Pensionär

Det blir lite sporadiskt på bloggen just nu och det beror på vårt lilla yrväder, hon får all min tid och energi. Just nu är vi nere hos pappa i Skåne och har "skolat in" henne i två dagar eftersom jag ska på utbildning måndag-tisdag och då blir pappa nosvakt. Ska bli intressant att se hur det går. Vi tror alla att det kommer att funka och det enda är att ge henne alternativ att bita i när hon får sina jag-är-så-envis-och-fortsätter-att-bita-i-händerna-trots-att-jag-blivit-åthutad-hundra-gånger.
Samtidigt är hon en fantastiskt liten tjej med huvudet på skaft och en järnvilja. Me like!


Pappa bor precis vid havet, en strandtomt, med 15 meter till havet och det har varit en gudomligt härlig dag. Solen har visat sig från sin bästa sida, fåglar av alla de slag har gjort sig hörda som t ex svanarna vars vingslag har ett väldigt speciellt ljud när den stora vita fågeln lämnar vattenytan och lyfter mot oanade höjder. Jag har idag sagt två gånger att jag skulle vilja vara pensionär. Tänk att få vara en frisk pensionär och kunna njuta av varenda minut på dagen då jag kan välja precis vad jag själv vill göra. I nästa stund tänker jag; varför vänta tills jag blir pensionär, det är NU jag lever och vem vet om jag nånsin ens blir pensionär?!
Jag och min kärlek pratar, med väldigt högt i tak, om vår dröm att flytta till en gård på Öland och vi tittar lite smått på bostadsmöjligheter och tänker högt och länge om olika jobbalternativ. Jag vet, med bestämd känsla, att något är på gång och det får, som vanligt, bli när det blir och jag ser med spänning fram emot att se vad det blir. Universum är outgrundligt och vet vad jag önska och drömmer om och återigen bestämmer jag mig för att luta mig tillbaka i den drömmen och strunt i hur saker kommer till mig. Jag kan mycket väl tänka mig att "byta liv". Jag har bott i samma stad i 25 (!) år nu och har fått göra precis allt jag har önskat i mitt fantastiska arbetsliv och mina ambitioner och karriärsönskningar är få numer och jag längtar efter andra saker.
Jag har några önskningar kvar att genomföra och en av dom kommer att bli verklighet i höst och jag har redan sett att det är meningen att jag ska göra det nu.
Tror också att min coachutbildning kommer att ge mig något även om jag just nu är öppen som en bok när det gäller hur den ska användas och återigen, jag struntar i hur och låter det komma till mig. Jag vet att jag kommer att få användning av utbildningen på bästa sätt både för mig själv och andra.
Min bok kommer också att göra skillnad och jag vet också att jag kommer att fortsätta jobba med radio och säkerligen musikbiten på det ena eller andra sättet.


Blomsterprakt på Teneriffa. En blomma som släppt sina frön blir till en blomma som släpper sina frön som blir till en blomma.

Jag är så enormt tacksam för det liv jag har idag och allt det jag får uppleva både genom mitt filosofiska tänkande, jobb, privatliv och i förändringar. Alla pusselbitar läggs på plats och det finns några kvar att lägga dit innan jag flyttar till en annan dimension. Livet är underbart och dom frågor jag har ser jag klara möjligheter i att få svar på vilket är mycket tillfredsställande. En fråga som aldrig besvaras växer, gror, blir vildvuxen och tar över sinnet. En fråga som får svar, växer till något vackert och klargörande och fröar av sig.

Nytt liv med ett nytt liv

Det är nytt liv nu med ett nytt liv i våra liv :-)
Denna lilla ljuvliga varelse får all tid och det är verkligen en heltidshobby. Hon får all den tid hon behöver. En envis, lite försiktig, galet aktiv emellanåt och avslappnad däremellan. Uppfödaren sa att hon var antingen på eller av och det stämmer verkligen. Det är mycket att skapa tillit, förtroende och trygghet just nu och hon behöver socialiseras och bli rumsren och det sista gör att det är mycket springande ut och in men det är ett rent nöje. Haha, rent nöje lär det bli när hon är rumsren.
Det är stort ansvar att fostra en liten rottisvalp och jag vet att det är mycket jobb till en början och sen har vi en fantastisk familjemedlem i många år.
Jag är så tacksam över henne och jag är glad att Cindy är med på noterna. Hon finns med här i sinnet och hennes goda spirit finns här runtom Medea.
Min mormor hette Medea, och jag har aldrig varken tidigare eller senare träffat någon med det namnet och så heter vår lilla nya vän just Medea. Och en sak till, när vi var och besökte henne för två veckor sen så hade hon ett halsband med ett hundmärke som visade sig vara samma som min mamma heter, det är ju faktiskt lite märkligt. Mamma och mormor i en och samma hund! Fast jag ser det enbart som ett klart tecken på att Medea ska bo hos oss :-)

Jag har ju också påbörjat min coachutbildning och det är fantastiskt berikande, lärorikt och roligt! Vi blev direkt utslängda i att coacha varandra i samtal och det var lite läskigt men jag förstår redan nu att det är enda sättet att lära sig hantverket. Ska också börja med min första övningsutövare ikväll, lite nervöst men mest skoj och spännande.
Gruppen, som går kursen tillsammans, är en härlig grupp men många olika personligheter från många olika arbetsområden och med mycket olika erfarenheter av samtal och av livet. Vi har högt i tak och frågor och svar lär oss alla mycket.
Jag ser verkligen fram emot fortsättningen av kursen.

Igår fick jag också en liten aha-upplevelse om var jag skulle kunna bidra med coachsamtal när jag är klar. En grupp människor som jag vet har behov av det och där jag själv ingår som en av dem. Vi får se lite men det kan vara en väg att använda mina kunskaper. De kommer också väl till pass i min körverksamhet och i radiosammanhang OCH i privatlivet. Jag kan alltid ha ett coachande förhållningssätt om jag önskar, vilket jag nog redan har.

Nu blir det till att passa på att duscha och fixa lite medan nosen sover och är lugn för att jag är i närheten. Haha, det låter som att jag har fått småbarn och lite så är det ju faktiskt :-)

Många resmil

Det händer så många fina saker just nu och jag följer bara med och låter det vara gott och härligt.
Vår vecka på Teneriffa blev precis så bra som vi önskade och det vi gjorde var att bara vara; solade, badade, åt fantastiskt god mat, promenerade, cyklade, samtalade, läste och sov gott och mycket. 7 dagar av skön vila för oss bägge. Det är så härligt att få vara med min kärlek hela tiden och känna att vi verkligen bara vill vara med varandra och vi har det bara bäst. Så tacksam!
Vi planerar redan för nästa resa och den får gå till Grekland.

Coach = vagn = att flytta(s) från ett ställe till ett annat. Göra en resa.

Idag har jag också börjat min coachutbildning och intrycken är många. Det är fascinerande att träffa 17 helt främmande människor som samlats för att lära sig om samma sak helt utifrån olika bakgrunder. Jag lyssnar, tänker, studerar, funderar, provar och gör små analyser av det som sägs i rummet.
Den största grejen för mig idag är att jag verkligen inser att jag tycker det är helt ointressant att prata och berätta om mig själv. Vi sätts ju i coachsituationer vilket innebär att jag också blir coachad, vilket betyder att jag behöver ha ett ämne att ta upp och då handlar det ju helt naturligt om mig själv. Ingen lätt uppgift känns det som, vad ska jag prata om? Vad vill jag dela med mig av? Vad finns att berätta om mig själv? Vad vill jag "reda ut" och bli coachad i?
Har kommit på att just det ämnet får bli ett av mina coachämnen; varför avstår jag helst att berätta om mig själv och mitt? Riktigt nyfiken på om jag kan bli coachad till att hitta till svaret.
Frågorna är min grej precis som lyssnandet.
Vi tar oss igenom coachingens 11 rubriker och jag lär mig något nytt för varje nytt moment och funderar också på var mina fallgropar finns.
Ska också hitta två utövare att prova mina nya kunskaper på, oerhört spännande!

Det blir många resorl den här veckan och nästa; Teneriffa t o r, Norrköping- Jönköping- Höganäs-Malmö, t o r, Norrköping-Västerås-Stockholm- Norrköping och så Norrköping-Jönköping t o r och återigen Norrköping- Jönköping- Höganäs-Malmö, t o r. Många mil blir det i min lilla fina bil.


På lördag så kommer hon till oss, vår lilla prinsessa Medea. Oj, vad vi längtar och det känns lite pirrigt att få hem en liten levande varelse som är totalt beroende av oss, som vi ska få älska och prägla till att bli vår nya familjemedlem. Nos!

Djuren talar till oss

Vi människor är ofta fascinerade av djuren. Vi samlar ihop dom i djurparker och på safarin för att gärna vill titta på dom så nära vi kan vilket kan vara både skrämmande och härligt. Samtidigt har vi oerhörd respekt för dom och människan blir väldigt liten när det handlar om närkontakt med framför allt vilda djur.
Vi vill gärna ha djur runtomkring oss och skaffar oss därför husdjur vars närhet gör att vi mår bättre både mentalt och fysiskt. Det är klart att djur är bra för oss och jag skulle önska större respekt för dom oavsett om dom är vilda eller tama. Det är vi människor som inkräktar på deras mark här på jorden, aldrig tvärtom, även om det är så vi vill påskina. Människan är det mest egoistiska djuret av alla och vi tror att vi har rätt till att styra och ställa. Vem har gett oss den rätten och vilka var först här??

Vi blir ofta starkt berörda av djurs lidande och vi bryr oss mer om djur som lider och plågas än om människors lidande. Vad säger det oss och vad säger det OM oss?

Jag har hört många berättelser om personer som fått besök av djur när nära och kära har gått bort och jag vet att dom kommer med budskap. Alla djur har sin egna betydelse och dom kommer till oss när vi minst anar det. Sen är det förstås upp till oss att tro på det om vi vill.

Tänker på dom gånger när jag ser ett djur i mitt dagliga liv flera gånger tätt efter varandra. Eller att jag ser ett djur och direkt känner att "den vill säga mig något". En vägvisning för vad jag bör tänka på men det kan också vara ett konkret budskap som kommer. Humlan "förföljde" mig ofta förra sommaren precis som att koltrasten dyker upp precis när något nytt är på ingång.
Det finns att läsa om djurens betydelse för oss.

Humlan säger mig:
Trotsa förutfattade meningar
Du har bara fördelar så använda dig av dom
Din gåva är att allt är möjligt,
" -Varför ska jag begränsa mig?" sa humlan

Koltrasten säger mig:
Du kommer att upptäcka nya saker hos dig själv
Förändring och förnyelse - det är din gåva

Lyssna till djuren och kolla upp vad dom vill säga dig och lyssna, det är en gåva att få ta emot deras budskap.

Turdus Merula

Kl 5.15 i morsen så hörde jag något väldigt speciellt. Jag trodde först att jag drömde men ljudet kom från en plats alldeles nära mig. Ett ljud som jag har längtat efter att få höra; koltrasten! Den sjöng högt och klart utanför vårt sovrumsfönster och jag vaknade till leende. Koltrasten som med sin ljuvliga sång berättar att våren är i antågande. Jag fylls av en sådan lyckokänsla när jag har den älskade koltrasten, ingen annan fågelsång fyller mig med samma känsla. I den sången finns hopp, glädje, förtröstan, framtid, ljus, det vackraste, värme och kärlek.

Den lille välsjungande fågeln har utnämnts till Sveriges nationalfågel i en omröstning av oss svenskar en gång i tiden, en utmärkelse som den är värd hundra gånger om.
Den är en liten enstöring där den sitter högt uppflugen i trädtopparna, på skorstenar och master, allt för att få den bästa utsikten och för att kunna nå ut till så många människor som möjligt med sin hoppfulla sång.
De flesta andra fåglar tystnar när det börjar regnar men koltrasten fortsätter att sjunga i ensamt majestät och den börjar sjunga tidigare på morgonen än alla andra fåglar och när de andra sätter in så drar den sig tillbaka . Smart och klokt! Vill ju vara ensam om att trösta och inge förhoppningar.
Dess vetenskapliga namn merula betyder ensam och refererar till dess tidigare skygga ensamma beteende innan den började sprida sig till städer och människans närhet.

I Sverige trodde man förr att om man såg en koltrast på vintern betydde det väderomslag och så känns det ju eftersom att när den börjar sjunga så är ju våren på väg. Koltrasten berättar för oss att jag kommer att upptäcka nya saker hos mig själv
Förändring och förnyelse är något jag lever med och är. Koltrasten - förändring.

Per-Erik Hallin skrev en sång för många år sen som jag fortfarande, mer än gärna, sjunger när jag får tillfälle och den handlar om min vackert ljudande vän:

I nattens timma hörs en fågel som sjunger högt och klart
Hans stämma ljuder över nejden, den tonar underbart
Och han kvittrar så glatt fast natten varit lång
Mitt i mörkret som råder så sjunger han sin sång
Och hans klara toner berättar om en soluppgång

Han vet att snart ska himlen ljusna där bortom bergets kam
Och sen ska solens första strålar sakta bryta fram
Han har känt inom sig vad som kommer sen
Nu finns det ingenting som kan hindra den
Och han vet att mycket snart så kommer morgonen

Han sjunger för de sorgsna mänskor som natten tynger ner
Sången handlar om den morgon när ingen gråter mer
Den har toner friska som daggen på marken och jag vet
att i sången han sjunger bor en hemlighet
För där bortom tid och rum finns en evighet



Det slår mig, återigen, hur tyst det har varit under vintern. Ingen fågelsång, förutom någon mås eller kråka som då och då gör sig hörd. En dag i skogen på vintern innebär bedövande tystnad, vilket ju är ljuvligt i sig, men nu, när våren gör sitt intåg, så blir fågelsången också en sorts tystnad att njuta av. En musik som rör mig långt in i själen.
Tänk att så mycket vacker sång kan finnas i dessa små kroppar! Min sångröst har ingen chans i jämförelse rent volymmässigt, så häftigt! Den lilla kroppen vibrerar av sången som kommer när den öppnar sin näbb. Och oavsett fjärderskrudens utseende så har alla småfåglar fått sin egna lilla sångdrill att förföra oss människor med.

Måtte fågelsången alltid få ljuda och ge oss människor hopp om att den ljusnande framtid är vår, vår i dubbel bemärkelse!