11 juni 2012

Självcoaching

Struktur på ett ostrukturerat sätt? Fast växter är alltid strukturerade.

Tänk att måndagar kan medföra känslan av att; IDAG, det är nu det händer! Det är nu det vänder! Någon sorts märklig känsla just med måndagar. Sen har de andra veckodagarna sin speciella känsla och jag tror att det är bra för mig som människa att vi har en strukturerad form som kallas veckor, månader, år osv. Att leva i ett ständigt flöde utan slut och början skulle kunna ställa till det. Vi behöver struktur hur liten den än är och det är bara för mig att acceptera.

Jag har ju ett arbetsliv som är rätt så ostrukturerat, jobben kommer när de kommer och det finns ingen dag som är den andra lik. Det gör att det blir lite som det blir. De gånger jag jobbar längre perioder på radion till exempel, så har jag klar struktur med 8-17 jobb och då är jag helt klart mer strukturerad i mitt privatliv också för att liksom "få till det". Och ju mer jag har inplanerat ju mer effektiv är jag.
Därför inser jag att sturktur är något bra och effektivt när jag vill framåt och när jag vill ändra beteende och nå ett mål.
Jag har en god vän som igår vigdes till präst och hon har läst, från och till, i 14 (!) år! Jag är imponerad av hennes fokus och hennes då struktur, för att nå sitt mål. Ett gott exempel på självcoaching, för den enda person som har gjort jobbet det är hon själv.

En fantastisk självcoachare!

På coachingkursen senast så fick vi ett självcoachingsverktyg som jag genast provade och jag insåg värdet av att verkligen sätta mig ner och göra det och framför allt vara helt och fullständigt ärlig i mina svar till mig själv. Jag kan hålla på och ljuga för mig själv hur länge som helst och ingen kommer att kunna ta bort de lögnerna förutom jag själv. Fick lära mig som barn att det är fult att ljuga och ändå så har jag gjort, varje dag, i många år. Klart mycket ärligare mot mig själv de senaste åren, vilket också har gett resultat, och har också, på något sätt blivit det gentemot min nästa.

Ett par av målfrågorna i självcoaching:
- Vad vill jag uppnå, helt konkret? Vad är målet?
- Vad är syftet med det? (Den här syftesfrågan är ett grymt effektivt redskap! Prova den på dig själv och
   ställ den om och om igen när du har svarat på den, du gräver djupare än du nånsin trodde att du
   kunde komma)
- Varför är det viktigt?

Här emellan kommer en beskrivning av nuläget och mina alternativ och möjligheter.

Ett par av handlingsplansfrågorna:
- Vad gör jag?
- Hur beslutsam är jag på en skala från 1-10? (Om du sätter en siffra under 8 vad står det för? Under 8
  brukar sällan genomföras)
- När gör jag det?

Jag har bestämt mig för att använda det här verktyget på flera saker i mitt liv och jag vet, efter att jag testade det första gången att det är oerhört effektivt. Bara att vara sann med mig själv.


Lurad?!

Lura gärna nån annan, åh, du lurar dig själv, bara dig själv... sjöng Tomas Ledin en gång i tiden. Ord att verkligen betänka. Och tänk på vad hejdlöst bra vi är på att lura oss själva. Tänk den energin omvandlad till ren sanning!

3 kommentarer:

  1. Ja jag ska ta å ställa mig frågan: Vad är målet?
    Vad är syftet?
    Struktur tråååkigt! Men ack så viktigt (egen erf.)

    RM Gävle:-)

    SvaraRadera
  2. Vilka kloka saker du filosoferar över. Tack för att du bidrar till lite nya tankar!
    Tack också för dina fina ord om mitt "prästeri". Jag uppskattar det mycket.

    Kram Maggan

    SvaraRadera
  3. Sedan lång tid tillbaka följer jag din blogg, Lisa. Ju längre tid som går och du delar med dig av din utveckling - ju mer saknar jag dig i Karlavagnen. Det som sänds där nuförtiden är ju inte jämförbart med det som tidigare var.
    Hade varit väldigt trevligt att höra dig även under denna utvecklande tid. Tack för allt tanke- och livsutvecklande du skriver.

    /Anitha

    SvaraRadera