Mått på bekräftelse

Allt vi gör mäter och jämför vi 

Vad skulle vi människor göra utan görandet? Eller snarare; vad skulle vi vara utan görandet?

Jag var inne på det igår också att bli någon i andras ögon för att jag upplevt något som är intressant för andra. Samma sak är det med görandet; när jag talar om vad jag har gjort så bevisar jag att jag är en person som passar in i mönstret och normen och eftersom prestation är en värdemätare så sätter vi oss själva någonstans på prestationsskalan. Dessutom söker jag bekräftelse i att berätta vad jag gör och det är bara så vi fungerar.

Jag brukar tänka att det räcker att jag själv vet vad jag gör och det är till och med så att jag avstår att säga saker jag gjort till mina närmaste emellanåt just för att jag tänker att det räcker att jag själv vet. I det så lär jag mig också att bekräfta mig själv.
Blir så trött på mig själv när jag i meningar och ord talar om att jag gjort det och det och jag VET att det är för att söka bekräftelse hos personen jag pratar med. Jag vill bita mig i tungan och jag blir bättre och bättre på att bekräfta mig själv och känna att det räcker.
För att kunna leva som jag lär så behöver jag träna på det och när jag tränar så blir jag bättre och bättre, så är det med all träning.
Bättre förresten, nu är jag där med skalan av prestation igen. Säg mer tillfredställd och nöjd istället.
Allt vi är och gör innehåller en värdering så är det bara. Att leva utan att värdera är knappast möjligt. Eller?!

Allt jag gör gör mig till den jag är och allt jag är är jag i det jag gör.

Någon gång i mitt liv så ska jag gräva djupare i det här med bekräftelse.