Tid och fokus

Jag ler åt mig själv; jag sitter och suckar över hur många nya listor jag har att pyssla med vad det gäller körsångare som vill delta i kommande julkonserter och jag inser att jag får precis det jag tänker och känner. Det är så fantastiskt tydlig. Ju mer jag suckar över att dom tar min tid ju mer tid tar dom och dom kommer att bli längre och längre och fler och fler. Så nu byter jag fokus och tänker att det ska bli väldigt roligt att göra dom här konserterna med alla härliga och glada körsångare och vips, en lista klar på nolltid :-)

Lagen om attraktion ger mig så stor möjlighet att bestämma hur jag vill att mitt liv ska vara och jag behöver bli påmind i det lilla för att återigen se och få uppleva att det fungerar i det stora. Just nu drömmer jag om långar resor där allt är ofärdigt och jag kör vilse och tappar riktning och jag förstår, med lite hjälp, att det är precis det jag håller på med i livet, söker efter den rätta vägen och mitt mål.
Jag fick en klar förnimmelse om att det är en bok jag ska skriva och varje gång jag säger det till mig själv så är det som att lyfta en bit från marken och jag blir glad. Nu får mitt fokus ligga på att jag vill skriva min bok istället för att fokusera på att det hela tiden trillar in saker att göra som tar fokus från bokskrivandet.

Tid, tid, tid... den där berömda tiden, jag ställer frågan igen, vad är det för något...? Samtidigt som jag säger till mig själv att när jag gör det jag vill så har jag helt plötsligt massor av tid till att göra det som att tex uppleva en helt underbar helg med min kärlek.Vi sa innan att vi hade en och en halv dag för oss själva och tänkte innan att det är kort tid, men nu när vi känner efter vad helgen gett så har den innehållit massor av tid och vi har fått umgås och göra det vi är bäst på; att vara tillsammans.

Tillsammans i rätt energi och öppen kärlek och tiden följer oss istället för att vi följer tiden.... DET är en mäktig känsla

Döden...

Jag är uppfostrad i en kristen miljö och fick alltid höra att när jag dör så kommer jag till himmelen och det var det ultimata och allra bästa.
Med facit i hand så kan jag förstå och se att jag aldrig ända fram till 43 års ålder nånsin funderade över hur det skulle vara att dö för jag skulle ju få ”flytta hem till paradiset”, en tanke som gjorde mig lugn.
Idag har jag en lite annan livsfilosofi men tror fortfarande att döden kommer att bli något bra; jag tror att min energi kommer att leva vidare och att min kropp, det här skalet som jag antagit för att kunna förhålla mig till resten av världens energier,lämnas kvar här för att förmultna och att det som är jag finns kvar i universums energi.
och det kanske är samma sak som att säga att jag tror att jag kommer till himlen när jag dör...

Det känns som att många av oss har ett behov av att få tro, känna och tycka om vad som kommer efter det här livet och kanske att det är en trygghet och ett hopp som aldrig överger oss. Vi vill sällan att saker och ting ska ta slut och kanske allra minst livet så därför skapar vi oss en tro om livet efter döden som just en tanke om trygghet.

Jag har slutat att vara rädd och det innefattar även mina tankar om döden, jag kommer att dö när jag ska dö när min tid är inne, när det är dags för mig och oavsett om det händer i morgon eller om 35 år så har jag mitt dödsdatum precis som alla andra.

Vi samtalar om döden och att få sörja högt och leva ut sin sorg vid begravningen och personen säger att han alltid håller tillbaka för att inte störa dom andra gästerna. Jag säger; låt din sorg vara som det känns bäst för dig, den ska ut och det är du som sörjer. Om du sen gör det tyst eller högljutt har ingen med att göra, det är ditt tillfälle att ta farväl och begravningen är en viktig ritual för att få känna att du tar farväl.
Återigen så hör och ser jag att vi här i Sverige fastnar i mallar utefter vad vi tror att andra ska tycka om oss och jag får lust att skrika rakt ut: VARFÖR?
Var den du är och strunta i vad andra säger om dig och låt i sin tur andra vara som dom är med största respekt och i kärlek.

Det som slår mig är också hur fantastiskt viktigt det är att leva i nuet och en del av er kanske suckar och tänker att det är ett väldans tjat om det där nuet och ja, det är det för att jag tror och vet att det är det enda vi har, vårt nu. Döden kommer att dyka upp i vårt nu när vi minst anar det och fram till dess vill jag LEVA i mitt nu.

Jag tänker på Jonatan och Skorpan i Astrid Lindgrens "Bröderna Lejonhjärta" som ser ljuset när dom hoppar ifrån Nangiala till Nangilima.
Jag tänker på Björn Afzelius sång "Ljuset" och på "Som en bro över mörka vatten" och jag tänker på "Omkring tiggarn från Luossa".
Jag tänker på Ingmar Bergmans Sjunde Inseglet:
"-Vem är du?"
"-Jag är Döden?"
"-Kommer du för att hämta mig?"
"-Jag har redan länge gått vid din sida"
"-Det vet jag"
"-Är du beredd?"
"-Min kropp är beredd inte jag själv---- Vänta ett ögonblick!"
"-Så säger ni alla, men jag lämnar inga uppskov"

Och jag tänker på odalmannen:

"Det gick en gammal odalman
och sjöng på åkerjorden.
Han bar en frökorg i sin hand
och strödde mellan orden
för livets början och livets slut
sin nya fröskörd ut.
Han gick från soluppgång till soluppgång.
Det var den sista dagens morgon.
Jag stod som harens unge, när han kom.
Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång!
Då tog han mig och satte mig i korgen
och när jag somnat, började han gå.
Döden tänkte jag mig så."
(Bo Setterlind)

Media

Jag har blivit en person som mer och mer undviker att läsa tidningens nyheter, se nyheter på TV och lyssna till dom på radion. Det är till 98% svarta och negativa nyheter och jag har ingen lust att ta in alla skit. Varför ska jag ta del av allt elände och dessutom gotta runt i det i alla medier hur många gånger som helst? Jo visst, jag kanske blir lite mindre allmänbildande och det tar jag med glädje i såna fall och jag kan tycka att jag kan behöva veta var jag kan sätta in en resurs där människor har det knepigt och det räcker för mig.
Media snaskar runt i olyckor, katastrofer, mord, överfall, utnyttjanden mm mm och samhället blir, med mitt sätt att se det, ännu mer fyllt av ännu mer destruktiva händelser och katastrofer. En katastrof föder en annan precis som ett mord.
Vad skulle hända om media om så bara för en enda dag valde att skriva om goda nyheter? Frågan är om tidningarna ens skulle hitta så många nyheter att dom ens skulle fylla en hel sida....
Om vi fick till oss ännu fler bra nyheter så skulle vi få en positiv input och få en chans att med glädje gå till vår arbetsplats där vi faktiskt tjänar pengar, har ett socialt umgänge och delar sorg och glädje med våra arbetskamrater. Bara som exempel på hur mycket bättre vi alla skulle må.

Jag väljer också numer bort dom flesta program på TV idag eftersom det mesta handlar om förnedring av den ena eller andra sorten. Samma sak där; jag har ingen lust att dra till mig en massa strunt, skitsnack och förebilder som valt den negativa sidan. Jag väljer program som är uppbyggliga, lärorika, roliga, varma och kärleksfulla... Hur många såna det finns? Hm.....

Jag besöker emellanåt en och samma arbetsplats och jag fascineras över hur stressig och tung känslan är när jag kommer dit. Det mesta fokuseras på att ta reda på det värsta och sen jobba utifrån det, jag blir helt slut och energilös för att jag släpper iväg all energi till negativa saker. Skulle aldrig orka att jobba där varenda dag, jag skulle fullkomligt ta slut...
Att vända ett stort negativt skepp tar tid och jag kan erkänna att jag mer än gärna skulle vilja sätta tänderna i att få till en förändring... snacka om att gå i bräschen!

Jag väljer vilka jag vill omge mig med, jag väljer vad jag tar in i mitt sinne och vad jag stoppar hjärnan full av och jag har blivit så mycket mer medveten om mina val och det känns så skönt.

Att välja bort media i alla dess former ger mig mer närhet till mig själv och närheten till universum, naturen och kärleken blir påtaglig och där vill jag vara.

Höstvindar

Idag har höstvinden visat sig ifrån sin allra bästa sida och dragit med sig alla dom gula löven ifrån träden och bäddat på marken med en gyllene skogsväg, en väg upplyst av solstänk blandat med regnstänk som har gjort luften frisk. Jag vände mitt ansikte mot himlen och det höstliga duggregnet och njöt av varje droppe som landade i mitt ansikte, tog djupa andetag och insöp den friska vinden som var på gott lekhumör. Ljuvligt att få uppleva en riktig höstdag i all sin prakt.

Känner att mina filosofiska tankar börjar ta utrymme igen och så fort jag hör om något ämne som tar upp mycket tid av media så börjar tankarna att vandra....
Idag tog nyheterna upp frågan om sjukvården och att vårdcentralerna har större press på sig eftersom vi nu är fria att välja vilken VC vi vill tillhöra. Tankarna rullade: Varför har vi människor så fantastiskt stor tillit till mediciner? Säger en läkare att den här medicinen är det som kommer att hjälpa dig att må bättre så litar jag blint på det. Sockerpiller, tänker jag, borde funka lika bra i många fall, placeboeffekten vilket jag också drar till Lagen om attraktion; det jag tänker och känner drar jag till mig, alltså skulle ett sockerpiller med en mycket övertygande läkare vid receptskrivandet ha samma effekt som en "riktig" medicin...
Varför är det så ok att tala om hur sjuk man är och hur många mediciner jag äter? Är det, som vanligt, en tävling i att ha det sämst och att tala om det för alla? Slår mig att det är mycket sällan som jag hör människor säga att dom mår bra och att livet är gott att leva, oftast kommer det en hel harang med negativa saker som innehåller ohälsa... Sockerpillervarianten igen fast i verbal form; säg att du mår bra så gör du det... det handlar enbart om tid...
Sjukgymnast -friskgymnast... sjukhus - friskhus....

Så glad för alla kommentarer som jag får till min mai,l och som jag läser på NT-bloggen, från alla dom körsångare som har fått uppleva sina livs bästa veckor i och med Kördraget. Det gör mig varm långt in i hjärtat att min idé har fått människor att hitta till körsången och få uppleva en friskvård med så mycket glädje. Jag är glad över att människor tackar för att dom fått vara med om detta och jag känner mig stolt över att jag drev igenom projektet. Och jag är glad över att jag högt kan säga att jag verkligen är stolt! Önskar så att vi skulle våga vara mer stolta över det vi gör och säger det högt till varandra, det är oerhört stärkande.

Jag letar reda på den där Jantelagen som jag skrivit om till positiv jag-form och blir ännu mer stärkt när jag läser:

Jag vet att jag är något och någon.
Jag vet att jag är lika god som alla andra och alla andra lika goda som jag.
Jag vet att jag är lika klok som andra, ibland klokare.
Jag vet att jag är lika bra som andra. Jag gör mitt bästa och uppskattar också dom som är och kan bättre.
Ibland vet jag mer än andra.
Jag är den jag är utan att vara förmer än någon annan och jag är enastående som alla andra.
Jag duger till mycket.
Jag skrattar åt mig själv och min värld, det gör mig fri.
Jag vet och känner att många bryr sig om mig.
Jag vet att jag kan lära andra en hel del och jag lär av andra.
För att jag är….. En som behövs ☺

Det är kanske den "bönen" vi ska lära alla människor och säga till oss själva varje dag istället för att mässa Fader Vår.....

Åter

Det är en dryg vecka sen jag skrev något här och det tydliggör att jag behöver lugn och ro för att vilja skriva och också tid för att ha möjlighet att filosofera och låta mina tankar leka fritt.
Det stora Kördraget blev en mycket lyckad tillställning och den senaste veckan har det varit jobb dygnet runt med att få till alltihop, fantastiskt roligt och också tröttande. Mina vakna timmar, och för övrigt dom sovande också, har ägnats åt planering och då går all min energi åt till annat än att låta mig vara i lugnet.
Jag är oerhört tacksam för att jag fick uppleva den här tävlingen och jag har bara goa känslor i kropp och sinne idag.

Min kärlek har rent fysiskt påtagligt fått känna på hur jag har lånat hans energi för att orka dom sista dagarna... han berättar om en märklig känsla av att vara totalt slut utan anledning och när han väl kom ner till De Geerhallen så återvände alla krafterna ... med andra ord, jag hade egen energi till att slutföra det jag startat... Mäktigt att kunna låna varandras energi och det har hänt oss tidigare också åt bägge håll.
Känslan av att sitta bredvid varandra och bara vara är nu så skön och avslappnande och jag njuter av varje minut.

Jag har återigen fått samtala med en person om att göra sina val i livet, att välja bort att slå på sig själv och se vilken fantastisk person som sitter här just idag och prata om personens sätt att se på sitt egna värde. När jag märker att personer vill prata om att förändra sina tankebanor så blir jag så glad och energifull och orden ramlar ur mig och jag får vara i mitt totala nu och jag släpper på mina energier och säger det jag ska. Oftare och oftare har jag ingen aning om vad jag sagt men det spelar ingen roll för jag vet att när det återigen är dags för mig att tala så har jag orden där och rätt ord går till rätt person. Jag blir också så uppfylld av energi och känsla av att vara på rätt ställe så där vill jag vara ofta.

Jag tror på att vi alla behöver och vill vara mitt i den sanna kärleken och därifrån se och uppleva våra liv med dom önskningar vi har och får införlivade när vi önskar med hjärna och hjärta.

Nu väntar jag ut min trötthet och längtar efter att fortsätta att skriva och jag är ju tillbaka i mitt skrivande här redan nu så alltså är jag mitt i min längtan....

Everyone Is Jesus Everyone
Every Girl And Boy Is Jesus
Every Tree And Sea Is God
Every Word You Speak Is Holy
Every Flame Is Jesus Love

Put Your Heart In Your Mind
And Your Mind In Your Heart
(Di Leva)