Små rum

En öppen dörr med ett inbjudande handtag
och en nyckel jag kan använda när jag vill 

När jag lämnar öppen dörr till mitt hjärta så hittar dom rätta sakerna, händelserna och personerna dit in.
Helt plötsligt så dyker en sång upp, som jag haft i malpåse i många år, och passar in att presentera för tre av mina väninnor, alla tre ovetande om varandra. Tycker det är så coolt! Dessutom hittade jag en inspelning som jag själv gjort på sången för många år sen och plötsligt väcks tanken om att det kanske är dags att spela in en CD med favoritlåtar. Den tanken som kommit och gått under många år och som jag alltid puttat åt sidan. Nu är den väckt och jag släpper den igen, struntar i hur och låter den längtan som dyker upp i mitt hjärta vara där och växa om den ska.

Finns det hjärterum..... :-) 

Texten i den här sången handlar om att gå igenom "mitt eget hus" som jag alltid återkommer till.
Min kropp, där min själ och hjärtat bor. Där jag tittar in i ett av rummen, går igenom det varsamt och lämnar det med god energi och en längtan om att komma tillbaka, kanske tapetsera om, köpa några nya möbler och gröna växter. Går vidare till nästa rum i lugn och ro och känner mig mer och mer hemma.

Ett vackert rum i lugn och ro

Jag går igenom små rum

Och alla speglar de olika sidor av samma sak


Jag går igenom små rum i mig


Jag har en underlig dröm


Där jag får träffa en flicka
som vet nästan allt om mig


Och hon berättar så vist, om mig



Om allt som jag visste men inte kunde se

Om allt som jag gjorde men aldrig fick förlåta


Om allt som jag tänkt men inte förstått

Och allt som jag fått som jag som jag slarvat bort



Jag går igenom mig själv


Jag går igenom de olika sidor som bor i mig


Och alla har de en färg, ett namn



Jag har en ovanlig vän


Som kan berätta om ting
som hör samman på flera sätt


Och jag vill lära mig allt om sånt



Om allt som jag visste men inte kunde se

Om allt som jag gjorde men aldrig fick förlåta

Om allt som jag tänkt men inte förstått

Och allt som jag fått som jag som jag slarvat bort



Jag får veta sanningen om sånt som inte finns


Jag får möta människor som bara blir symboler


Jag får höra läran om allt det som aldrig hänt


Jag får möta flickan som är jag - som inte finns


Men som vet allt, om allt


Jag går igenom små rum


Och alla speglar dom
lika sidor av samma sak


Jag går igenom små rum, små rum

(Lisa Nilsson)

Glad Lucia

Natten går tung fjät runt gård och stuva, 
kring jord som sol förlät, skuggorna ruva.

Då i vårt mörka hus, stiger med tända ljus Sancta Lucia.

Den här dagen väcker alltid minnen hos mig och det är nog mycket för att jag jobbat med musik i alla år. Minns alla tidiga luciatåg i skolan, kallt, tidigt och långt att åka, men också underbart härligt, roligt och fostrande. Det var ju ett sätt för oss musikklasselever att få in lite extra till klasskassan att kasa runt på morgonen till olika företag. Och sen det där linnet som skulle vara perfekt när jag gick iväg på morgonen och som var lite solkigt redan efter det första uppträdandet. Alla pepparkakor och lussebullar  vi åt under dagen, och hur trött jag var när jag kom hem och tänkte; pust, ett helt år till nästa gång men jag längtar redan lite.
Det här pågick från 1974-1987. Sen tog planerandet vid och jag gjorde scheman till min klasser som skulle ut, dom fick gå själva och någon tog ton med blockflöjt, en annan med stämgaffel och ibland så var jag själv med när jag hann. En sån morgon skulle det vara skönt att kunna klona sig själv.
Och sen det här med att börja träna Luciasånger i augusti när sommaren fortfarande pågår, det var alltid lite knepigt och planeringen gjordes redan i maj med kollegorna. Vi låg alltid ett halvår snett s a s.

Minns så väl det året när det var dags för min åk 9 att vara lucia på Fryxellska skolan i Västerås, musikklass. Bror Samuelsson, vår musiklärare, radade upp oss tjejer i aulan, gick med sin käpp förbi den långa raden av oss, pekade och sa: Inte du, inte du, inte du för du sjunger för bra, inte du.... och helt plötsligt stannade framför Lillemor och sa; Du är Lucia i år! Alla stod helt häpna för ingen hade tippat på Lillemor, men oj vad bra det blev! Perfekt! Och det blev den perfekta Lucian varje år och varje år så lät kören fantastiskt! Han visste vad han gjorde, den gode Bror!
Sen kan jag ju nu, i vuxen ålder, ha funderingar runt hans urvalsmetod av Lucia.

Det slår mig nu att jag aldrig har fått känna på att vara Lucia, men jag förstår också att det hade med min kroppshydda att göra och att jag var en mycket duktig körsångare redan som barn. Kompensation!
Och visst är Lucian ett val av en vacker kvinna med långt ljust eller mörkt hår? Eller också gör man som Bror gjorde, valde en Lucia som ingen trodde skulle bli men, som sagt, blev perfekt och det hängde aldrig på håret.

Varje Luciamorgon, innan jag började på Frys, så fixade mamma frukost till mig och brorsan och det var enda gången på året som vi fick bulle, pepparkaka och engelska julkaka till frukost. Vilken lyx! Så satt vi framför TV:n som små tända ljus och tittade på Luciafirandet från någonstans i Sverige.
Minns där, under senare åren, när SVT fick för sig att det skulle vara dagisbarn som skulle få ta hand om det hela, det var inget roligt alls. Jag ville ha "riktigt" Luciatåg med vacker sång och väldigt tradtitionellt.

Minns också när vi planerade vår fantastiska konsert i Globen med alla musikklassbarn i hela Sverige, för övrigt min största musikaliska upplevelse; att få leda alla dessa 4500 barn i ett par sånger med Astrid Lindgren i publiken precis bakom mig.
Under repetitionstiden så gick det ut ett mail ifrån Bosse Johansson på Adolf Fredriks Musikklasser och vi skrattade alla högt för som ett PS stod det: Kom ihåg att det går UPP i reprisen i Luciasången! Ett musikerskämt som jag ofta ler åt.

Visst är det ändå fantastiskt; den här dagen så är det många vuxna som klär sig i den där vita särken utan att egentligen knorra. Nåja, jag hör en och annan som förtvivlat letar efter sin särk, den ska ju strykas, läggas ut eller tas in och framföra allt vara hel och ren. Och sen det där förtvivlade stearinet som rinner ner på händerna och manschetten som alltid är för liten för all text som ska kommas ihåg till sångerna. Sen den där struten som killarna är så förtvivlade över. Men vackert är det och högtidligt.

Tror jag ska ta mig till Missionskyrkan ikväll och Bel Cantos årliga Luciakonsert. Bara för att :-)

Lusse Lelle, elva nätter före jul. Nu äro vi hitkomna så näst före jul.

En lojal medarbetare

Jag tror på att självuppfyllande profetior alltid slår in oavsett om vi tänker positivt eller negativt.

Vi vill gärna och gör det ofta; straffar ut personer i vår närhet andra genom att säga att dom kommer att agera si eller så så kommer det att hända och anledningen till att människor gör så är för att kunna säga; "Vad var det jag sa? Jag visste att det skulle bli så här!" och i det ge sig själv bekräftelse i att vi hade rätt. Det enda sätt vi känner igen rent känslomässigt.
Jag vet själv att det är så eftersom jag många gånger sagt att jag kommer att gå upp i vikt igen, vilket jag också gjort och när jag kommit till dom "tunga" perioderna i mitt liv så har jag känt mig trygg där, vetat hur jag ska förhålla mig till omvärlden, vad som förväntas av mig själv gentemot mig själv och jag kunde alltid säga; "Jag visste att det skulle gå så här!". Bekräftade att jag hade rätt och det gjort mig nöjd mitt i det miserabla. Märkligt beteende. Eller helt naturligt eftersom vi ofta styrs av rädslan för att ta tag i det som behöver tas tag i för jag vet hur det känns nu men har ingen aning om vad som väntar på den andra gräsmattan.

Vi "straffar ut oss själva" med att säga; jag visste att det skulle bli så här! En sådant tillfälle är när en person säger: Du kommer att finnas här så länge du står ut med mig och det brukar inte bli så länge.
Den meningen säger en hel del till mig. Det säger att personen redan från början förväntar sig att jag bara kommer att stå ut en kort period och den säger att personen väntar på att få säga, inom en kort tid, att; Jag visste att det skulle bli så här! Jag fick rätt igen och det kommer alltid att vara och bli såhär!

Nu har jag tagit dom negativa sidorna och vill bara säga att eftersom det fungerar alldeles utmärkt med dom negativa tankarna så fungerar det precis lika bra med dom positiva! Min hjärna är fortfarande så lojal mot mig som den bara kan vara. Tänk på det, det gör jag, och nyttjar mina positiva självuppfyllande profetior små som stora.

Så här skriver Stefan Sebö:

"Det var en gång en man som bodde vid den stora landsvägen och sålde korv. Han hörde illa så han lyssnade inte på radio. Han såg inte så bra, så därför läste han inga tidningar. Han var väldigt duktig på att sälja korv och kunde erbjuda god korv som var uppskattad av många. Han hade en stor skylt vid landsvägen där han skrev att han sålde världens godaste korvar. Affärerna gick lysande så han köpte fler korvsorter och utökade sitt sortiment till allas glädje. Han bytte upp sig till en större korvkiosk och sålde nu ännu mer. Han upptäckte att han behövde hjälp så han kallade hem sin son som gick på universitetet. När sonen kom hem blev han orolig för sin fars okunskap, så han sa: 

"- Far har du inte hört talas om lågkonjunkturen. Vi är på väg mot svåra tider. Det är ekonomisk kris i USA och den kommer att sprida sig hit."

Fadern tänkte att sonen antagligen hade rätt, han lyssnade ju på radio och läste tidningar och han studerade ju vid universitetet. Mannen började omgående dra ner på beställningarna på korv och tillbehör. Han köpte inget extra sortiment. Han berättade för alla kunder att det var dåliga tider på gång och därför var han tvungen att dra ned på sortimentet. Bara efter några månader hade försäljningen rasat. Kunderna kom inte längre i så stor utsträckning som förr. Försäljningen per kund minskade drastiskt.

Varpå fadern sa: "- Du har rätt min son det är betydligt tuffare tider nu."

Hjärnan – en farligt lojal medarbetare. Så kom ihåg: Man tror inte på det man ser. Man ser och söker efter det man redan tror på.

Det du tänker på blir som en målsökande robot i hjärnan. Den söker hela tiden efter det du förväntar dig. Däremot har hjärnan svårt att skilja på verklighet och fantasi eller på negativa eller positiva tankar. Hjärnan är en oerhört lojal medarbetare som gör allt för att tillfredsställa dig, oavsett vad du tänker.

Oavsett vilken input vi ger, kommer hjärnan att jobba för att göra verklighet av de tankar vi har. Hjärnan har nämligen redan förväntat sig just det resultatet. Det som du med stark tro förväntar dig ska hända, det kommer att hända. Det yttre resultatet kommer av dina innersta tankar.
Av detta kan vi dra den här intressanta slutsatsen: Ingenting blir som du vill. Det blir som du tänker!

Någon har räknat ut att vi tänker ungefär 90 000 tankar varje dag och av dessa är de flesta upprepade tankar. Vi tänker alltså samma tankar om och om igen. Många av dem (faktiskt de flesta) är negativa tankar. De uppstår i ens fantasi och man börjar sedan leta bevis för att det faktiskt är på det viset. Det som gör det så svårt att avlägsna sig från det är att det negativa ofta är konkret och närvarande medan det positiva är något vi måste skapa."

Medea

Idag är det en ledig dag efter en avslutad julkonsert i Linköping. Vädret är härligt och jag njuter av en skön förmiddag med min kärlek och min älskade vovve. Dessutom första dagen som jag kan se lite från Vinterstudion, något som jag gillar men som det blivit väldigt lite av den här vintern.

Min goda vän Fia tar fantastiska bilder på Medea och idag vill jag dela med mig. Tack, Fia, för att du fångar vår lilla älskling i alla hennes olika sinnesstämningar.

Vaddå??? :-) 

Heldag med familjen Andersson igår

6 1/2 månad

En liten plutta för länge sen 

En ljuvlig vårbild och snart är vi där igen :-) 

Utan skulder

Har suttit med lite bokföring och räkningar och det är många siffror som snurrar och jag inser plötsligt att de pengar jag aldrig håller i handen är ju faktiskt bara siffror på ett papper. Intressant! Blir de siffrorna någonsin verklighet? 

Jag tittar på mina siffror och tänker att jag skulle kunna skriva vilka siffror som helst och ändå skulle det aldrig bli till reda pengar i handen. Idag är det sällsynt med kontanter och jag är sån att jag gärna vill ha konkreta pengar som jag betalar med hellre än att betala med kort. Jag har bättre koll och det känns mer verkligt; när pengarna är slut i plånboken så är dom slut! På kortet kan jag fortsätta att betala och betala och det är bara siffror som förändras. 

Vårt samhälle styrs av pengar och ofta, ofta hör jag människor beklaga sig över att dom inga pengar har och i min värld inträffar det att då har dom heller inga pengar. Jag har alltid en skål med pengar framme där det ligger olika mycket beroende på om dom använts mycket eller lite och eftersom jag alltid har pengar i skålen så kan jag alltid säga; jag har pengar! Det blir en sanning, en sanning som blir min verklighet. Ju mer jag pratar och känner gott för och om pengar ju mer kommer jag alltid att ha pengar. 

Ta en bank; dom lånar ut pengar till höger och vänster, eller kanske skriver siffror i olika dataprogram för att vara mer nogräknad, och det sinar ju aldrig. Dom borde ju ständigt ligga back eftersom vi alla lånar och lånar. Vi byter siffror med varandra på våra konton, det är vad vi gör. 

Om vi skulle stryka allt som heter skulder i världen hur skulle det se ut då? Om alla tänker att dom har dom pengar dom har i plånboken och vet det, då skulle ju skulder aldrig behöva förekomma, då skulle vi kunna ge bort våra pengar. 

Dom få gånger jag har lånat ut pengar så har jag tänkt; ok, nu har dom här pengarna lämnat mig och jag klarar mig på det jag har kvar för jag har absolut ingen aning om jag kommer att få tillbaka dom. Om och när dom kommer in så är det ett tillskott i kassan och inget jag räknat med.

Tänk om vi la all världens pengar i en enda stor hög och så fick var och en gå och ta det dom behövde där, aldrig mer än man behöver och sen lägga tillbaka när man fick tillfälle. Jag tror att den högen aldrig skulle sina. Möjligen till en början innan människor inser att dom har val att göra och att dom inser att pengarna alltid kommer att ligga där. Inga tjuvar och ingen kommer att ta av överflöd.

Money makes the world go around, ja, så är det nu men det borde gå att ändra på. Om vi visste att vi bara kunde använda så mycket pengar som går åt precis just nu så skulle det finnas varken rika eller fattiga.