En riktig snyting....

Jag vet att det som händer mig är saker jag dragit till mig och ibland kommer dom smygande och ibland med sådan kraft att det känns som ett knytnävsslag mitt i ansiktet. Jag är ingalunda beredd och hör först knappt vad som sägs och när jag har förstått vad som sägs så stiger värmen i min kropp, mitt hjärta börjar bulta och jag hör äntligen vad som sägs till mig. När orden har landat så inser jag att jag så starkt vill avstå att lyssna till mer av dom ord som kommer till mig. Det är ord, tankar och känslor som jag helst aldrig velat höra och jag avstyr å det bestämdaste att höra mer. Det är min rättighet att få säga nej när orden kränker, är svarta negativa och bara gör ont. Jag säger bestämt nej! Relationen mellan oss får bli vad den blir, jag vill se om mitt eget hus och dom som står mig närmast och jag vill känna mig som den vuxna, klarsynta, kärleksfulla person jag är.

Naturligtvis börjar tankarna om varför jag dragit till mig det som inträffar och dom tankarna gör mig faktiskt lugn. Det är en befrielse för mig att kunna leta hos mig själv och se vad det här är och vad det kommer att leda till och ganska så snabbt kommer jag fram till vad det rör sig om och då tittar jag enbart vad det gör för mig; min kärlek blir ännu starkare och tecknen på att jag valt rätt väg blir om möjligt ännu tydligare... och med den kraften som universum idag slungar dom här meddelanden till mig så vill jag ännu mer och ännu snabbare göra det som mitt hjärta säger till mig.... med det öronbedövande tjutet ringande i mina öron så vill jag gå ännu raskare... med den smärtan av insikt som slaget ger och som tar luften ur mig så vill jag vidare, vill aldrig se mig om, vill framåt till ljuset...
Tårarna hjälper mig också att förstå att något annat än det som är är det bästa för mig.... och jag lyssnar, jag lyssnar med vidöppet hjärta....

Jag vet också att vad människor uppfattar är just vad den människan uppfattar och att det som händer hos den personen är utifrån vad som tidigare skett i livet. Det är ok att känna det för sig själv och den frågan som dyker upp hos mig är; vad ger den personen rätt att gå in och slänga sin oro, sin negativa känsla, sin bitterhet och besvikelse över mig i någon sorts försök till att vilja skydda mig??
Personen får gärna tycka och tänka vad den vill och jag tycker aldrig synd om någon människa, det gör dom enbart till offer, men att fastna i sin bitterhet och avstå från att se vad som sägs i kärlek för att vända det till något negativt.... ja, vad ska jag säga.... ? Skulle vilja skrika rakt ut: släpp det som varit och se det goda i det som händer och gläds med din medmänniska!!
En människa som aldrig själv kommer till insikt om hur den är, vad blir det av den? Samtidigt som jag tänker; vad ger mig rätt att döma den här personen? Inget faktiskt.... men jag har rätt att få känna, uppleva och reagera och det gör jag hela tiden och i det ligger önskan och drivkraften att vilja må så bra som möjligt alla dagar i det här livet!

Jag vill ha människor omkring mig där jag kan vara den jag är och använda min energi till att ge det goda och där vi samtalar om det goda som för oss framåt och där vi unnar varandra framgång från hjärtat.
Vi människor har mycket att lära och när vi lär oss att göra för andra vad dom vill att vi ska göra för dom, då, då kommer det att hända saker i kärleken mellan människor.

Fram till dess så väljer jag mitt umgänge med omsorg (väldigt roligt ord förresten; om-sorg) och är samtidigt tacksam för dom kontraster som dyker upp och dom käftsmällar som tar hårt och gör ont för det är enbart gott för mig.