Kontrast igen

Mitt liv är inget som avgörs genom kastade tärningar, jag bestämmer själv hur det ska se ut

Fick igår uppleva en obehagskänsla som det var länge sen jag känt. Det låg på min lott att intervjua en av Sveriges artister men ju längre tiden gick så kände jag att det här kommer aldrig att fungera. Han har valt att låta alkohol och droger ta stor plats i hans liv och när jag satt och väntade på att han skulle repa färdigt med bandet så kände jag mer och mer att jag behöver säga nej. Mitt uppdrag är att göra intervjuer och då är det mitt jobb att genomföra dom. Jag bröt mitt uppdrag igår tack vare min magkänsla, jag kände obehag och oerhört svart energi och i samråd med kollegor så avstod jag.
Kan i dagens tidningar läsa om personen och känner mig glad över att jag tog beslutet igår och lyssnade till min mage och energi.

Jag satt och lyssnade till den här personen under hans rep och såg hur han fick fritt spelrum att till exempel dra ut på tiden och komma när han kunde. Han körde dessutom med de två personer han hade med sig och dom lydde hans minsta vink. Allt skulle ske på hans villkor och alla dansade efter hans pipa och gjorde som han sa. Kändes som en skräckblandad förtjusning över hans närvaro.
Maktutövning på något märkligt sätt. Rädslan som gick hand i hand med "det är synd om honom" och "han är ju helt väck så vi lotsar honom igenom det här".

Vad är det som gör att vi håller vissa personer om ryggen medan vi ger en lavett till en annan person vid dess minsta felsteg?
Vad är det i oss människor som gör att vi gärna sniffar oss till personer som går utanför våra normer och ramar och då gärna vill se när han/hon gör bort sig? För att ha något/någon att prata om och kunna säga;  " - Jag var där när det hände". Så, vad gör det mig till då? Får jag någon sorts högre status för att jag fick uppleva det eller vad?
Det dyker upp många funderingar efter den här upplevelsen, bland annat om dom val vi gör i livet och det gäller oss alla.

Att jag sen fick ännu en ofrivilligt vald bild på min näthinna gör ju upplevelsen än mer obehaglig.
Det är bra med konstraster, det säger jag alltid, och det här var ännu en kraftig sådan. Jag fick ta ställning och gjorde det till min fördel att välja att må bra.