Zacke! |
Min första tanke, när jag hörde talas om honom och fick frågan om vi ville ha en rottishanne, var nix, ingen hanne. Det blir bara trassel men efter att ha träffat en tik, som var en mycket märklig vovve, så förstår jag att det bästa är just en hane och en tik och det blir till att kastrera Zacke efter hand.
Det är lite roligt med hur det är i livet; Medea hette min mormor och ett halsband som valpen hade stod det Ines på, som min mamma heter, och Zacke hette från början Milou vilket min mammas nuvarande hund heter. Så, ja, det är ju så här det ska vara :-)
Det gör över förväntan och efter ett par dagar så börjar han och Medea att hitta sina platser även om Medea fortfarande är ganska svartsjuk men det blir bättre och bättre.
Det är skillnad att ha två hundar och den största är nog att dom två väljer ju varandra i första hand, än så länge i alla fall, och det är ju helt naturligt. Våra vanor med Medea är satt ur spel just nu och vi fyra kommer att få andra vanor tillsammans. Det som är bra är ju att dom leker med varandra på hundars vis och får utlopp för all sin energi.
Zacke är världens snällaste och Medea är den som drar igång buset både ute och inne. Ibland tröttnar han på henne men det är ändå alltid hon som går segrande ur, vilket ju är helt rätt rangordningsmässigt.
Det är roligt att se deras lek och deras spel om platsen i familjen.
Vackra Medea t v.
SvaraRaderaRM