På rymmen

Jag har rymt ett par dagar och det är skönt. Behövde byta miljö och har möjlighet att göra det så jag gör det.
Det händer saker med mig när jag flyttar på mig, tar med mig mina saker och sover på andra ställen än där jag har mitt hem.
Längtan efter min man blir enormt mycket större än en vanlig vardag då vi också är på olika håll men det är ju någon sorts vana så den accepterar jag s a s på ett annat sätt. Härifrån vill jag prata med honom oftare och det sista samtalet på kvällen är alltid speciellt; att säga godnatt utan fysisk beröring, känns naket och tomt.

Att läsa FB blir också något annat med andra människor omkring mig och det handlar nog också om att jag frångått mina vanor och det finns annan energi runtom mig. Inget fel men en annan känsla. Likadant när jag lyfter blicken från samtalet, datorn eller TV: så möter mig en havsutsikt som varje gång får mig att titta en gång till och som gör något med mig till skillnad från hemma.

Det är vanlig vardag idag vilket innebär att de arbetskontakter jag har naturligtvis kan nå mig och när jag pratar med dom så blir det lite som att det är en annan verklighet. Jag är ju så "långt bort". Känns som att jag har lättare att säga "nej" och "jag återkommer med ett svar" när jag är på annan ort. Som att allt det jag vill hålla ifrån mig också håller sig en bit bort.
Jag väljer själv vad jag vill ta in och lägga energi på när jag är på rymmen.

Jag har bytt energi och jag märker också att jag mer drar till mig, funderar över och känner de saker som ligger mig närmast om hjärtat. Alltså kan jag se att mina jobb är av mindre prioritet än mitt privatliv och det är skönt att känna. Tidigare har det oftast varit tvärtom och de sista två åren har mitt fokus ändrats.
Att rymma lite är så nyttigt för tankarna och känslorna, att se vad som är min prioritering i livet, det här livet som kan vara slut vilken minut som helst.

Nyfiken och tacksam är ord som dyker upp.