Onda och goda

Det goda eller det onda? 

Jag vill hitta ett annat ord för kamp, ett ord som gör vår strävan och kamp till något gott istället. Kamp är så tungt.

Kampen mellan det onda och det goda pågår hela tiden. Vi lever i en värld där kampen dagligen pågår om att få till en bättre värld. Människor besegrar sjukdomar, tar sig igenom stor sorg, överlever naturkatastrofer och kan lägga mental och fysisk misshandel bakom sig. Vi lever efter måttot att hoppet är det sista som överger oss, hoppet om att allt kan och ska bli bra.

Vi tar oss an andra som har det sämre än vi själva, vi bryr oss om djurens rättigheter, miljön och vi deltar i galor för att mota det onda i dörren. De flesta av oss vill det bästa för oss alla. 

Ändå är det ondskan som tar den största platsen på jorden. Eller åtminstone känns det så och jag funderar på vad som skulle hända om vi skulle ignorerar den? Och om vi skulle sluta kämpa! Om vi enbart skulle vara i det goda, tänka goda tankar, göra goda gärningar och framför allt sluta kämpa så förtvivlat? 

En mening kommer till mig som jag hört ett par gånger: Det ondas bästa vän är när den goda sidan avstår att göra något. Jag har funderat över den många gånger och tänker att vi har accepterat att det onda är det som tar mest plats. Det skulle ju lika gärna kunna vara tvärtom. Det godas bästa vän är när den onda sidan avstår att göra något. Och det blir ju en sanning. 

Är det meningen att det här livet ska gå ut på att vi varje dag ska kämpa för att det goda ska få ta plats? I såna fall blir ju livet en enda stor kamp och i den vägrar jag att delta! Varför ska det kämpas hela tiden och överallt? I kampen så blir fokus på det onda. Jag lägger många tankar på det som är det onda när jag vill komma ifrån det. 

Jag får en bild i huvudet där jag har stora band lindade runt axlarna och banden går till en kärra bakom mig som jag får dra tungt, i den sitter det onda och jag kämpar varje meter för att komma bort ifrån den där kärran. Hur jag än sliter, drar och parerar så finns kärran där och den kan fyllas på med än mer ondska under tiden jag fortsätter att streta och kämpa för att komma framåt. Ju mer jag tänker på kärran ju tyngre blir den och ju mer får jag dra och jag kommer ingenstans och det enda jag ser av det goda är ljuset långt bort. 

Nästa bild som kommer visar mig hur jag stannar, plockar av mina remmar, går bak till kärran och tittar vad som finns i den just för tillfället. Jag sorterar bland det som är otäckt, lyfter upp och tittar på det, slänger allt onödigt över axeln och dumpar det värsta. Sen lämnar jag kärran där den är och går, frisläppt, till det goda, till ljuset och kärran syns mindre och mindre och mindre och den försvinner allteftersom jag låter bli att se mig om. Jag är med det goda, jag är i det goda och jag är det goda.

Mycket av det vi visar på film handlar om kampen mellan det onda och det goda och det goda brukar oftast segra men brukar också få betala ett högt pris. Är det värt priset att vinna för det goda? I min värld, ja! Varför utgår vi ofta ifrån att det är ondskan som råder och skulle det se annorlunda ut om vi istället fokuserade på det goda som finns? För kan det vara så att det finns mer ondska än godhet i världen?
Jag tror att det finns mer godhet i världen än ondska men undrar varför vi låter det onda ta mest plats?
Jag tänker att det är för att vi tillåter den att göra det och för att vi skulle behöva mer "undervisning" om att det goda är mycket starkare än det onda, precis som att ljuset alltid vinner över mörkret och maskrosen alltid tränger upp genom asfalten. Inget och ingen kan döda det spirande livet. Ingen

Är människan ond av naturen eller är människan god av naturen?