Turdus Merula

Kl 5.15 i morsen så hörde jag något väldigt speciellt. Jag trodde först att jag drömde men ljudet kom från en plats alldeles nära mig. Ett ljud som jag har längtat efter att få höra; koltrasten! Den sjöng högt och klart utanför vårt sovrumsfönster och jag vaknade till leende. Koltrasten som med sin ljuvliga sång berättar att våren är i antågande. Jag fylls av en sådan lyckokänsla när jag har den älskade koltrasten, ingen annan fågelsång fyller mig med samma känsla. I den sången finns hopp, glädje, förtröstan, framtid, ljus, det vackraste, värme och kärlek.

Den lille välsjungande fågeln har utnämnts till Sveriges nationalfågel i en omröstning av oss svenskar en gång i tiden, en utmärkelse som den är värd hundra gånger om.
Den är en liten enstöring där den sitter högt uppflugen i trädtopparna, på skorstenar och master, allt för att få den bästa utsikten och för att kunna nå ut till så många människor som möjligt med sin hoppfulla sång.
De flesta andra fåglar tystnar när det börjar regnar men koltrasten fortsätter att sjunga i ensamt majestät och den börjar sjunga tidigare på morgonen än alla andra fåglar och när de andra sätter in så drar den sig tillbaka . Smart och klokt! Vill ju vara ensam om att trösta och inge förhoppningar.
Dess vetenskapliga namn merula betyder ensam och refererar till dess tidigare skygga ensamma beteende innan den började sprida sig till städer och människans närhet.

I Sverige trodde man förr att om man såg en koltrast på vintern betydde det väderomslag och så känns det ju eftersom att när den börjar sjunga så är ju våren på väg. Koltrasten berättar för oss att jag kommer att upptäcka nya saker hos mig själv
Förändring och förnyelse är något jag lever med och är. Koltrasten - förändring.

Per-Erik Hallin skrev en sång för många år sen som jag fortfarande, mer än gärna, sjunger när jag får tillfälle och den handlar om min vackert ljudande vän:

I nattens timma hörs en fågel som sjunger högt och klart
Hans stämma ljuder över nejden, den tonar underbart
Och han kvittrar så glatt fast natten varit lång
Mitt i mörkret som råder så sjunger han sin sång
Och hans klara toner berättar om en soluppgång

Han vet att snart ska himlen ljusna där bortom bergets kam
Och sen ska solens första strålar sakta bryta fram
Han har känt inom sig vad som kommer sen
Nu finns det ingenting som kan hindra den
Och han vet att mycket snart så kommer morgonen

Han sjunger för de sorgsna mänskor som natten tynger ner
Sången handlar om den morgon när ingen gråter mer
Den har toner friska som daggen på marken och jag vet
att i sången han sjunger bor en hemlighet
För där bortom tid och rum finns en evighet



Det slår mig, återigen, hur tyst det har varit under vintern. Ingen fågelsång, förutom någon mås eller kråka som då och då gör sig hörd. En dag i skogen på vintern innebär bedövande tystnad, vilket ju är ljuvligt i sig, men nu, när våren gör sitt intåg, så blir fågelsången också en sorts tystnad att njuta av. En musik som rör mig långt in i själen.
Tänk att så mycket vacker sång kan finnas i dessa små kroppar! Min sångröst har ingen chans i jämförelse rent volymmässigt, så häftigt! Den lilla kroppen vibrerar av sången som kommer när den öppnar sin näbb. Och oavsett fjärderskrudens utseende så har alla småfåglar fått sin egna lilla sångdrill att förföra oss människor med.

Måtte fågelsången alltid få ljuda och ge oss människor hopp om att den ljusnande framtid är vår, vår i dubbel bemärkelse!