Gå tillbaka!

Mitt i stormens öga, där, vill jag leva

Han sa lugnt och helt kort: " - Gå tillbaka till ditt vortex och stanna där." Hans ord var så självklara så min reaktion blev, dock i tystnad, att säga: " - Absolut! Helt rätt! Det är där jag ska vara."

De där självklara sakerna försvinner ibland bort i mängden av försök, överdriven omtanke, frustration, känsla av maktlöshet, misströstan och självömkan. När den säcken bara fylls på och fylls på så blir det tyngre och tyngre och jag tar steg bakåt och kommer längre och längre bort ifrån mitt vortex. Mitt vortex finns alltid där och jag väljer hur jag vill förhålla mig till det.
Och jag behöver påminnelsen om det med jämna mellanrum. Det är som en liten aha-upplevelse varje gång någon nämner det eller jag själv kommer på att stanna och låta saker komma till mig.

Jag har provat att "gå med" i det som är dåligt och där försöka, just det försöka, vara till lags och till hjälp utan resultat. Det enda som händer är att jag själv tappar greppet om mig själv och var och vad jag vill vara och det tar en stund för mig att hitta hem igen.
Jag gör ingen nytta när jag är utanför och trampar, ingen som helst, för jag förlorar all min energi och min inre styrka i det som drar ner den andre personen. För att kunna "rädda" bägge så behöver en finnas på stadig mark och använda en utsträckt hand till den andre. En hand som sitter på en stadig och stabil kropp. Om jag själv häver mig över kanten för att höra hur det är så kommer det att sluta i elände.

Det har tagit tid för mig att förstå vad det är att stanna i mitt vortex och det händer ibland att jag tänker att jag fjärmar mig från den som behöver hjälp. Håller mig utanför, tar avstånd. Men när jag tittar närmare på det så ser jag att det är allt annat än sant. Jag rör mig i mitt vortex och mitt vortex rör sig med mig vilket gör att jag aldrig är mer än på det avstånd från en person som jag vill vara och jag håller mig mitt i mitt vortex. Jag känner också direkt när jag börjar dra mig utåt kanten för det blir oroligt runtomkring då.

Att stanna mitt i "stormens öga", i lugnet och stabiliteten, är det bästa jag kan göra när det stormar runtomkring mig.

Tänker också vilken enorm kraft och styrka i två vortex som går bredvid varandra genom livet.