12 mars 2013

Saknas en bit

Var finns biten som gör att allt faller på plats? 
Jag frågar och frågar och frågar men får inget svar som jag är nöjd med. Det största påståendet jag får är att jag ska vända mig till någon som jag inte ens tror finns och just precis därför göra det. Hur blir det?

Jag frågar också om varför vi människor väljer de dåliga alternativen framför de bra och får till svar att vi är bara människor som lever genom nåden och när jag säger att varför leva som att allt bra ska hända "sen" istället för här och att det här livet är en enda lång kamp så får jag till svar att han dog för oss.
Det är dessutom bara att vända sig till den man valt att tro på och be om hjälp och jag ställer ännu en "tung" fråga; om det är så varför låter människor bli att göra det? Varför väljer de att må dåligt när de säger att de tror på någon som kan hjälpa dem? Svaret kommer; den fria viljan.

Jag tänker att det återigen att det kännas så jobbigt att hela tiden behöva kämpa för att vara en hel och levande människa som mår bra. Varför? Hur ska jag kunna förstå det här? Jag önskar att jag kan få ihop det men det fattas ett gäng bitar för att jag ska få ihop det här pusslet.

När jag gick i skolan och min lärare sa till mig att ; gör så här så blir det rätt och du kan fortsätta utvecklas så gjorde jag det och jag gör det fortfarande när jag känner att något är rätt och bra och när jag hamnar i utvecklande samtal. Det var nästan aldrig, som jag i skolan, ifrågasatte vad som sades, vilket ju kan verka mesigt idag, men då litade jag på mina lärare och när jag titta på vara jag är idag så ser jag att jag gjorde bra val redan då.
Om jag hade en lärare som sa att; gör så här och så här och så här så mår du bra och jag ständigt tänker; ja, det ska jag göra och sen går jag och gör något annat istället, då är det klart att det uppstår krockar i livet. Jag kan ju alltid gå tillbaka och fråga; hur var det nu igen, berätta för mig, och sen gör jag nya val igen. Fast om jag hela tiden går åt ett annat håll så tycker jag att jag skulle stanna i min utveckling och erfarenhet. Å andra sidan så får jag erfarenheter av att göra som jag gör också.
Återigen, varför välja det dåliga framför det bra?

En av de mest intressanta sakerna är att jag möter frustration över att jag inte vill förstå. Det är ju så enkelt. Nja, nej, not! Eftersom jag, i min värld, tror på att dom val jag gör ligger helt hos mig så blir det konstigt och så får det vara tills jag hittar den pusselbit som fattas för att göra bilden helt klar. Den kanske aldrig dyker upp och "under tiden" så lever jag det liv jag känner är rätt för mig.
Jag trodde att jag hade den i många, många år men jag inser nu att det handlade om en tradition, uppfostran och sammanhang. Helt ok då och en bra uppväxt men nu tänker och känner jag något annat.
När blir en lögn en sanning? 
Vad händer med oss och mänskligheten när vi börjar leva efter de ord som vi tror är dom rätta, kärlekens ord, som vi alltid säger att vi vill leva efter? När vi alla gör det utan att tveka, när vi alla ser och tror på det som är gott inom oss och vårdar det som är gott utanför oss, när vi rättar till och leder åt kärlekens håll när det behövs.
Jag såg en liten stund på filmen "The invention of lying" igår, ja, jag har nämnt den förut, den får mig alltid att tänka till; bara för att en människa kommer på att testa en osanning så blir världen så mycket bättre. Finurligt tänkt och som sagt, den väcker tankar.

Jag brukar säga att allt händer när det ska och jag kommer att fortsätta att säga det och senast jag sa det till en människa så fick jag tystnad till svar och en fundering lagd i mitt knä. Hon sa; jag funderar på hur det stämmer in med att jag förlorade en av mina döttrar som barn och en som vuxen. Hon hade ingen anklagande blick utan funderade bara och våra öppna och nakna tankar möttes vilket gör att vi nu har bokat in en förmiddag då vi ska samtala och ge varandra de böcker vi skrivit. Vi drar åt samma håll rent filosofiskt och jag ser så fram emot mötet. Utan förväntningar, bara en stor nyfikenhet inför det som jag vill blir ett gott samtal.




2 kommentarer:

  1. Härligt att läsa dina tankar Lisa.
    Dock tycker jag att det finns en motsättning i meningarna "Eftersom jag, i min värld, tror på att dom val jag gör ligger helt hos mig..." och "Jag brukar säga att allt händer när det ska" dvs att du både har helt egen kontroll och så händer det när det händer dvs utanför din kontroll.

    Ha det görgott.
    Kram
    Peter

    SvaraRadera
  2. Tack för din tanke, Peter!
    Jag tänker så här;
    Alla val jag gör är mina och ingen annan kan göra dom åt mig och när jag gör dom så är det precis just då dags att göra dom. Jag kan aldrig göra dom någon annan gång än just när jag gör dom för en annan gång blir det ett annat sorts val.
    Alltså händer allt precis när det ska och jag, bara jag, gör mina egna val :-)

    SvaraRadera