Struktur

Just nu ägnar jag tankarna åt struktur.....
Det sker förändringar i mitt liv och jag inser att jag behöver se dom, vara i dom och nyttja dom till fullo för det är förändringar som jag önskat och som jag är glad åt.

Tidigare har jag jobbat med ett stort projekt i taget och haft en massa småskubb men nu ligger förändringen i att jag har ett flertal större projekt som jag vill strukturera upp och ägna min energi åt. Det är till att strukturera upp mina dagar som ju är arbetsdagar trots att jag inte alltid drar in pengar på det jobb jag gör.... än, vill säga. Det kommer ju att betala sig vartefter.
Tankarna går till hur jag önskar ha struktur på mina arbetsuppgifter och jag landar i att en av sakerna jag behöver göra är att strukturera upp mina dagar så att jag är effektiv och fokuserad. Ibland kan jag tro att det är lättare att ha en arbetsplats att gå till än att alltid vara hemma... finns mycket som jag kan lägga fokus på i det privata då....

Har en god vän som är grym på att ha ordning, det handlar om att bestämma sig för att dom här timmarna gör jag det här och dom här timmarna gör jag det här.... Han lyckas och mår bra i det!
Jag vill också prova och det är ju måndag i morgon, en fantastisk bra dag att fortsätta mitt liv på och bara få till en förändring och jag möter det med en härlig känsla :-)
Lusten driver mig .... som alltid.......

Jag vill ge mig själv en arbetsplats och jag vet var....... :-) Ett par timmar där om dagen med min dator och jag får genast struktur... Tack för den kreativa tanken!

Eskil är som en plog i den djupa snön..... :-) Cindy tittar mest på med förundran.....

Kroppen

Min kropp är på egen utflykt utan att fråga min själ och min tanke.. Den vill ha en öm svanskota, en lite öm axel och vill uppleva känslan av en begynnande förkylning och den vill sova mycket....
Själ och tanke vill ha en pigg och smärtfri kropp som kan fortsätta att träna och uppleva det härliga.... och så kommer det att bli!

Jag var i Sthlm igår och började samarbetet med eventfirman som jag pratat om ett tag och det känns så härligt och utvecklande. Fick igår veta att jag ska få gå en kurs i NLP (neurolingvistisk programmering) vilket får HELT i linje med mitt tänk och att börja ett samarbete med ett företag som har det som styrmedel, jag kan bara säga tack! :-)

Ikväll blir det Karlavagnen och jag får privilegiet att intervjua en proffs-tyckare och sen är ämnet fritt. Ser fram emot kvällen som alltid!

Jag ger mig ut i snön och fortsätter att fascineras av vad naturen har att bjuda på.....

Sammanhang

Idag har jag varit med mig själv i stort sett hela dagen och det drar tankarna åt olika håll.
Jag tänker hur lätt det är att isolera sig från livet som pågår där det finns mänskliga sammanhang. Väljer jag att undvika människor en dag så kan jag leva i nån sorts subvärld med TV som sällskap och emellanåt kontakter via nätet.
När jag har fokus på det jag tittar på eller om jag chattar med någon så är jag ju i det sammanhanget men så fort jag stänger av eller ner så är jag utan sammanhang. Så fort jag möts av en annan människas uppmärksamhet så är jag i ett sammanhang oavsett hur det samtalet eller mötet är.... att studsa mot andra människor....
Jag är i ett sammanhang med min hund... Behöver jag vara tillsammans med något/någon levande för att vara i ett sammanhang...?
Utan sammanhang......i sammanhang.... KASAM (känslan av sammanhang)

Funderar också över vad det egentligen är att tänka.... läste en FB-tråd som ställde frågan: "om jag inte minns det jag upplevt finns det kvar då?" Mina tankar gick till just tankar, finns dom kvar när jag har dött? Var i såna fall? I en glasburk på Nationalmuséet!? Och vadå "finns kvar"? Hur kan något som ingen kan ta på finnas kvar? Jo, i skriven form eller genom musik och konst av olika slag....
Själva tanken finns den om den aldrig yttras? När jag sitter i min ensamhet och funderar, finns dom tankarna då och vem bryr sig om att jag tänker dom? Blir dom oviktiga utan sammanhang....? Mina tankar här på min blogg är ju satta utan sammanhang... dom är ju bara mina... men när du som läser just läser dom, blir dom "till" då i ett sammanhang?
Ord som ingen säger, finns dom? Tankar som ingen yttrar, finns dom? Känslor som döljs, finns dom?

Varje tanke jag tänker har någon tänkt före mig.....
När jag sover är jag utan sammanhang......

Det här skrev en god vän till mig idag: Visste du att det går miljoner nervtrådar från den delen av hjärnan där känslor sitter till den delen där förnuftet sitter men att det inte ens är en fjärdedels nervtrådar som går åt andra hållet. Med andra ord det är en fysisk omöjlighet att vinna över känslor med förnuft!

Det är en fysisk omöjlighet att vinna över känslor med förnuft....... :-)

Kroppen

Kroppen har fått sig lite olika upplevelser idag....
Började med en fantastiskt skön ansiktsbehandling och överkroppsmassage i förmiddags, helt ljuvligt och jag unnar mig det var femte vecka sen en tid tillbaka och är tacksam för att jag ger mig själv möjligheten att göra det. Min kropp gick ner i vila och jag var så trött vid två-tiden att jag för en gångs skull sov middag! Det händer en gång vartannat år..... Cindy och jag la oss under en filt och snoozade en halvtimme.... också skönt för kroppen :-)

Mindre skönt för kroppen blev det när jag stod på öronen i en gatukorsning, landade på rumpan och svanskotan fick sig en rejäl törn.... Den svullnade upp och min önskan om att gå och träna idag får vänta att gå i uppfyllelse tills i morgon....
Det är roligt hur jag reagerade när jag ramlade... sa högt: Jaha, och här ramlade jag! haha....
Det krävs både mod, lust och god halkteknik för att ta sig fram på stadens gator just nu.... och jag behöver både se upp och ner, is överallt.

Mindre skönt för kroppen också att jag ätit lite väl mycket idag... men det är bara vad det är och jag konstaterar bara att jag gjort det, that's it. Skönt att jag låter mig själv vara :-)

Språkförbistringar, eller "språkvirring" som en kollega sa, kan bli riktigt roliga :-)

Upplevelser

Sitter på tåget på väg hem.... Den vackra livskällan solen fyller vagnen med sitt starka ljus när den kommer åt mellan trädgrenar o byggnader. Människorna i samma vagn som jag upplever nuet på olika sätt o det slår mig att jag aldrig kan dela en upplevelse med någon. Skulle vi bli tillfrågade om den här resan så blir svaren lika många som antalet personer. Det enda vi möjligen kan dela är rummet fast även där uppfattar vi det olika. Delar vi möjligen tiden här i tåget? Knappast, tidsupplevelsen är olika för oss alla. O vems upplevelse av den här resan är sanningen?
Ibland hör jag frågan: "vems berättelse ligger närmast sanningen?" I mina ögon är ju den frågan helt omöjlig att svara på

Så det jag kan dela med mig av är mina upplevelser av det jag är med om o jag kan aldrig dela en upplevelse med någon.