Andas

Jag blev den första att få veta och det kändes som ett mycket gott förtroende... Det var ett odramatiskt samtal som innehöll en del frågor och egentligen inga svar.... Vi pratade om hur det känns, val i livet och framtiden.... Ett samtal i all enkelhet som rörde en stor sak i livet; att gå för sin vilja ... Ett möte i stor vänskap där tiden stod still....

Jag har fått förmånen att träffa en fantastisk man och vår kärlek växer sig starkare för varje dag och det är mer än underbart... Jag lever i en lyckobubbla och visst, jag jobbar och gör saker som man gör som människa men det enda jag egentligen vill är att vara med honom all tid jag har till låns... Jag stannar upp emellanåt och tittar på människor runtomkring mig och hör hur dom pratar med och om sina respektive och jag tänker att jag är någon annanstans i min kärlek och jag fascineras över att jag så totalt kan tänka mig att släppa allt och bara leva med min kärlek....
Dom samtal jag har privilegiet att få delta i i mitt liv och som handlar om relationer, kärlek och livsval gör att jag känner mig så lycklig över vad jag själv valt in i mitt liv och just att jag vet att jag valt gör det ännu härligare.
Jag vet att jag bestämmer själv hur mitt liv ska vara och sen är det enbart tid som ligger emellan mig och mina önskningar och allt sker när det ska ske, varken förr eller senare.

Ibland tror jag faktiskt att det skulle gå att leva på att enbart andas kärlek för när jag andas och lever kärlek så faller allting, som jag behöver för att leva, på plats utan att jag anstränger mig och det just för att jag låter kärleken stå i första rummet...

Andas kärlek...

Tårar

Jag ser en tår i min hand som landat där för att jag är lycklig och det landar fler tårar i min öppna handflata men jag ser dom inte för det enda som händer är att den första tåren blir större och större... många tårar förblir den där enda tåren...

Det sägs att när man gråter så visar man sig svag men jag ser det tvärtom som en styrka.
Dom där gångerna när jag verkligen blir berörd på djupet så kommer tårarna och jag visar den som talar med mig att det verkligen landar i mitt hjärta.
Dom där härliga gångerna när jag skrattar så att jag nästan går sönder så kommer tårarna i mängder som en ljuvlig befrielse så att kroppen får vila lite.
Dom där gångerna när jag upplever sorg och smärta så befrias kroppen från det genom att mina tårar blir kanalen till att bearbeta det som känns jobbigt och tungt
Dom där underbara gångerna när jag är så lycklig så att mina ord tar slut då tar tårarna vid och talar istället för min mun

Jag är tacksam för varje tår jag släpper iväg ifrån mitt inre och jag hoppas att dom alltid kommer att finnas där. Tanken slår mig att tänk om vi hade en viss mängd tårar att förbruka under en livstid och dom då, helt naturligt, en dag upphör för att dom är slut... Jag skulle gå sönder inombords om så var fallet... Lyckligtvis är källan outtömlig...

Jag har vid något tillfälle gråtit när jag stått i regnet och då har jag med flit vänt mitt ansikte mot himlen och tagit emot dom tårar som kommit uppifrån och mina och himlens tårar har blandats på mina kinder... Känslan har varit att bli ett med universum och naturen... En blandning av sött och salt från ett element som gör oss tyngdlösa när det samlats i stora mängder... universum är tyngdlöst och i vatten och i universum är jag tyngdlös...

Om en tår skulle falla från din kind,
skulle jag önska att den var av glas
Så att jag kunde linda in den i bomull
Och sova med den i min hand.
(K A)

Tårar från himlen, när änglarna gråter
Det är tårar av glädje, av kärlek och hopp
Tårar från himlen, när regndroppar faller
Blir till en flod som bär kärlekens bud till dig
(F Ådahl)

Ålder

Jag säger att jag är mitt i livet... och hur vet jag egentligen att det är mitt i mitt liv? Jag har ingen aning om när jag kommer att avsluta mitt liv här och flytta min energi till en annan vibration, det kan vara om ett år eller om 60 år. Det enda jag egentligen kan säga är att jag är i livet och det känns ju gott.

Vi möts just nu i livet och tankarna om hur det hade varit om vi träffats 20 år tidigare kommer upp och jag kan skönja ett litet uns av besvikelse över att vi "missat" så många år tillsammans. Jag undviker känslan med kärleksfull bestämdhet och ser istället att det liv vi levt så här långt på var sitt håll har varit precis så som det ska ha varit för att leda oss fram till där vi är idag.
Och det dyker upp en massa ljuva tankar om alla år vi har framför oss och vi kunde ju ha möts om 15 år och då hade tiden med varandra varit kortare. Varför skriver jag så?! Tiden är ju bara vad den är, nuet...

Jag har slutat att vänta på att göra saker längre fram i livet för vad finns det att vänta på?! Jag tänker igen; jag har ingen aning om när jag avslutar den här energin så det jag längtar till att göra gör jag så snart jag kan, finns inget att vänta på....
Jag vill leva livet fullt ut och numer vill jag inget hellre än att dela det med min älskade... Vill dela alla underbara upplevelser som väntar, alla djupa känslor, alla intryck av kärlek, all tid och all energi.

Delat liv är för mig numer dubblet liv...

Förtroende

Jag byter liv.... åtminstone just nu för en intensiv vecka... och jag är fantastiskt tacksam över att få leva det liv jag gör just nu, som alltid...
Förra veckan slussades jag med blixtens hastighet in i världen "jobba 8-17 varje vardag" och den fortsätter den här veckan.
En vecka som också förgylls med ett gäng härliga ungar där jag får vara den vuxna personen att ställa frågor till och att lita på.

Att ge barn förtroende tror jag i första hand är att hålla det jag sagt att jag ska göra gentemot dom och det är upp till mig att se till att det fungerar oavsett om jag helt plötsligt får annat som dyker upp, det jag sagt till barnen går i första hand. Att jag sen kanske får hitta på tusen varianter för att lösa det jag sagt är inget jag behöver berätta för barnen.
Drar en parallell till när jag jobbar som producent och erbjuder mina artister ett gage och dom frågar om det är ok för min ekonomi... även om jag vet att det är på snöret att gå runt så är det aldrig något jag berättar för dom för jag tänker alltid; det är min sak att lösa och vem äger "problemet"... Jo, det är jag... Mina artister får alltid betalt, hur jag sen löser min ekonomi är bara mitt att råda över... När jag bygger upp ett förtroende för produktionsledningen så blir produktionen den allra bästa och alla ger sitt allra bästa.
Den parallellen känns relevant även inför barn....

Sen kan jag säga att ärlighet varar längst men att jag ändå skulle frisera min verklighet om jag kände att jag ville dela den med barnen... På nåt sätt vill jag skydda... I skrivande ögonblick vet jag varken om det känns rätt eller fel.... Hm... ärlighet varar längst... eller?? Vad händer när den falska ärligheten avslöjas, den verklighet jag sagt var sann är något helt annat än det jag berättat? Kan jag nånsin återuppbygga ett förtroende och vad krävs för att göra det?

Att bygga upp ett förtroende är det att urskiljningslöst alltid berätta sanningen....?

Änglar finns

Det är sena natten, regnet smattrar mot rutorna och det känns lite som att hösten är på ingång.... den får allt vänta en månad eller tre...
Att sitta i mörkret ensam medan min kärlek och barnen sover är känsla av stor trygghet. Våningen är full av god energi, en energi som jag alltid vill vara i och som jag fått känna av så påtagligt i kväll... Ett samtal utöver det vanliga med den man jag älskar och där orden har landat precis där dom ska bo, där tystnaden har talat sitt tydliga språk och där kärleken tagit den centrala plats som den så självklart ska ha.

Det handlar alltid om det egna jaget... så länge jag bortser ifrån det så kommer den där sista stenen aldrig att flyttas undan så att vi kan lägga den där härligt gröna gräsmattan som vi får njuta av varje dag och som gror och blir saftigare och grönare för varje dag, alltid i lagom längd dessutom. Det ligger en gräsmatta på platsen just nu men den blir aldrig hel förrän den där sista stenen är undanplockad och för evigt kastad åt sidan. Det är bara en lite sten och ibland kan en liten sten göra mer skada än en stor; den syns mindre och den kan gömma sig och göra skada på ett helt annat sätt än en stor synlig sten.

Än så länge så känns det lättare att få ge och älska än att få ta emot och bli älskad och jag vill göra allt jag kan för att inom en snar framtid få vända på den meningen och den som ska hjälpa mig med den förändringen är jag själv.... alltid jag själv.....

Änglar finns och jag har dom på nära håll och jag njuter av att vara i deras närhet och dom bjuder in mig till stormens öga och stannar där med mig med sina öppna handflator....