Friska tag

Så generös personal här!

Sitter på Fiskartorpet i Stockholm och väntar på att få möta chefer från hela Europa inom Electrolux. Jag ska få dem att sjunga tillsammans under en timme och det är alltid en utmaning när det hela ska göras på engelska. Har ju ingen aning om vad dom kan för sånger men jag har tänkt till lite och vi får se var vi landar.
Ska prova att lära dom Hej Tomtegubbar och sjunga den i kanon, får se om det går, det finns ju en del svenskar med så dom får väl ta täten. Spännande utmaning!

Har också varit på Sofiahemmet idag för en lite sen 1-årskoll efter operationen och det är intressant hur mina gamla tjockisbeteenden snabbt gör sig påminda. Jag har ju stått still i viktnedgång i nästan ett halvår och istället för att ringa och fråga vad jag kan göra och om något eventuellt är fel så har jag stoppat huvudet i sanden och tänkt att det löser sig nog. Så har jag försökt med det ena och andra utan
att lyckas och då stänger jag av. Det är så typiskt mitt gamla beteende, lägg det åt sidan och ta det sen. Det intressanta är att det är så olikt mig när jag jobbar för då tar jag tag i saker och får saker och ting gjorda men när det just kommer till vikten så är det som bortblåst. En ständig stoppa-huvudet-i-sanden-mentalitet och den funkar aldrig.
Så idag fick jag förstås klara besked från dessa underbara människor som jobbar med detta varje dag och det är det enklaste i världen att "ta tag i", så det ska bli av nu. Bra att dom vill ha kontakt så att vi som behöver hjälpen får den och sen är det upp till mig om jag vill ta emot den.

Märkligt hur känsligt det här fortfarande är för mig men jag ser och förstår också att det är en bit jag fortfarande har kvar att bli kvitt. Jag har tömt min ryggsäck på så många tunga saker och den här har nog alltid legat längst ner, för jobbig att ta tag i fullt ut, och jag har flyttat runt den i säcken under så många år. Sen har den hamnat längst ner igen för det är andra saker som jag har tagit tag i först, tittat på och sen slängt iväg.
Ibland tänker jag att det kanske är så att jag alltid ska ha nån liten grej kvar i den här ryggsäcken för att alltid kunna ha något att jobba med men å andra sidan undrar jag varför det ska vara så nödvändigt?

Jag mår alldeles utmärkt i mitt liv nu och det är bara den här grejen kvar i ryggsäcken för tillfället och det är ju enkelt att ha EN sak att fokusera på. Eller snarare så är det det som kommer ur det här som jag ska fokusera på. Fokuserar jag på det som ligger i ryggsäcken så blir det snevridet.

Det är som att cykla, för att komma vidare så behöver jag trampa på framåt!