Går vidare

Så har den passerat; dagen då jag efter 20 år fick en av mina drömmar uppfylld. Torsdag, fredag och lördag så bjöd vi publiken på magisk musik ur "Children of Eden" och premiärkvällen brast det för mig och tårarna strömmade nerför kinderna i avslutningen av första akten. Så många känslor som kom upp efter allt jobb alla lagt ner och att äntligen få leva min dröm. Det är känslor som jag har svårt att beskriva i ord och den enda som på riktigt vet hur det känns är jag själv. Lycka är ett ord som återkommer.

Jag har fått jobba med fantastiska människor på alla poster i hela produktionen och jag inser, först nu efteråt, att det var ett ganska rejält projekt. Personer som har varit och lyssnat har kommenterat just hur stort det varit men jag har aldrig sett det så. För mig har det varit precis i den storleken det ska vara, perfekt.
Fick en reflektion i efterhand från min kärlek som frågade vad som hade hänt om någon av solister eller musiker hade blivit sjuk. Jag kan helt ärligt säga att den tanken aldrig ens kommit upp under den här resan. En av de medverkande har också under resan jobbat med sin självkänsla och varit på väg att hoppa av men jag har enbart haft känslan i magen att hon kommer att vara kvar och hon kommer att göra ett toppenjobb, vilket också inträffade och idag är hon glad att hon slutförde projektet.
Allt har gått enligt mina planer och jag tror än mer på att målfokusera med positiva bilder. Den bilden jag hela tiden haft på näthinnan har varit den bästa, mest magiska och finaste.

Nästan hela gänget! (Foto: M&F Foto)

Jag fick en kommentar av en god vän och kollega i branschen vilken rörde mig på ett speciellt sätt, han skriver: Tack Lisa Till, du är en märklig människa och modig. Det är tur att du finns tycker jag. Kram o tack. 
Sen har kommentarerna rasat in ifrån alla som varit med i projektet och många som lyssnat och alla är berörda på det ena eller andra sättet. Musiken är svår att värja sig emot, tack och lov! Jag önskar att alla som har varit med på ena eller andra sättet kan se att dom själva har bidragit till att det här blev så bra som det blev, utan alla som gett av sin tid och energi så hade jag fått fortsätta att drömma, ensam.

Jag fick också en kommentar som fick mig att tänka till lite extra. En av deltagarna sa till mig att det är mycket sorg i gruppen som varit med över att det hela är slut och det för att det här har varit en topp i deras liv och att dom nu går tillbaka till sina "vanliga" liv igen utan det här projektet.
Jag, å andra sidan, lämnar med en lycklig känsla och går vidare i mitt liv som nästan enbart består av olika toppar och det är sant, jag tänker redan på nästa projekt. För mig är det en topp av alla.

Jag är priviligierad, jag vet, och är tacksam för det!

En färgglad och lycklig kör!