Mitt nyårstal

Det var en mäktig känsla att kliva upp på pulten och få se alla människor som samlats i backen vid Moa-statyn idag. Kören sjöng och jag fick hålla mitt tal, vilken lyckostund!
Delar gärna med mig av det jag fick möjlighet att berätta idag.

Bästa Norrköpingsbor med nära, kära, bekanta och vänner från när och fjärran. Det är med stor ödmjukhet jag står här idag som nyårstalare. Det är stort att få äran att tacka av det gamla året och hälsa det nya välkommet. Jag har väl knappast blivit en riktig östgöte efter 25 år i Norrköping men jag är stolt över denna vackra stad jag idag kallar min hemstad.

Vi är säkert många som lyssnar till Tennysons dikt Nyårsklockan ikväll, när den läses från Skansen, jag gör det också och för mig handlar den om att föra tron, hoppet och kärleken in i det nya året.

Så blås, ljumma vårvind, blås in det nya i tidiga nyårsnatten, det gamla året har gjort sitt, jag lämnar den ryggsäcken bakom mig, så blås in ny kraft i själ och hjärta i en lättare kropp.

Blås ut alla sorger som berört oss under året där bland annat
naturkatastrofer runt om i världen och dådet på norska Utöya rört oss starkt. Blås ut ilskan och blås in styrkans vind att låta obegripliga händelser bli till den styrka som vi alla besitter, modet att säga;
vi ger aldrig upp.

Blås ut de rädslor vi skapar och låt endast de två återstå som vi genetiskt är födda med, rädslan att falla och rädslan för överraskande ljud. Resten av våra rädslor skapar vi själva vilket spär på ondska och hat. Så blås ut våra påhittade rädslor. En värld utan rädda människor är en värld med kärleken som ledstjärna.

Blås in stolthet och glädje över att Musikhjälpen i år drog in över 18 miljoner kronor och att alla andra insamlingsgalor slår rekord i insamlade pengar, att Thomas Tranströmer fick Nobels litteraturpris, att tre kvinnor fick Nobles fredspris för deras icke-våldsamma kamp för kvinnor och kvinnors rättigheter till fullt deltagande i fredsskapande arbete och för att vår kronprinsessa bär på en tronarvinge.

Blås in medvetenheten om att det aldrig kommer att bli fred på jorden så länge jag själv är osams med min granne. Fred på jorden börjar med att jag hjälper den okände i min närhet och att hjälpa någon aldrig gör ont. Det enda det kostar är tid, tid som jag har gränslöst av eftersom tid är en illusion som jag själv väljer hur jag vill prioritera. Ge för att du vill ge istället för att ge för att förvänta dig något tillbaka.
Skulle vår planet invaderas utifrån av ett nytt släkte så skulle de gränser vi satt upp suddas ut och vi skulle alla stå eniga för att rädda mänskligheten. Jag skulle till och med ta min granne i handen, den jag aldrig talar med annars och strunta i att hon eller han lämnat ludd kvar i torktumlaren. Ska det verkligen behövas en invasion för att vi ska sluta vara rädda för varandra och för att vi sluta klaga över våra i-landsproblem?
Blås in den ljuvliga känslan som infinner sig när jag säger ordet förlåt och att alltid först förlåta mig själv.

Blås in styrka i att vi ser att vi var och en lever i vår egen sanning och att alltid gå till källan när vi undrar något om en annan person. Att sluta prata om saker och personer utan att ha fakta. Att alltid tänka att jag vill gå en mil i den andres skor innan jag dömer eller säger något endaste om någon annan.

Blås, ljumma vårvind, blås ut alla negativa tankar och ord vi strör omkring oss och lär oss att medvetet byta ut de mot det goda och positiva. Själv väljer jag att läsa tidningen Good News Magazine och lyssna och titta på det som gör mig gott. Det jag omger mig med färgar mitt liv.
Säg alltid vad du vill istället för tvärtom och sluta använda ordet inte. Vänd varje inte-mening till det du önskar istället och det gör gott direkt i själ och hjärta.

Blås in kraft att vilja och våga stå för den jag är i allt och alltid. Jag är den enda person som vet vad jag tänker och vill, så blås in styrkan att säga, göra och vara det jag helst vill. Blås in medvetenhet om att avundsjuka enbart ligger hos personen som uttrycker den.

Blås in ljumma och starka vårvindar om insikten att veta vem som är viktigast i ditt liv och om du fortfarande söker efter svaret på den frågan så titta noga nästa gång du ser dig i spegeln.

Allt är möjligt och den energi du ger ut får du också tillbaka, så välj noga.
Gå för dina drömmar! Själv vill jag ge ut min första bok och till sommaren sitt på en hästrygg för första gången i mitt liv.
Du och jag har möjlighet att göra 2012 till det bästa året i våra liv.

Gott Nytt År!

Struktur eller kaos

Det är tidig morgon dagen innan nyårsafton och det tal jag blivit ombedd att hålla i morgon snurrar runt i mitt huvud. Trots att jag har mycket jobb på radion så finns det där och det börjar landa. Jag ska lämna ifrån mig talet till den ansvarige i morgon innan jag ska tala och det känns lite konstigt att mina ord som ska talas också ska läsas. Fast det är ju samma sak som med min bok, dom orden har jag ju tidigare sagt och nu hamnar dom på pränt.
Det är skönt att visualisera hur det hela kommer att gå till i morgon och jag ser en mycket fin stund framför mig.

Tänker också på att det här med tid, ordning och siffror nog är något som vi människor är beroende av. Struktur och ordning. Det vi gör är att byta siffror i almanackan och vi viger en speciell dag åt att få till känslan att nu, nu börjar det nya. Det nya som gör att jag kan ta tag i allt det där jag tidigare sagt ska göras. Undrar hur det skulle vara om vi var utan ett nystartsdatum varje år? Skulle vi bara simma omkring i ovisshet eller skulle vi kanske, tvärtom, bli än mer strukturerade för att vi då skulle behöva ta än mer ansvar för oss själva och styra upp våra liv?
Det händer ju ofta att vi säger; "Jag börjar på måndag", "Efter semestern då", "Efter nyår blir allt annorlunda" osv och många gånger så börjar vi men sen tar det stopp.
Jag tror det behövs en järnvilja för att vilja genomföra beständiga förändringar i sitt liv och jag ser ju på dom som har det att det verkligen gör skillnad.
Den fria viljan gör att vi får jobba med våra tankar och oss själv i allt från att välja märke på matvaran till var jag ska bo och vem jag ska leva med. Få upp en struktur eller också låter jag kaoset råda. Vi får hjälp av samhället om vi väljer att ingå i det som att använda, tid, almanacka, följa lagar och sociala koder.

När det kommer till känslan på nyårsdagen så har den en väldigt speciell känsla. Det är något med den som gör att det känns annorlunda, som att något har hänt och förändringen är här. Och sen blir det till vad jag gör det till.
Och allt är fortfarande helt ok för jag gör mina egna val.
Tanken att verkligen ställa allting på sin spets och lämna det jag har och ta min kärlek och åka till ett annat land och göra något helt annat i resten av mitt liv dyker upp. Att ge mig själv utmaningar att utvecklas och få ut det gottaste av livet, fast det har jag ju till stora delar redan nu även om jag gärna skulle krydda det med äventyr och förändring.

Just nu är det tidiga kvällar och morgnar och jobb hela dagen men planerad matlåda och kanske kanske lite socialt umgänge och motion. Vardag för många alltid. Jag säger hela tiden att det här är en period och det är helt sant, jag har valt det själv och trivs väldigt bra och det just för att det är just nu.

Undrar hur det känns att alltid vara helt nöjd...?

Dagarna

"Det är dagarna som går som är livet", ja, verkligen!
Att vakna upp till en ny dag som är späckad med aktiviteter eller ledighet och se den som en del i det här livet och inse att det är mitt liv som hela tiden förflyttar sig framåt är en stor tanke för mig. Just nu jobbar jag hejdlöst mycket vilket är fantastiskt roligt och dagarna går så fort samtidigt som jag kan längta efter lite ledighet och göra andra saker. Jag lär mig att vara i det jag är i just nu och sen får jag ta det andra. Det finns ingen mening i att gå och tänka på några andra dagar som ska komma utan jag njuter av alla stunder jag har oavsett vad de innehåller.
Jag lever med andra ord.

Min fascination över människors val fortsätter att vara stor och ibland skulle jag önska att jag enbart fick ägna mig åt att betrakta, kanske skjuta in här och där med en fråga, samtala lite och sen gå vidare. Det händer att jag gör det nu också men jag känner att jag själv behöver vara helt landad i mig själv innan jag gör det. Det är inget jag slänger ur mig till någon på redaktionen på radion under en arbetsdag där precis, nä, det får vänta tills det är dags.
Boken har i alla fall börjat leva ordentligt i och med att brorsan fått en hel del sidor att sätta tänderna i och där kommer ju mina tankar till uttryck.

Dagarna fortsätter att komma, så länge dom ska det, och jag gör det jag tycker är roligast det mesta av tiden vilket känns priviligierat. En dag aldrig den gamla lik och helt olik den som kommer.
Varje dag är unik precis som jag.

Dan före dan

Det är kvällen före julafton, min kärlek mår gott i köket där han förbereder den italienska julbuffén till i morgon (vi skippar vanlig julmat i år) barnen har kommit och softar i soffan framför TV:n. Det brinner ljus överallt i lägenheten och jag lyssnar till mitt enda positiva "jul-måste" i musikväg; den ryske storsångaren Ivan Rebroff.
Jag vet att min mamma, pappa och bror mår bra och det känns gott. Får ett litet hjärtknip när jag tänker på lilla Cindy som jag saknar något fantastiskt mycket. Hon har det bra, jag vet det, men det känns ändå... Lilla älskade skruttrumpa...

Läste min blogg från förra årets jul och det är otroligt vilken skillnad det är på väder! Förra året var det hejdlöst mycket snö och i år är det över 7 grader varmt. Moder Jord gör lite som hon vill eller också är det så att hon anpassar sig efter hur vi behandlar henne.

Just nu är det fantastiskt mycket jobb på radion och det är riktigt roligt men det ska också bli skönt med några lediga dagar och sen har jag mitt stora uppdrag nästa lördag då jag har fått äran att nyårstala till alla Norrköpingsbor. Än så länge har jag bara tänkte lite grann på vad jag ska säga och tankarna far hit och dit och jag vet att mitt tal kommer att landa helt rätt när det är färdigt. Jag ska börja plita lite i helgen nu och sen får det vila lite och så är det färdigt precis när det ska. Tror att jag ska nämna giraffen.
Jag ser fram emot det och jag vet vilken härlig känsla det var när jag för ett antal år sen fick hålla årets Valborgsmässotal, 2004 tror jag, vilket också var en stor ära.

I kväll ska jag göra mitt enda "julmats-måste" och det är tradition i vår familj på mammas sida långt bak i tiden att göra rosolje, en rysk rödbetssallad, just till julafton. Tror att min mage kommer att fixa det galant också.

Mina filosofiska tankar är många och dom får leva sitt egna liv i mitt inre

Min nyckel

Jag behöver bara komma ihåg att nyckeln till mitt välbefinnande finns o att fortsätta använda den dagligen genom att välja rätt dörrar...

Jag möts av tystnad och en energi som är långt ifrån min egen och det gör mig ledsen och min energi går åt till att fundera varför jag drar till mig det här just nu och det går fort att komma fram till svaret; det är en stor kontrast till hur jag vill ha det. Nu är det upp till mig att välja sida, precis som vanligt.

Att mötas av talande tystnad och fåordighet gör intrång på min själ och jag tänker; låt det vara, det är vad det är. Jag vet hur det kan kännas och den känslan är långt mer något vackert, mjukt och kärleksfullt. Den här känslan gör mig tom, energilös och lite frustrerad. Vi människor väljer själva hur vi ska möta situationer som ÄR, om vi vill uppfylla dom "krav" som traditionen "kräver" eller om vi vill göra på vårt eget sätt.
Naturligtvis dyker känslan av övergivenhet upp igen, den som alltid kommer att finnas där i små eller större mängder utifrån situation och energi. Den här gången vet jag vad jag känner och jag får kraftigt byta fokus för att sätta mig i det som är bra.
Och jag behöver komma ihåg varför jag gör och visar saker jo; för att jag vill det, för att det ligger i mig och att alltid göra saker utifrån mig själv och aldrig begära något tillbaka.

Det är märkligt att vi då och då eller ofta väljer att springa rakt in i stängda dörrar och varje gång bli förvånade över hur ont det gör. Om och om igen. Det är som att vi glömmer smärtan och tror att nästa gång jag springer in med huvudet före så kommer dörren att öppna sig. En dörr som jag ser är låst och bommad.
Jag har hittat nyckeln som går till alla dörrar och jag väljer att att alltid ha den med mig. Jag synar av dörren som jag möter och ser den alltför tillstängd ut så går jag till nästa. Jag kan också redan på avstånd se om nyckeln passar och eftersom jag har en nyckel så har jag också tillgång till det som finns på andra sidan.
Nyckeln får hänga runt min hals så att jag vet att jag alltid har den med mig oavsett vad som händer och då kan jag alltid välja att använda den eller avstå.

Just nu travar jag runt utanför en stängd dörr, går iväg en stund för att göra annat, kommer tillbaka och försöker använda nyckeln men dörren är fortfarande tyst, fåordig och i ett annat energiläge.

Just nu får jag vänta på att dörren öppnas från andra sidan om så bara så att det blir en lite springa av hopp, ljus och energi som kommer därifrån och som säger; snart är du välkommen in.