så ifrågasatte managern att jag spelade in ljudet och det gjorde att vi började samtala. Jag lyssnade till henne och jag började så smått fråga om henne och artisten. Detta resulterade i att jag efter repet fick en privat och mycket härlig intervju med artisten som var generös, rolig och bjöd på sig själv. Och det för att jag släppt min gard och varit helt prestigelös. Sen kan jag bli bättre på att sluta att prata om personer till andra än själva personen, helt onödigt. Däremot kan jag dela med mig av mina upplevelser.

Motsatsen till kärlek är inte hat - det är rädsla, människans värsta fiende...

Jag var precis inne och redigerade det här inlägget och när jag skrivit klart så hängde sig datorn och då tänker jag att det är så det ska vara, det jag skrev och ändrade ska komma hit en annan gång, när det är dags.
Jag är fast övertygad om att det är så det ska vara