Hur skulle du vilja att det var?

Hur skulle jag vilja att det var?

Det går många dagar emellanåt innan jag skriver i min blogg. Det handlar sällan om att jag saknar saker och upplevelser att skriva om, det handlar mer om att jag behöver hitta den ro som jag behöver för att skriva. Just nu så jobbar jag heltid på en arbetsplats och jag får ta del av den platsen på många sätt och det gör att jag funderar än mer på människors beteenden i vissa lägen. Undrar också en del över att vi sätter oss själva i sitsar som gör att vi mår dåligt. Ja, jag vet, jag har skrivit om det förut och jag lär skriva om det igen. Jag har svårt att ta in att vi väljer skit när det finns blommande ängar en bit längre bort bara jag lyfter blicken.

Jag går in och blir satt på en position och gör självklart det jobb som jag vet att jag ska göra. Direkt får jag höra att från olika håll att det är så skönt att jag är där för det fungerar så bra. Jag tänker, jag gör bara det jag ska, mitt jobb. Jag tycker det är roligt och jag inser att jag tycker om att hjälpa till och underlätta för dom som jag jobbar med. Det är tveksamt om jag skulle orka jobba i den miljön som är full tid och skulle jag erbjudas det så är det knappast troligt att jag säger ja. Jag har tackat nej två gånger tidigare till anställning och det beslutet är jag nöjd med.
Egentligen skulle jag vilja gå in som coach och utifrån det få till en förändring till det bättre och mer positiva. Jag kan se ganska enkla lösningar. Jag kommer att att ge utrymme för att prova nya saker och be den som vill att svara på; hur skulle du vilja att det var?

Jag möter fantastiskt mycket frustration hos personer där jag är och den sitter högt upp. Min känsla är att jag vill säga att jag kan lyssna och samtidigt känner jag att det bästa är att jag gör det jobb jag är satt att göra och skickar min positiva energi den vägen så att frustrationen kan få utrymme att försvinna.
Frustrationen bygger ju enbart på att en person är på fel ställe eller gör fel saker. Återigen; hur skulle du vilja att det var?

Den förste jag ställde frågan till sa; det är ju ingen idé att tänka tanken fullt ut för det kommer aldrig att hända. Jag säger att tänk tanken fullt ut och går för det, allt är möjligt att förändra men så länge vi säger att det är totalt hopplöst så kommer det att fortsätta att vara det. Att vilja en förändring är att våga ta steget och gå framåt. Den här personen har tagit steget och det märks att mycket släpper och att nya infallsvinklar får spelrum.

Hur skulle du vilja att det var? Det är en bra fråga som behöver lite omtanke och tanke. Däremot behövs ingen om tanke. Att våga och att vilja svara på den kräver 20 sekunder av mod och när det är gjort så har tankebanan förändrats automatiskt och jag/hon/han är på väg på en ny resa med nya mål.

Hur skulle du vilja att det var?