Ostron

Du kan bli som reklamen säger bara du köper. Köp och du blir snyggare attraktivare, sexigare och smalare.

 Det visas fler och fler tv-program om människor som spenderar massor av pengar på plastikkirurgi, bara för att bli vackrare.
 Att inte åldras är ett tema som ständigt kommer tillbaka gång efter gång.
 Tidningarna skriver ofta om hur snygg du kan bli inför sommarens sol och bad.
 För att sedan i nästa nummer skriva att banta är helt fel och att du skall vara dig själv.

Tänk dig att du skulle vara tvungen att leva med det mest avskyvärda du vet 24 timmar om dygnet? Det äckligaste du träffat på, det som skrämmer dig mest, det som gör att du ständigt mår dåligt. Skulle du välja det då? Antagligen svara du nej på den frågan. Och ändå är vi många som gör det. Vi väljer att vara osams med vår kropp, den enda vi har.
Undrar hur många procent av världens befolkning som är helt nöjd med sin kropp?

Ingen kan säga ett endaste dugg om mina funderingar runt min kropp. Det som känns som berg för mig att kliva över kan vara småsten för en annan person. Det som jag är helt nöjd med på min kropp kan vara avskyvärt för en annan person. Vi säger ofta att vi ska leta efter det fina och bra i andra människor, för att få en goare känsla inför personen, och vi gör det och den personen vi ska börja med där är ju oss själva. Jag har den kropp jag har just nu och jag kan välja att vara helt sams med den eller börja förändra saker hos mig själv som gör att jag mår bättre. Jag ska leva med den här kroppen tills den säger ifrån helt och så då blir ju valet ganska enkelt.
Och egentligen sitter väl alltihop i huvudet för det är ju det mentala som styr vad jag tänker om mig och min kropp.

Jag har lekt med tanken på hur det skulle vara om vi alla var utan ögon. Om vi alla var tvungna att förlita oss på känslan och energin av en annan människa. Som när vi pratar i telefon men någon som vi aldrig träffat. Jag bli nästintill kär i personen jag pratar med om och om igen. När jag sen träffar den personen så har jag gjort mig en bild av den och när jag får se en kropp till den själen så kan det tippas helt över ända. Det fysiska tar överhand. Bara för att vi har fått itutat oss att vi ska se ut på ett visst sätt; starka, muskulösa, friska, symetriska, smala och vackra.
Jag hörde en siffra om att 3% av amerikas kvinnor har potential att bli just den perfekta kvinnan enligt normen. Obs, potential. 3 %.....

Vår kroppsfixering i västvärlden är otroligt stor och för mig handlar det om att vi outtröttligen fortsätter att bry oss om vad andra människor tycker och tänker om just mig. Den dagen jag slutar att bry mig om vad andra människor säger och tycker om mig, då är jag en fri människa. Då ger jag mig själv så mycket god energi att jag automatiskt kommer att lysa och ge ifrån mig det allra bästa så att andra enbart ser min insida.
Vi är alla unika.

Jag har varit osams med min kropp i många många år och det har berott på att jag oftast släpat omkring med för många kilon på kroppen. Jag trodde länge att jag skulle få leva utan en partner och att jag enbart var omtyckt för vad jag presterade och det skyllde jag på min kroppsstorlek. Det tog mig dryga 45 år att komma fram till att det handlar om vem jag är på insidan och att jag verkligen duger som den jag är och jag har kommit på knepet; det är när jag först älskar mig själv som någon annan kan älska mig och det utan att jag presterar. Idag vet jag att det handlar om att må bra och få ut det mesta och bästa av mina dagar i den här kroppen, alltså tar jag hand om den. Den är ju värdefull för mig eftersom den huserar min själ och mitt sinne.
Lika värdefull som skalet på ett ostron är för den pärla som bor där inuti och som växer när den får rätt näring.