Ge idag!

Vingarna bär oss till en annan energi

Jag har under de tre senaste veckorna nåtts av två olika dödsbud. Det ena handlar om min farbror och det andra om en god kamrat och musiker från studentkören. Att min farbror skulle gå bort var inget oväntat med tanke på hans ålder så det budet tog jag med lugn även om det förstås kändes. Det andra budet kom totalt oväntat och överraskande och när jag fick beskedet så gick det en kall kår genom hela kroppen, en energi har flyttat och jag känner det.

Det har fått mig att fundera över vilka jag bär med mig under skinnet. Min farbror och jag kände knappt varandra, vi träffades vid ett fåtal tillfällen när jag var barn och mina kusiner var det åratal sen jag pratade med. Han är mitt kött och blod och ändå så långt bort. Ingens fel, det har bara blivit så.
Ändå finns där den just den där känslan av släkt och kött och blod och mer eller mindre självklart att jag närvarar vid begravningen. Det är ju ändå min pappas bror så jag känner att jag kan stötta där.

Den andre personen lämnade oss helt plötsligt utan förvarning till någon av hans släktingar och vänner. En underbar person som spred mycket glädje, musik, skratt, kunskap, bjöd på sig själv och hans generositet var enorm. Han ställde ofta upp när jag behövde en tenor eller en bas till mina körprojekt och oavsett var jag satte honom så var han en klippa. Det känns redan som att det finns ett tomrum efter honom. Jag tänker mycket på honom och jag blir rörd i hjärtat när jag läser inlägg från alla hans vänner runtom och ingen förstår ett enda dugg. Han gick alldeles för tidigt. Jag väljer att avstå att gå på hans begravning. Jag vill alltid känna att jag vet varför jag går till en begravning och för vems skull.
Martin, kommer alltid att finnas med mig ändå.

Mina tankar går till att fundera över vem som får bo i mitt hjärta. Jag inser att det handlar om de människor som jag har en relation till, personer som delar det som jag älskar att göra, personer som delar mitt liv, som ser mig utvecklas och som jag tänker på med stort varmt hjärta.
Martin har en speciell plats i mitt hjärta och han känns närmare än min farbror även om han är släkt.
Jag har ju skrivit om tanken att blod är tjockare än vatten och jag återkommer till den frågan och drar den ett par varv till. Är alltid blod tjockare än vatten?

Genom det jag läst och hört om de här personerna som gått före oss så inser jag vikten av att vilja prata om dem i goda ordalag och jag känner att jag så skulle önska att vi säger samma saker till de som vi har i livet. Att vi i tanke, ord och handling visar hur mycket vi tycker om de som finns i vår närhet. Det är aldrig försent att säga goda saker till varandra och det är bäst att passa på för en dag är de borta och jag också.

Någon sa; Ge idag! I morgon är det bara ord kvar.

Allt är energi! Så också vi