Det händer igen

Det händer igen; en person blir provocerad av mitt sätt att vara nyfiken på, mitt sätt att vilja föra goda samtal, mitt sätt att ställa frågor. Den här gången en person jag enbart träffat via FB och som släppte in mig till en sluten grupp. Jag hade fått rekommendationer att gruppen hade högt i tak och att samtal och inlägg var annorlunda mot andra liknande grupper. Så jag tänkte; vad skönt!
Det tog två dagar, eller egentligen kände jag det redan första dagen då jag la ett inlägg, att något kändes konstigt. Idag fick min magkänsla sin bekräftelse så jag tackade för att jag fått möjligheten att ha provat gruppen men att jag nu tackade för mig. Har ingen aning om jag fick någon respons på det och det kvittar mig helt lika.
Jag känner mig så stolt och tillfreds med att kunna ta sådana här beslut och jag är så tacksam över att jag lever som jag lär vilket är det viktigaste för mig.

Min reflektion idag handlar om var jag kan få utrymme att tycka, tänka och känna utifrån mina val och känna att det är helt ok och att jag kan få leva ut min filosofi? Jag har ett par FB-vänner som jag delar en del tankar med men jag ska helt ärligt säga att de tar också slut vartefter och jag lyssnar till min magkänsla som säger mig att nu är det dags att sluta tycka och tänka. Min mage säger mig mycket och jag går på min intuition och magkänsla och jag tror på att den leder mig rätt. Det har den gjort många gånger och jag har massor av exempel där jag valt utifrån magkänslan. Gå på magkänslan, gå på intuition! De två säger mig mer än några ord och mitt förnuft någonsin kan säga till mig oavsett hur mycket de väsnas för att få min uppmärksamhet.
Det finns inget alternativ för mig längre, jag lyssnar på de rösterna.

Var finns min grupp som jag kan känna tillit i och där det är högt i tak? Än så länge lyser den med sin frånvaro och det enda jag kan göra är att fortsätta att vara den jag är och fortsätta säga nej när det känns galet och fortsätta att gå med i nya grupper för en dag träffar jag rätt och jag längtar efter den dagen! Ett sammanhang där jag kan få dryfta frågor och funderingar utifrån min filosofi och i det få uppleva goda samtal därför att människorna där är av samma känsla, öppenhet och nyfikenhet.

Jag har fått ett par avvisningar och det är mer än ok att få dom och jag ser det som att jag enbart är och samtalar på fel ställe och i fel sammanhang. Det lär mig att jag ska söka mig vidare och ingenting är misslyckanden för mig, enbart erfarenheter. Och självklart väljer jag bort och lägger till något annat någon annanstans.

Undrar om jag någonsin kommer att få svar på varför mitt sätt att samtala är så provocerande?