O-väntade svar

Den senaste tiden har jag ställt en mängd frågor och slängt ut en hel del krokar åt olika håll. Jag har också väntat på svar och varit lite otålig och ställt frågorna om och om igen eftersom svaren uteblivit. Min otålighet har jag vänt till att säga att det är precis som det ska och svaren kommer när dom ska och inga svar har kommit. Nu förstår jag varför.
Svaret kom i fredags ifrån ett ganska oväntat håll, även om det var ett håll jag sneglat åt tidigare och blev en stark påminnelse om att det är så viktigt att lyssna till "jaget" istället för egot. Jag blir bättre och bättre på det dag för dag. Känslan är uppfriskande, pirrig, förväntansfull, lycklig och lite scary....

Den där känslan av att veta att jag har önskat mig en förändring så länge, tillåtit mig att vara i frustrationen och önskat och önskat och när det inträffar så blir kroppen lite ur balans och börjar ifrågasätta. Jag säger kroppen för det är det som är mitt "jag".... Jag har tänkt mycket hit och dit under helgen och mina tankar kommer att fortsätta att flöda och vända och vridas på och ändå så vet jag att det är det enda rätta och jag tar emot det med öppna armar. Finns inget annat än att öppna för en förändring, tro på den och gå i visshet om att det alltid blir bra :-)

Hjärnan med sina tankar och hjärtat med sina känslor kan verkligen spela mig spratt och jag vet att förnuftet sällan segrar över känslan och det är rätt skönt. Att alltid vara förnuftig och stänga ute känslorna är ingen väg jag vill gå. Det ska kännas bra i magen i första hand och när det gör det så tar jag mitt förnuft i handen och leder det med bestämdhet och kärlek i den riktning som känslan för mig. Känslan som är min största energikälla.

Jag har ett liv idag som ser ganska annorlunda ut mot vad det gjorde för tre år sen och det är verkligen välkommet och jag tycker om förändringar, så nu blir det till att få klarhet och klartecken och fortsätta att gå för att det jag önskar mig det kommer till mig när det är dags för det.
Jag har ett jordiskt liv och jag vill hela tiden kunna säga att jag lever det fullt ut; nya utmaningar, ny frisk luft, nya vyer, nya tankar, nya energier, nya möten och allt det tillsammans med min stora kärlek.

Det är nu det händer, nu och aldrig sen och det människor har gjort innan mig kan jag också göra :-)

Innersta längtan

Kanske en dröm som väntar på att bli verklighet...?


Låt människor göra det dom vill och låt dom vara!! Ägna dig istället åt det som känns roligt och som är bra för dig själv.

Idag har jag hamnat i någon sorts frustration över att människor lägger sig i varandras liv och talar om för andra hur dom ska göra och det med stora pekpinnar som gör ont när dom petar i själar och känslor.
Att jag får min puls att gå upp beror ju också på att jag läser om människor som beter sig mot varandra som svin (inget ont om svinen dock) och allt snappar jag upp på nätet. Jag blir så vansinnigt trött och känner mer och mer hur jag förflyttas utanför det här "normala samhället" och önskar mig något helt annat. Och jag flyttar mig frivilligt!

Jag har sagt det förr att det skulle vara så skönt att leva utan all dålig input och den enda person som kan göra något åt det är jag själv. Återigen, jag själv... Det där huset vid havet där jag och min kärlek kan ägna oss åt natur, djur, mat, böcker och kärlek kommer närmare och närmare för varje minut. Vårt hus kommer när det ska och till dess får jag själv välja hur min tillvaro ska se ut och jag väljer för att jag KAN välja.
Selektivt TV-tittande, inget surfande in på negativa sidor på nätet, inga dåliga energivibbar från kommentarer på FB som gör mig ännu mer oförstående vad vi som mänsklighet håller på med och vad vi prioriterar i våra liv.
Jag låter människor vara och dom får göra precis vad dom vill utan att jag lägger mig i. Vill dom fråga mig om något så absolut vill jag svara hur jag ser på saker och ting och jag förespråkar verkligen dom goda samtalen.

En del säger att det var bättre förr och baske mig om jag just nu är benägen att hålla med om det för det här tekniksamhället vi lever i kan ju aldrig vara sunt för oss. Jo, det finns bra sidor med det också men dom framstår som mycket små i allt negativt brus....

Jag ser mig mer och mer i utkanten av det här samhället och förstår att människor som känner sig utanför söker sig till kretsar där det finns likasinnade, reser utomlands, kanske går med i någon grupp med samma värderingar, byter liv och söker efter det innersta någon annanstans än i sin nuvarande omgivning.
Får en bild av att vi kanske skulle göra som man ibland gör på fester; förrätten sitter man placerad och sen när varmrätten serveras så byter alla plats för att få lite ny input, läskigt tycker många och ja, kanske det , men vilka härliga nya samtal det kan bli! Det kanske är så vi gör också i livet utan att tänka på det, slår det mig; Vi byter skola vid en viss ålder, vi söker jobb, vi söker nya jobb, vi flyttar, vi reser...

Och ändå så är det vår innersta längtan vi hoppas finna.... Min innersta längtan.... Den kan jag finna när jag vänder blicken inåt istället för utåt, där mina ögon för en stund får tunnelseende för att hitta in. Att stanna där för en stund, insupa allt jag känner, ta med mig det jag ser, samla det i mitt sinne och minne och sen vända utåt igen för att välja nya vägar när jag vet vad mitt innersta vill...

Mitt jag... min ande... min själ....

Enkelt liv

En del människor byter yrke, livspartner, bostad, idrottsklubb, kör, bil, stad, land och liv. Andra människor stannar i samma yrke, bostad, stad, land, idrottsklubb, bil, samma livspartner och i samma liv. En del människor ändrar på ett par saker i sitt liv och håller fast vid dom där grundläggande "tryggheterna" medan andra kastar sig ut helt utan skyddsnät för att prova på något nytt. En del människor älskar förändring och andra är livrädda för den.

Jag har alltid sagt att jag är en projektmänniska och det har jag varit till största del. Jag jobbar gärna hur mycket som helst en kortare period med ett projekt, gör det så bra som jag kan och lämnar det sedan för att gå vidare. Ofta jag har redan varit på väg in i nästa projekt innan jag avslutat det förra. Det har medfört att jag ibland missat att få njuta av den färdiga produkten men det har också varit en tillgång; lämna det du gjort så bra nu och gå vidare till nästa utmaning.

Mitt yrkesliv just nu är olika jobb med spridda mellanrum och vill jag så kan jag skapa mig jobb inom en vecka och eftersom jag vet det så är jag trygg i det. Trygg i vadå förresten? Den där berömda e k o n o m i n....
Jag har en avslappnad inställning till pengar och vet att när jag ser på pengar som någonting bra så räcker dom precis så länge jag vill att dom ska räcka. Jag ger bort pengar där jag ser att dom behövs och det utan att titta på hur mycket jag själv har för jag vet att jag har pengar igen när jag behöver dom. Är burken med den där fina krämen slut så köper jag väl en ny när jag vill ha den.
När jag gör jobb som jag tycker om så kommer det in pengar oavsett hur prognosen är och i min värld är den ju alltid optimistisk så det löser sig. Jag ler alltid när jag betalar ut massor av pengar från min firma och jag ler varje gång jag kan betala ut en lön till mig själv.
Ser jag på pengar på ett positivt sätt så är det något positivt och kommer alltid att finnas där när jag behöver dom.
Den tryggheten har jag i mitt "jag".

Därför tror jag att jag kan förändra mitt liv också utan att veta, just nu, vad jag ska få in pengar på. Jag är övertygad om att när jag gör det som känns rätt i hela min kropp och ande så kommer också pengarna in, annars skulle det aldrig kännas så bra.
Jag är fullt medveten om att vi behöver pengar för att få vardagen att gå runt och jag tror att jag skulle klara mig bra oavsett vad jag jobbar med och har för inkomst. Jag tror och vet att jag gör det bästa för mig och min kärlek och jag tycker att jag har en sund livsinställning, inga dumdristigheter (vad nu det är....? )

Jag har fått uppleva så fantastiskt många härliga saker under mitt 47-åriga liv och har ännu drömmar om att få uppleva saker och går för att få uppleva dom. Enkelt när jag vågar ta klivet. Enkelt när jag vet att det fungerar. Enkelt när jag vet att det känns rätt. Ett enkelt och innehållsrikt liv, precis som jag önskat mig

Enkelhet och närhet till min kärlek och till natur och djur... Jag vill ha enkelt liv

Jag förstår....

Det är när jag tittar på vad andra människor väljer att fokusera på som jag undrar vilken värld jag lever i...?
Jag har skrivit det tidigare att jag emellanåt känner mig lite udda och funderar på varför det blir så och dom tankarna lever vidare.
Jag förstår att det handlar om fokus. Jag förstår att det handlar om att prioritera. Jag förstår att det handlar om värderingar. Jag förstår att det handlar om val., och jag förstår att det handlar om självkänsla.

Jag fokuserar idag på det jag önskar in i mitt liv och det jag mår bra av och när jag gör det så prioriterar jag annorlunda än jag gjorde tidigare. Tidigare var jag en "hjälpare" av stora mått och tittade på dom jag hjälpte och såg att dom mådde bra och jag mådde bra av att jag kunna hjälpa dom... trodde jag...
När jag insåg att jag hjälpte för att vara någon så ville jag verkligen ändra på det och nu när jag ändrat livsstil så hjälper jag mer än gärna när jag numer satt mig själv i första rummet och lyssnar till mitt jag, min "ande", och när jag lyssnar till min ande så finns jag för människor runtomkring mig tack vare att jag mår bra själv. Det är först nu som jag kan finnas där för andra på ett sunt och gott sätt. Den insikten är stor och skön.

Jag har i det närmsta slutat att värdera och tar sakerna för vad dom är just nu, både det som känns bra och dom kontraster jag drar till mig. Det är en skön känsla att veta att allt är ok hur det än är. Sen, utifrån det, så gör jag mina val.
Alla väljer vi hela tiden och jag är numer helt tillfreds med dom val jag gör och återigen, allting är ok.
Jag struntar i vad andra tycker och jag struntar i det med stor ödmjukhet och säger att det är ok om andra tycker att jag gör konstiga val.

Ibland känns det som att människor känner rädsla inför mig och hur jag väljer att leva mitt liv. Kanske har det att göra med att dom själva önskar förändring i sina liv...

Min självkänsla idag är i jämnhöjd med mitt självförtroende och det är en stor förändring i mitt liv. Från att ha varit 90-10 till självförtroendet så är dom idag jämlika vilket ger mig ett stort lugn.

Den största förändringen i mitt liv är att jag numer älskar och blir älskad helt kravlöst och det är det jag tackar för varje dag.

En dag

Det har varit en sån där härlig dag idag. Just nu snarkar min nos i soffan och min kärlek grejar, outtröttlig, med dom nya högtalarna. Hela dagen har varit fylld av det goda.
Jag har haft glädjen att få möta en av mina goaste vänner och vi har samtalat om allt mellan himmel och jord och kanske mest om det som rör den där himlen... Ordklyveri, högt i tak, raka frågor, raka svar, respekt, tolerans, leenden och framför allt ömsesidig kärlek. Det är det som känns viktigt för mig; kärlek, tolerans och respekt... I det får allting plats... högt i tak...

Skillnaden på verklighetsflykt och att fylla på sin verklighet med upplevelser som gör mitt liv till det goda det är en fråga om inställning, jag tillför min verklighet det jag mår bra av.
Andras energier kan påverka mig negativt eller positivt och det är en fråga om inställning, inställning till att lyssna på det som känns rätt för mig.
Kan det heta religionsvetenskap? Hur kan religion vara en vetenskap när inget är bevisat i någon enda av dom religioner som finns och används....
Att överraska och överraskas med små saker i vardagen är något härligt och mycket kärleksfullt. Jag tänker på min kärlek och fyller på med kärleken genom att ordna det där lilla extra... eller säga dom där orden som är så fina.... och det helt kravlöst.

Det är i dom kravlösa och lustfyllda samtalen som jag växer, där jag får utvecklas i den fas jag är i just nu. I alla mina faser i livet så utvecklas jag så frågan är om det finns några faser eller om det enbart handlar om livet jag lever rakt upp och ner... En människa "som går igenom en fas" ses som lite besvärlig eftersom den personen stör sin omgivning genom att utvecklas åt ett annat håll ... och när jag går igenom en utvecklingsfas så finns det ingenting som kan få mig att vilja gå tillbaka för utvecklingen har fått mig att veta saker som jag tidigare var ovetande om och numer finns vetskapen alltid hos mig...

Det är dagarna som går som är livet.... Det här härliga livet som är just nu!