Annorlunda vardag

Jag slutar aldrig att vara tacksam och fascineras över att jag alltid landar i goda energier när jag möter nya människor. Här i Växjö har jag under fika- och lunchraster suttit med personer som jag känner är i samma energi som jag. Samtalen rör sig om inställning till livet och filosofin runt det. Jag får svara på frågor och jag är tacksam för frågorna och svarar med ett lugn större än jag någonsin haft.
Jag har också "pratat" med en kvinna som jag känt lite på avstånd ett par gånger och hon har totalt svängt i sin inställning till sin vardag och på ett par dagar har massor i hennes liv förändrats enbart tack vare hennes eget jobb med att vilja byta riktning i livet. Så härligt att se! Och sen återstår bara att få personen i fråga att inse att hon gör allt jobbet helt på egen hand.

Jag har annorlunda dagar mot vad jag brukar ha. Jobbar på en ny radiostation med ett nytt program, får katter introducerade i mitt liv, bor i ett litet hus, lagar mat så att jag får i mig den näring jag behöver och har ensamtid på kvällarna. Jag har sinnet och själen inställt på att det här är precis det jag ska vara i just nu vilket gör det lustfullt samtidigt som jag längtar efter min kärlek. Min kärlek som samtycker till att jag jobbar på annan ort den här veckan och enbart ger mig kärlek i det.
Min längtan är stor och jag är tacksam för att den finns där för den visar för mig om och om igen att jag älskar och jag vågar göra det fullt ut.

Allt mer sällan kommer känslan till mig att vilja stänga av känslor och inte våga satsa fullt ut och när dom någon gång dyker upp så säger jag dom högt och vi samtalar om dom. Fick häromdagen lära mig att de enda två rädslor vi är födda med är för oförutsedda ljud och för att falla och resten är inlärda rädslor. Jösses! Vad mycket tid, känslor och energi vi människor har lagt på rädslor till absolut ingen nytta!

Jag pratar ibland om känslan av att falla fritt och jag förstår nu att den känslan är större än någon annan eftersom vi är födda med rädslan för att falla. Att kunna falla fritt och vara trygg i det är ju då ett stort steg i friheten.
Friheten i att vara trygg.

En tanke och sanning, i min värld, som kommer till mig då och då är att vi är alltid ensamma och det gäller att bli sams med den känslan.

Generositet

Jag möts av stor generositet från alla håll när jag hittat till mitt temporära boende. Egentligen långt innan jag hittade hit för personen som ville låta mig bo här erbjöd sig stort när jag sökte en plats att mellanlanda på. Det blev en win-win-situation för flera parter; för mig, för personen som äger huset och för katterna.
Katterna är så fina, två vackra bröder, som gör lite som dom själva behagar. Jag som är hundmänniska har egentligen ingen aning om hur man "gör" med katter men dom får vara och kommer dom och vill ha gos så får dom. Och så vill dom ha mat! Jag trivs med dom och hoppas dom trivs med mig.


Huset jag får låna ligger nere vid vattnet och är ett fint litet hus, sådär lagom gammalt och jag har en övervakare i sovrummet, haha! Många djur blir det.



Jag blir så glad långt in i hjärtat när jag möter så mycket generositet och jag kan bara vara tacksam och "pay it forward". Jag får från ena hållet och ger tillbaka och till andra. Jag möter det privat och jag möter det på min tillfälliga arbetsplats.

En sak som slagit mig idag är att när jag möter nya personer utan att veta något som helst om deras yrkestitel eller rang så blir samtalen i samma energi och på samma nivå. Vi möts som två människor utan att mäta oss utifrån grader. Jag märker att dessa möten blir annorlunda och jag kommer människor närmare när vi bara är två människor som pratar med varandra. Egentligen skulle vi alla mötas utan att veta vad den andre personen gör. Jag vill bara veta vem personen är och utifrån det lära känna personen.

Det är också gott att återigen få njuta av den klassiska musiken i och med jobbet just nu. Jag skulle önska att alla människor fick hitta den klassiska musiken för det ger en extra dimension i livet, i alla fall i mitt liv.
Och det går utmärkt att "Önska i P2"!

Gott liv

Oj, vilka fantastiska bevis jag får på att lagen om attraktion fungerar! Det är allt jag kan säga och jag önskar såå att fler vill leva efter och i den filosofin så att man får uppleva det allra godaste i livet.

Hösten visar sig från den bästa sidan med sol och vackra färger och jag njuter av klar luft, skimrande färger och sol. Fortfarande envisas jag med att gå utan strumpor och det är uppfriskande. Vi har en vacker årstid i hösten och vi har aldrig varit närmare nästa vår än just idag.

Jag ska åka till Växjö och jobba i två veckor. Jag ska få sända "Önska i P2" vilket gör mig glad eftersom jag får möjlighet att återigen njuta av den klassiska musiken. Det är ett par år sedan jag fick välja och sända ut klassisk musik så det ska enbart bli roligt. Har också fått låna ett hus i närheten av Växjö mot att jag ger två katter mat och det gör jag så gärna.



Apropå djur så har jag längtat väldigt mycket efter min nos de senaste dagarna och gråter en skvätt då och då. Det kommer säkert att komma lite då och då och när dom känslorna kommer så dyker det upp fler som handlar om separation. Allt är ok och känslorna får vara där och jag samtalar om dom med min kärlek.

Jag ser också att min längtan till att mer få syssla med terapeutiska och filosofiska samtal kommer närmare och närmare. Människor söker upp mig för att prata om sina situationer och jag får dela med mig av mina tankar. Det känns väldigt bra och jag vet att det enda jag kan göra är just att dela mina tankar och sen får personerna själva ta till sig det dom önskar och gå åt det håll de önskar.
Jag känner att jag är på rätt spår vilket också gör att att mitt bokskrivande rullar på bra och jag känner att min bok kommer att bli precis så bra som den ska.

Min kropp anpassar sig mer och mer till det nya livet och just nu är det kläder som är ett kärt "besvär". Är liksom mitt emellan och det gör mig lite frustrerad ända tills jag inser att det är så det får vara. Den insikten, varje gång den kommer, är oerhört befriande och jag välkomnar den. Jag är tacksam för att jag kan leva min livsfilosofi och att den numer är så naturlig för mig.

Den mening som jag fastnat för den här veckan kommer ifrån Dr Phil som sa till en kvinna: " -Du behöver förlåta honom för det han gjort för din egen skull... "

Jag förlåter dig för min skull.... precis så för att kunna gå vidare

Medelåldern

Ett träd blir bara vackrare med åren...

Jag upplever Sverige som ett åldersfixerat land, det första vi vill veta om nya personer vi träffar är vad dom jobbar med, hur gamla dom är och vilken familjesituation dom har. Tidningarna använder ofta åldern för att beskriva en person istället för att sätta ut ett namn; Den 33-årige mannen osv. Vi reagerar också över större ålderskillnader i förhållanden och anser det vara konstigt.

När medelåldern egentligen inträder tvista de lärde om. Någon säger mellan 40-60, en annan mellan 35-50 en tredje säger 50-70 så vem vet egentligen när den är? Och det spelar ju ingen roll, eller gör det det? Någon har satt en rubrik på åren där jag liksom är ”mitt i ” och det har blivit medelåldern.

Jag är snart 48 och jag tycker att tiden från 40 och framåt har varit helt strålande! Framför allt har jag mer och mer kunnat bli mig själv, lita till mina egna beslut, göra det jag vill och tycka om mig för den jag är. Jag kan ge komplimanger till höger och vänster utan att det är inviter, jag gör det för att jag är helt trygg i mig själv. Jag har jobb, ekonomi, en familj, har fått uppleva massor av saker och har stor frihet, kan det vara bättre?
Jag har ingen längtan tillbaka till att jag utbildning, partner och familj. Att hela tiden behöva tala om och bevisa hur bra jag är. Nu när jag är medelålders så VET jag hur bra jag är och vad jag kan. Vill någon annan säga att dom kan saker bättre än så är det HELT ok med mig. Jag vet fortfarande att jag kan och behöver aldrig säga det och DET är skönt.

Jag minns att jag hade 25 års-kris, trot eller ej, och efter det har jag enbart varit tacksam för varje nytt år som läggs till min livshistoria. De där siffrorna som står i mitt pass är just bara siffror och jag känner mig precis som jag känner mig oavsett ålder.
Att ha fyllt 40 och vara på väg mot 50 känns enbart skönt och det med stort S. Jag kan vara den jag är rakt igenom och fullt ut och jag struntar fullkomligt i vad andra tycker, jag gör som jag själv vill och är tacksam för det.

Många människor, framför allt kvinnor i övre medelåldern jagar efter ungdomlig skönhet och tar till vilka medel som helst för att släta ut alla tecken på livserfarenhet och upplevelser.För mig sitter attraktion i något helt annat än det ytliga och att hålla på att motarbeta naturens förändringar tar så mycket tid och pengar och är oftast ändå förgäves. Något helt annat om det handlar om förändringar för sin hälsas skull.

Mitt liv har format mig så här långt och kommer att fortsätta att forma mig och att då radera ut mina ålderslinjer som minner mig om det goda och rika liv jag lever, nej tack. Jag välkomnar det jag ser i spegeln.

Jag gjorde en intervju en gång med artisten Magnus Uggla och jag minns att jag misslyckades helt med att få honom att ge några längre svar än ja och nej. Men så ställde jag frågan; Är du jämngammal med dig själv? Och Det fick honom att börja prata, till min glädje.

Är du jämngammal med dig själv?

Grupptillhörighet

Helt plötsligt, tack vare eller på grund av, ett val jag har gjort i livet så får jag en grupptillhörighet vare sig jag vill eller ej. Jag väljer att söka mig till människor som gjort samma val och jag blir accepterad i gruppen på ett helt naturligt sätt. Det är bara självklart att jag ska ingå i gruppen. Det till trots att jag aldrig ens funderade på bli en i en gruppgemenskap.
Jag delar bara med mig av de erfarenheter och upplevelser jag själv vill och jag kan också enbart vara en iakttagare eller lyssnare om jag så önskar.

När jag tittar tillbaka så ser jag att jag ingått i olika grupper och grupperingar. För att ta några; sambo, singel, hundägare, musikälskar, egen företagare, överviktig, bilförare, körsångare, barnlös osv osv. Massor av grupper dyker upp och det enbart för att jag gör val i livet. Intressant! Nya val, nya grupper.

Det handlar om att känna igen och det handlar också om att lika söker lika just för att dela. Undrar om det finns något område där jag inte tillhör någon grupp? Det finns ju alltid ett par till som gillar det jag gillar och som gjort samma val. Det handlar också om bekräftelse och att kunna säga "- Jag har också....." Sen kan jag ju välja att nyttja min grupp eller helt avstå. Och avstår jag så är jag ändå en del i gruppen.

För att bryta sig ur en gruppgemenskap så behövs styrka och god självkänsla. Att kunna byta väg och höra människor tycka och tänka om mina väl och ändå fortsätta framåt. Det är människors rädsla som visar sig och en gömd önskan om att också kunna byta väg. Jag har upplevt det ett flertal gånger. Idag spelar det mig ingen roll vad människor tänker och tycker och jag har i mitt minne ett par fraser som jag fått höra under livets gång och en av dom är den gången jag valde att lämna en församling. Min gode vän sen många år sa då: "- Jag önskar att jag hade modet att göra samma sak...."
Det modet hos den personen lyser fortfarande med sin frånvaro.

Precis som löven på trädet så tillhör jag grupper i mitt liv, grupper som kommer och går.....