Ögat är själens spegel

Havet är lite oroligt idag

Efter två fantastiska dagar i Höganäs så är det dags att vända hemåt igen. Hem? Känner mig väldigt hemma här också så jag vänder hem till ett av mina hem. Go känsla. 

Sitter och tittar ut över ett upprört hav med måsar som seglar på luftkuddarna och en gardin som fladdrar i vinddraget. Det är ingen värme men det är ändå en känsla av värme. 

De två utbildningsdagarna, vilket jag funderar på kanske borde heta in-bildningsdagar, har gett mig massor, framför allt ett självcoachningsverktyg. När jag använde det första gången så var det verkligen en aha-upplevelse. Det kommer jag att använda fler gånger. 

Och så har jag sålt min första bok! Det kändes väldigt märkligt; att få frågan om att köpa min bok! 

Ögat är själens spegel

Vi skulle alla i gruppen, den här gången, hålla ett litet kort föredrag och jag fastnade för ögat och dess betydelse i kommunikation.

1995 blev jag kallad till en audition för att vara programledarkollega med  TV-profilen Ragnar Dahlberg i ”Café Norrköping”. Jag fick jobbet trots att jag aldrig tidigare jobbat med TV och än mindre direktsänd TV.

Jag blev skicka på kurs till Stockholm för att få en intensiv kurs hur att hantera en kamera på bästa sätt. Det var två intensiva dagar och jag lärde mig massor av bra saker. Bland annat hur jag skulle kunna få ut så mycket som möjligt av en intervju. Det handlade om att läsa av ögon hos den jag intervjuade. Jag fick lära mig massor av matnyttiga saker. 

Människan är den enda av primaterna som har ögonvitor. Det gör det lättare att se vart våra medmänniskor tittar och det fick jag lära mig att nyttja.

När en person tittar uppåt så letar person i bildminnet, hjärnan full av bildminnen.

När en person tittar åt sidan så letar personen minnen i hörseln, öronen och hörseln är den personens starkaste sinnet för att lagra minnen.

När en person tittar neråt så letar personen minnen i sina känslor, hjärtat är fullt av känslominnen.

Alltså kan jag ställa en fråga på rätt sätt som ger mig mer information personen utifrån dess svar. 

Bildminne: berätta hur det såg ut…

Hörselminne: berätta vad du hörde och vad den och den sa…

Känslominne: berätta hur det kändes när du…..

Vi pratar mycket om att vara närvarande när vi sitter i coachingsituationen och vi har mycket ögonkontakt, en kontakt som ibland kanske kan uppfattas som jobbigt för oss.

Blir det tröttande att titta en person i ögonen så fokusera på näsroten så ser det som att du tittar dem i ögonen. Det kan vara en vila för dig.

Ögonen ger massor av information och där tror jag vi kan koppla in intuitionen också.

Uttryck i ögonen, tårfyllda ögon, glädje, förtvivlan, sorg, trött, pigg, sjuk osv

Alla sinnesstämningar syns i våra ögon tydligare än någon annanstans. Ögon kan aldrig ljuga, det kan däremot munnen.

Vad säger min utövare EGENTLIGEN?

Jag förmedlar närvaro när jag lånar ut mina ögon till en annan person.

Ointresse, rädsla eller osäkerhet när jag tittar bort

Jag kan också uttryck maktövertag med ögonkontakt och vid frustration säger vi; titta på mig när jag pratar med dig! 

Att samtala med en person som har solglasögon på sig kan inge en osäkerhet. Jag frågar alltid om det är ok när jag behöver ha det t ex när jag sitter i solen och fikar och samtalar.

-       Pupillen vidgas när vi trivs och tycker om någon och dras samman när vi inte gillar det vi ser.

Man kan också utläsa olika personlighetskaraktärer i vårt irismönster.

Tillbaka till sommaren 1995 på sveriges television. Jag undrade länge vad det var som gjorde att Ragnar var så oerhört populär bland sin publik. Naturligtvis en duktig Tv-medarbetare men det fanns något mer där.  Efter ett tag kom jag på det; han gav alla 30 sekunder av ögonkontakt och då kunde världen runt honom rasa samman, han var bara där precis då hos den personen, full närvaro.

Besökte också, för många år sen, en föreläsning med Annika Dopping om kroppens sju självläkningssätt och där kommer ögonen först,

- Gråta för att läka ut sorg, kroppens bästa läkningsprocess

- Skratta för att läka ut lätt rädsla och genans

- Ilskna ljud för att läka ut vrede

- Svettas för att läka ut vrede (varm) eller rädsla (kall)

- Skaka för att läka ut djup skräck

- Gäspa för att läka ut fysisk och psykisk spänning

Till sist ett avsnitt ur min kommande bok och min reflektion här är hur det skulle vara om vi alla var utan ögon.

Såg på Oprah's show där hon mötte en kvinna som fått sitt ansikte sönderslitet av en chimpans och det var mycket prat om hennes nuvarande utseende. Kvinnan ville dölja sitt ansikte för att avstå från att skrämma människor och det enda folk ville var att få se hennes ansikte.

Om jag enbart fått lyssna till den här kvinnans röst utan att vet något om hennes utseende, vad hade hänt då?

Jag ser en trailer om människor som dejtar i totalt mörker och som bara kan få attraktion emellan sig genom att känna på varandra, lyssna, smaka och dofta sig till vem den andre är. Ögonen är satta ur spel och attraktion uppstår.

Det vill säga tills de får se personen ifråga. Vad händer då?

Jag lär känna människor genom att chatta via nätet, människor jag aldrig har träffat live eller ens pratat med i telefon och jag har ingen bild av dem. Antingen uppskattar jag dem eller också blir känslan något annat.

Jag lär känna människan utifrån vad den ger för bild av sig själv.

Tills jag en dag får ett foto skickad till mig. Vad händer då?

Tänk om vi alla lärde känna varandra utan att få uppleva ett fysiskt utseende, om vi alla vore blinda.

Att bara få uppleva människor med doft, hörsel, känsel och smak. Skulle vi då vara utan mobbning? Hur skulle vårt ideal "se" ut? Vi dömer och bedömer så otroligt mycket via det vi ser. Vem blir jag utan mina ögon? Vilka blir mina medmänniskor utan våra ögon?

Jag upplever så mycket när jag blundar och i min blundande värld är allt möjligt och genomförbart på nolltid. En sanning rakt igenom.

Om vi alla vore blinda och bara fick lära känna varandras energier, vad skulle hända då?

  

Jo, två korta saker till: Om du fick ett extra öga att fästa på kroppen var skulle du sätta det? Vuxna svarade, i en undersökning: i nacken. Barnen svarade: på pekfingret

Till sist; Vem är viktigast i ditt liv? Tveksam på svaret?

Ställ dig framför spegeln och låt ögonen berätta det för dig

Intresseklubben

Litet paradis

Intresseklubben antecknar!
Jag har ett par bloggar som jag följer och läser näst intill varje dag och ibland reflekterar jag över att det det skrivs om är helt oväsentligt i alla fall för mig att veta. Och jag funderar på varför jag nyfiket återkommer till bloggarna dag efter dag. En del uppdaterar ofta och andra mer sällan och det handlar om det som inträffar i livet och som känns viktigt för stunden och då kan det handla om allt ifrån att någon hostar grönt slem till någon som installerar en ny myggdörr eller åkt på en söndagstur med familjen. Alla skriver vi om det som ligger oss närmast och vi som läser är bara nyfikna.

Jag skriver lite sporadiskt just nu och det för att det är så mycket annat som tar plats i min hjärna. Vi har tagit ett beslut idag som känns bra och som gör att vi är lugnare i både kropp och sinne bägge två. Det blev det bästa beslutet och allt faller på plats. För att skriva behöver jag lugn och ro och få filosofera över tankar som dyker upp, nu har det varit fullt med annat så därför ligger bloggandet lite åt sidan.
Å andra sidan så finns det inga som helst krav i mitt bloggande utan jag skriver när jag har lust helt enkelt.
Intressant att jag förklarar mig för mig själv, häpp!

Nu väntar en dag i Växjö med planering inför sommarens P2-sändningar och sen två dagar i Malmö på coachutbildningen, det ser jag fram emot.
Ser också fram emot att få ägna tid åt huset vi hyr och idag har K sett till att det finns vatten i huset och installerat en ny utedusch, lycka! Blir så många timmar som möjligt därute i sommar, ett litet paradis.
Plutt älskar dessutom att vara där och springa hejdlöst, gå på äventyr och slåss med vattenslangen.

Plutt poserar gärna. Så fin!
Sofia Andersson har tagit bilden

Process

Lääänge sen :-) 

"Det var länge sen jag plocka' några blommor...." sjunger min gamla barndomsidol Östen Warnebring (jodå! Kunde hela hans repertoir) och jag sjunger "Det var länge sen jag baka' några bullar..." men nu är det gjort. Blev helt enkelt sugen på att baka och fick till några smarriga bullar. Lite mysig känsla att få till de små konstverken, var och en ett unikum i utseende. 

Under många år var bakning förknippat med "förbjudet", "onödigt", "bortkastat" och "kalorier" så det var en liten mental seger att göra dom och idag med bara lust som sällskap. För mig ett ganska stort steg, något som släpper och ändå handlar det enbart om att baka bullar. Tänker på alla som blir itutade att det de gör är fel, farligt, ojuste, töntigt osv. Ord sätter sig som berg och ju fler gånger du får höra en sak ju starkare växer sig den "stenen" i din axelkorg. 

Det händer väldigt sällan nu, men det händer att jag plockar upp den där korgen och hänger den över axeln, går en bit, suckar och sen säger till mig själv: " - Du har gjort dig själv fri från det som tyngt dig, så ställ ifrån dig den där korgen!" Jag lyssnar, sätter ner den, tar ett djupt andetag och går vidare på lätta ben och passade på att baka en plåt med citronmuffins också. 

Ibland är det en lång process innan besluten tas och andra gånger går det snabbt. Allt handlar just om att låta processen jobba för och av sig själv, då blir det som allra bäst. Låta den vara utan att ställa frågor, bara lyssna, lyssna och lyssna och när det är klart ta beslutet. 

Inget är för övrigt ristat i sten och jag kan ändra mig hur många gånger som helst. 

Ett exempel på vad ett livshjul kan innehålla

Jag har fått prova på att fylla i ett livshjul och det var intressant och nyttigt. Det behövdes eftertanke och ärlighet inför mig själv. Dessutom skulle jag redovisa det för en kollega vilket gjorde att det var än viktigare att skriva det som var just för den dagen. Hjulet är i ständig process och vissa dagar är vissa av tårtbitarna viktigare och tar stor plats och andra gånger är det andra bitar som behöver gås igenom. 

En process är ett förlopp där något förändras och som hänger samman gentemot andra förlopp. När jag funderar över var i samhället och livet vi har processer så inser jag att det är inom det mesta; naturen, psykologiskt, fysiskt, inom kemin och matematiken, matlagning, sjukdomar, tillfrisknande, ålder osv.

Processen finns överallt och alltid och den behöver plats, tid och möjlighet att utvecklas. 

Det är lite som en bulle, från ett litet frö så går processen till att idag har färdig bullar på i mitt kök. 

Nosen frodas och är inne i en växtprocess :-) 

Ask

Omger mig och mina drömmar med vackra askar

Min filosofiska och tänkande sida har just nu stor plats i min kropp och själ. Igår så ställde jag frågor inför min och vår framtid och då blir allt det jag vet finns där framme så nära och så verkligt.
Det är en sak att gå och drömma om något och en helt annan sak att verkligen ställa frågor, få svar och göra saker i riktning till det som jag drömmer om. Att leva i min dröm även nu tills den blir fysiskt verklig.

Det är lite pirrigt att slänga sig ut i konkreta frågor som hör till en dröm och också en känsla av lycka och glädje. Att skicka det där mailet som om vi drömmen redan är på plats.
Jag vet ju att det är så det fungerar, önska, släpp tanken och strunta i hur och för att släppa tanken så behöver jag ställa frågor och få svar. Svaret gör att jag kan tänka vidare åt ett annat håll, ett vidare håll, och den fråga jag bar på släpps och läggs i asken med besvarade frågor. Även om svaren dröjer så har jag ställt frågan och frågekrampen släpper.

Det är tre vackra askar med lock som är lätta att lyfta på och askarna rymmer hur mycket som helst och även om det enbart ligger ett fåtal saker i den så ser den välfylld ut. Den ändrar sig vartefter jag fyller på eller lyfter ur.
I den första lägger jag mina önskningar, de önskningar som jag har varit noga med att veta hur jag vill ha det.
I den andra har jag lagt de tankar som rör mina önskningar. Jag har vänt och vridit på dem ett par gånger så att jag kommer att fortsätta göra saker i den riktningen och så lägger jag dem i lådan för att slippa kramp.
I den tredje lägger jag mina hur när de väl har fallit in. Inga andra hur får plats där. Bara hur som jag kan säga till; aha! Det var den här vägen jag skulle gå! Härligt! Aldrig att jag lägger ner; Hm... jag undrar hur det här ska gå till?

Den viktigaste asken att titta i då och då är drömasken. Ibland kan jag hitta en annan ask som någon annan lagt där och som verkar intressant och visst, jag kan titta i den, men samtidigt så vill jag alltid gå tillbaka till min dröm. En del personer gör också allt för att tejpa igen min drömask men jag har minsann en väldigt bra sprättare. Tejpa ni så sprättar jag!
I coaching får jag lära mig att alltid titta på drömmålet först och verkligen se vad det är och att sen med jämna mellanrum gå tillbaka till det målet och se var det jag gör just nu har för koppling till mitt drömmål. Effektivt och målfokuserande.

Ordet ask; dels är det ett träd med rötter som alltid lever för sin dröm, nämligen att alltid växa vidare och ge ny grönska och bli större och vackrare för varje år som går.

Dels ask på engelska; fråga! Just det, jag frågar om min dröm och gör den till min verklighet. Coolt!




Aska; ur askan reser sig alltid nya drömmar.

Drömmen är odödlig! Ur askan, som Fågel Fenix, uppstår drömmen på nytt
om och om igen och alltid i ny och frisk gestalt

Precis så här är det! 

Tillbaka och framåt

Tisdag morgon och jag börjar dagen med en liten synmigrän som ganska snabbt ger sig iväg ut i ögonvrån. Jag har slutat ta förebyggande medicin när jag ser att det är på gång, framför allt när jag vet att jag kan vara hemma eller ta det lugnt en timme efter besöket. Ju mindre mediciner desto bättre.
Kan ju få migrän för mindre också än att hitta valpbajs på vardagsrumsgolvet på morgonen. Jodå, nästan rumsren är hon det lilla livet :-)

Frihetsmonumentet i Riga

Resan till Riga har varit fantastisk på många sätt. Både Lasse och jag blev uppriktigt förvånade när vi såg hur många som var med för första gången och det kändes så gott. Alla sjungningarna gick bra och vi fick ihop kören från att ha låtit väldigt spretig på fredagsrepet till en mycket mer homogen och fin klang till lördagens kyrkokonsert. Mäktig känsla att få stå där framme och dirigera 150 körsångare, tacksam!

Det blev många härliga timmars social samvaro på båtarna 

Roligaste upplevelsen var nog dels på marknaden där vi var uppdelade i 5 grupper och sjungningen på stora scenen på båten hem; kören fyllde dansgolvet och dirigerade från våningen ovanför. Fantastiskt skoj! Att sen varje gång vi sjöng Put Vejini, den sång letterna sjöng när deras nationalsång var förbjuden, se hur människor sluter upp, sjunger med och får tårar i ögonen, är en obeskrivlig känsla. Där står vi och sjunger förhoppningsvis några bokstäver rätt och tonerna kan vi och det berör långt i andra människors hjärtan. Stort.

L(e)ätt att hitta i Riga

De människor som har ställt upp och hjälpt oss i Riga är så fantastiskt generösa både med tid och att ge av sig själva och bjuda. Vi vet att ingen av dem har det speciellt gott ställt och ändå så bjuder dom på luncher, skickar med oss specialkorvar hem och fixar så att ambassadbilen hämtar mitt piano. Alltid med ett stort leende och det enda vi kan göra är att visa tacksamhet och bjuda tillbaka när vi har möjlighet.
Vi bidrog med en ganska bra slant till välgörenhetsorganisationen Velkis Association och det känns gott.

Vi har nya resmål i sikte och förhoppningsvis lever Körkryssningen vidare. Nu har vi varit i Riga 3 ggr och nu siktar vi mot Island. Kanske till och med att vi skulle satsa än mer på att utveckla körkryssningen. Vi får se lite vad framtiden blir.

Det är fantastiskt att få uppleva så många fina och positiva människor på en och samma gång och helgen har verkligen gått i det goda och positiva. Alla bidrar med sitt och nya bekantskaper för livet har knutits och det enbart för att vi älskar att sjunga tillsammans. Min pappa och hans fru var också med och det var lite speciellt och mycket trevligt. Att sitta där vid matbordet första kvällen och ha ett gäng med människor samlade som annars hör till olika delar av mitt liv var en märkligt och häftig känsla. Jag kände alla och en del hade aldrig träffats. Någon är alltid navet i sociala sammanhang, hjulet kommer i rullning och det blir ringar på vattnet. Häftigt!

Hade ett mycket härligt samtal med min änglavän som jag längtat efter. Vi pratade med varandra för första gången sen säkert 8 månader tillbaka och ändå, ändå är det som att vi pratade igår. Och vi vet att när vi pratar så är det alltid rätt tillfälle och även om samtalen avslutas mitt i något intressant så vet vi också att det är rätt läge att lägga på luren. Hon ger mig mycket energi och jag längtar efter fler änglavänner som jag kan dela mina filosofiska tankar med. De kommer och de är redan här i viss mån och jag fortsätter så länge att samtala med mig själv och skriver.

En drömbild och visualisering just nu och det blir min verklighet precis när det ska

Efter en resa så gör sig alltid vardagen och det som är mitt varande varje dag så tydligt påmint och en liten tur till stugan igår gjorde att jag än mer känner och ser att vår egna gård kommer närmare och närmare. Så fort jag är tillbaka här så dyker tankarna och känslorna upp vad det gäller en förändring.
Jag fortsätter i tåla modets tecken.