Illa...? Nej :-)

Varför väljer vi människor att leva i det som gör oss illa...? Jag gör det själv ibland och jag ger mig ju själv en hel del svar på frågan och dom är ganska tuffa att säga samtidigt som det enbart är vad det är:
Jag orkar inte just nu / andra är bättre än jag och fixar det lättare / Jag har inte tid just nu / Känns tryggare i det här som jag är i nu för jag vet inte vad som kommer på andra sidan och det som jag inte vet något om är lite otäckt / jag kommer att behöva ändra på fler saker när jag väl tar tag i det här / det är ok som det är just nu för jag känner mig trygg här i den här känslan och kan hantera den / vilken dag som helst ska jag ta tag i det....
Ständiga undanflykter som gör att jag fortsätter att fly och lägga det på och i framtiden, den, som jag faktiskt är helt ovetande om och den kanske aldrig ens kommer...

Jag fick ett mail ifrån en vän som jag har kontakt med via mail och den möten under dom senaste åren och han skriver så här:

Under min första, stapplande tid i "Lisas värld", då jag tog mod till mig och skickade lite funderande, hel- och halvlarviga mail, dröjde det inte länge förrän det kom tillbaka uppskattande mail. Eftersom jag alltid är ärlig så måste jag säga att jag efter ett tag började tvivla på äktheten bakom alla snälla ord och plusvärden som kom emot mig. Vem var jag? En droppe i det brusande, mäktiga människohav som omger dig...
Men nu, när jag tror att jag lärt känna dig, är jag övertygad om ärligheten och äktheten. :-) Det är imponerande och det värmer i hjärtat.

Orden värmer förstås samtidigt som tanken tar mig vidare och jag känner lite sorg över att vi människor ifrågasätter det goda, kärleken och vänligheten och att det skulle vara något pålagt och insmilande och falskt.... Det är som att det är mer ok att tro på människor som är sura, egoistiska och otrevliga för det är så människor är mest...
En gammal sångtext kommer till mig och jag letar upp den på youtube och blir nostalgisk.... Jag minns när den kom och jag minns också att jag då aldrig riktigt tyckte om den men nu, många år och erfarenheter senare, så sitter texten precis där den ska; i hjärtat och jag förstår innebörden...

Varje gång som någon mot mig ler
Känns det som all kyla smälter ner
Är varje vänligt ord som talas på vår jord
Ett frö som gror
Jag ser det i min fantasi
Vilken värld det ska bli

Om alla kunde tala samma språk
Om alla skulle vandra samma stråk
Mot ett gemensamt mål
Vid horisontens rand
Jag ser ett land
Där varje man och kvinna är fri
Vilken värld det ska bli

En värld där alla människor varje dag
Omsluts av en vänlig famn
Där människor på hopplöshetens hav
Kan finna en tryggad hamn

Jag har ett hopp som bor djupt inom mig
Att en dag har allting ändrat sig
Allt hat och våld som fanns
Av kärlek övervanns
Nå'n gång, nå'nstans
En värld där allt är harmoni
Vilken värld det ska bli

Jag både tror och vet
Att detta hopp ska bli en verklighet
Jag både tror och vet
Att detta hopp ska bli en verklighet
Som du och jag får leva i
Vilken värld det ska bli

En värld där allt är harmoni
Vilken värld det ska bli
(Per-Erik Hallin)

Jag både tror och vet att den här världen finns redan nu bara vi väljer att se att den är högst närvarande. Den finns inom oss alla och vi kan välja att plocka fram den precis just nu och leva i kärlek och harmoni. Jag har slutat vara rädd och faller fritt i känslan av att det kan enbart bli bra när jag följer mitt hjärta

Att våga

Det är stor skillnad på tankefrågan "Vad skulle hända om...?" och "Vad händer när...?"
I tanken "Vad skulle hända om" ligger en känsla av att låta tanken leka fritt och låta fantasin flöda och sen låta det förbli en tanke, en god och lekfull känsla om hur det skulle kunna vara... Jag tror vi oftast tänker en önsketanke med ett "om" i och låter det förbli ett "om"...

I tanken och framför allt känslan "Vad händer när" så ligger en förhoppning om att verkligen få uppleva det som jag visualiserar "när" det väl händer. I den tanken ligger det mycket förhoppning, förtjusning, glädje, positiv känsla och energi och det handlar om att våga tänka "när det händer"...
Känns som att vi ibland backar på att våga tänka vad det är vi vill för det är lite otäckt att veta att jag verkligen kan få det jag önskar och därför går till "om" istället.
I min värld så använder jag "när" så ofta jag kan och kommer "om" upp så är jag medveten och byter min tanke till "när"...
Tänker också att ordet "när" också betyder att föda något, att ge något näring och när jag ger "när" näring så kommer det att bli mitt absoluta fokus och kommer snabbare än jag ens kan tänka mig...

Det handlar om att våga...

Funderar en hel del över vad det är som gör att jag just nu längtar efter allt annat än att lägga allt mitt fokus på att jobba och jag hittar fler och fler tankar att bolla med och det känns bra. Och i det goda samtalet med min kärlek så kommer jag ännu längre och vågar låta mina "sanningar" landa mjukt i mitt inre... Ingen sorg eller något mörkt över vad som varit och inte varit utan det blir mer en förklaring, en lättnad och en gott steg mot än ännu större känsla av att vara hel...

Det handlar om att våga...

Ljuset

Det är tidig morgon om min kärlek har för en liten stund sen sagt hejdå och åkt till jobbet. Vanligtvis så brukar jag somna om men idag är det annorlunda.... Det kändes direkt när han åkte att jag redan längtar efter honom och jag tar in och inser att min kärlek till honom växer för varje gång vi är isär och att min önskan att kunna dela mer vaken tid med honom är stor. Jag vet att allt är som det ska just nu men ibland undrar jag hur länge det ska vara "just nu" och det tänkt med glimten i tanken.... Mitt nu är ju allt jag har...

Jag älskar ljuset! Jag njuter av allt som har med ljus av olika slag att göra allt från det yttre till det inre ljuset... Och jag tycker om mörkret också och jag har kommit på varför; för att jag då får använda ljuset :-) Jag kan använda lite eller mycket ljus och mörkret viker alltid undan... mina ögon dras till ljuset, mitt hjärta och mina känslor dras till ljuset, min energi badar i ljus och jag ser och känner att ljuset är kärleken och kärleken är ljuset. "Vi är världens ljus", vilken enorm kraft och tillförsikt i att veta att vi människor är världens ljus! Måtte vi släppa fram det och lysa och lysa i evigheters evigheter och lägga det mörka, dystra, tunga och jobbiga vid sidan om... Mörkret kommer alltid att finnas och min önskan är att vi alla kommer att välja att tända ljuset för...
Jag nynnar på sången "Ljuset lyser i mörkret, mörkret har inte fått makt därmed...." Vilket kraft i det!

I lördags så fick jag uppleva att samtala med en präst i svenska kyrkan inför publik och det vi samtalade om var våra likheter i tankar och känslor mellan kristendom och det jag numer sätter som ledstjärna nummer ett i mitt filosoferande och allt i ljusets tecken. Öppenheten emellan oss var så tydlig och vi gav av oss bägge utifrån våra tankar. Jag har ingen aning om var och hos vem våra ord landade eller förkastades och det spelar mindre roll för dom minuterna tillsammans med publik, musiker och oss själva var i ljusets tecken och när vi är i ljuset kan inget mörker råda...

Jag kan gråta över att människor väljer det mörka, och då menar jag det mörker som är kopplat till det tunga, negativa, jobbiga, frustrerande och energilösa, och skickar så mycket längtan till universum om att vi, det mänskliga släktet, ska inse att vi alla vill leva i ljuset och jag vet att mina önskningar hörsammas och jag vet också att människor väljer sina egna vägar att gå.
Jag kan bara fortsätta att leva i ljuset tillsammans med människor som också väljer ljuset... en flammande låga tar makten över mörkret och tusentals flammande lågor har ännu större makt över mörkret...

Och det största ljuset av alla, mitt eget inre, tillsammans med urkraften och energin solen, det kan ju enbart bli till det bästa ljuset...

Jag är ett ljus och det för att jag lyser som den jag innerst inne är och jag vågar och vill låta min låga lysa för andra...

Så innan min låga flämtar till,
och skymningstimman tiger still,
vill jag vara ett bloss för dom som följer oss
en tid, ett ljus på deras stig;
En tid, ett ljus i deras liv.
(Björn Afzelius)

Den rena naturen

Jag har varit ute i den ljuvliga naturen dom två senaste dagarna och insett hur mycket jag längtar efter att ständigt kunna vara i den från morgon till kväll. Att kunna gå ut på morgonen, sommar som vinter och ta in ny härlig luft och doft, att varje kväll gå en liten runda i det öppna landskapet för att sen somna in och sova en skön sömn och att varje dag få stå mitt i naturen och tacka för att jag får vara just där.

Träden, blommorna, stenarna, havet, djuren, insekter och allt annat som hör naturen till tar emot med helt öppna armar... Dom finns där i sina vackraste och sannaste "jag" och låter mig vara precis som den jag är och när jag möter upp med ett fritt och öppet sinne så blir vi ett. Jag kan höra hur träden talar till mig, hur humlorna viskar, hur blommorna kittlar min näsa och hur stenar och vatten känns. Ingen ber mig gå därifrån, ingen gör mig illa och jag tänker att här finns den sanna energin, den energin som jag vill leva i och som ständig kommer att vara ny, öppen och ärlig.
Naturen ljuger aldrig... naturen behöver aldrig luras för att sätta sig själv i bättre dager, nej den finns där i sin stora ärlighet och tar emot mig.

Jag kan känna att den gråter när vi våldför oss på den och det gäller allt ifrån att bryta kvistar på ett okänsligt sätt till att skövla med maskiner och enbart lämna rötter kvar... Växterna är lika mycket energi som vi människor och när vi sliter sönder och förstör så mår vi dåligt och har ont precis som växter och djur och det oavsett storlek och form....

Jag tror att vi är ämnade att leva i ett med naturen och mänskligheten har gjort det under väldigt lång tid och det finns fortfarande människor som har förstått grejen med att vara ett i energin och som lever i, med och av naturen och jag kan bara säga ett stort grattis till dom människorna för deras insikt och deras ärliga och rena livsval.

Jag såg filmen "Avatar" häromdagen och den fick mig att ännu mer bli övertygad om att naturen är en sån enorm kraft och att jag som människa vill buga mig inför dess enorma storhet, ödmjukhet, godhet och styrka.
Naturen dömer ingen utan välkomnar med öppet hjärta oss alla.... Ett föredöme ur många perspektiv....

Insikt

Min vän, sen länge tillbaka, ber mig förklara varför jag gjorde som jag gjorde vid ett visst tillfälle och jag tänker efter innan jag svarar. Det slår mig att hade hade jag avstått från att tala om för henne att jag gjorde det av kärlek, sett ur min synvinkel, så hade frågan ifrån henne aldrig kommit upp... Nu är frågan där och jag svarar utifrån min tanke, känsla och kärlek, utifrån mitt perspektiv just nu... Jag har ändrat filosofi och ser saker från en annan synvinkel nu vilket gör att mitt svar blir något annat än vad som kanske förväntades... Mitt svar är enbart vad det är för mig just idag, just med det som är jag idag, just bara vad det är; ett svar från en människa till en annan... Oh jag ser att det blir ett svar från en människa som bytt livsinställning till en människa som går kvar på samma livstinställningsväg som vi tidigare delade och det är klart att det uppstår frågetecken....

Finns det någon som kan säga vad som är rätt eller fel sätt att agera i en viss situation? Jag tänker att vi alla behöver fundera på var vi befinner oss rent vibrationsmässigt och när jag känner att jag befinner mig någon annanstans i vibration än den personen jag pratar med så blir det ju ett naturligt glapp, våra vägar möts inte just då....

Varför är rädslan så stor att inse att man kanske har gått skilda vägar och att våra vägar just nu inte ens är parallella för en period? Vi är där vi är i våra liv och vi är i ständig förändring och jag säger det igen; jag kan aldrig döma någon och framför allt inte mig själv för mina vägval, jag vill vara glad och känna frid över mina vägval och i det kommer det in människor som vill gå med mig en stund, ett tag eller ett helt liv och på samma sätt följer jag andra en stund, ett tag eller ett helt liv...

Jag kommer till den där insikten där jag varit tidigare och nosat, att jag ska avstå från att prata så mycket och engagera mig där jag märker att det jag vill säga inte landar.... Jag kommer mer och mer att gå på känslan inför en människa om det går att samtala på lika villkor...

Den insikten behövde jag hjälp att komma till och fick den genom klokskapens väg, genom ord från ett öppet hjärta

Bekräfta

Vad händer om vi alla slutar att bekräfta varandra? Hur kommer vi att känna oss då, som världens mest ensamma människa kanske? En del gör allt för att få bekräftelse medan andra lugnt surfar vidare i det som är livet och får en klapp på axeln emellanåt och är nöjda och glada ändå och det för att dom hittat bekräftelsen i sig själva från sig själva till sig själva.

Den ständiga oron över att inte bli sedd och att blotta sig inför andra och säga att det är så, är det en tillgång? Det kan det säkert vara för det uppnås som önskas; ständig bekräftelse... och inget fel i det och ändå reagerar jag över människor som hela tiden behöver tala om hur bra dom är och hur bra andra tycker att dom är... Jag har ju lärt mig att låta människor vara och ändå känns det nånstans i mitt inre när människor skriker ut sin längtan efter bekräftelse...
Vi är alla ensamma med oss själva dygnet runt och vi kommer alltid att vara ensamma.... Jag har bara mig själv 24 timmar om dygnet och behöver leva med mig själv så mycket så vad kan vara viktigare än att bli sams med mig själv och acceptera och bekräfta att det här är jag och så här fungerar jag och det är OK...

Tankarna går igen till att jag är ett litet rö på och i det här jordelivet och ingen kommer att sakna mig speciellt länge efter det att jag lämnat den här energin så vad tjänar det till att riva ut mina inälvor efter bekräftelse....
I det klyschiga uttrycket "att hitta sig själv" så ligger det nog en hel del sanning...

Tror absolut på gemenskap med vänner och människor men för mig är det något annat att umgås med goda vänner och "bara vara" (klyschigt igen:-) eller att i grupper med människor söka konstant bekräftelse...
Jag vet själv att jag kan vara en lite obekväm person eftersom jag numer låter människor göra det dom vill och inte alltid ger dom verbal bekräftelse när dom önskar det. Jag har själv fått träna på det den hårda vägen och det har lärt mig massor; bekräfta när du själv vill göra det och inte när personen som står framför dig "kräver" dig på din bekräftelse...

Skulle önska alla människor att få leva i den känslan som jag gör just nu för den är så fullkomligt befriad ifrån allt vad prestation, krav, bekräftelsebehov, ångest, oro, smärta mm är. Och jag vet att det enbart handlar om två saker; att helt släppa taget om den här 3e dimensionen och att släppa in kärleken och låta den vara total ledstjärna...
Kan hända att jag anses vara/bli en outsider och det tar jag mer än gärna för det är precis det jag önskar; att gå utanför den där boxen, out-sider.....

Jag vill leda, inte ledas, och jag vill göra det enbart genom att leva det liv jag känner är det rätta och vill människor följa med så är dom så välkomna, det finns massor av plats i kärlekens värld....

Hjärta

Jag är på så rätt väg och varje dag så får jag bevis för att det enbart är att fortsätta :-) Dagarna i det här livet är dom mest underbara när jag gör dom till det och det enda jag vill är att leva i det underbara och då på den plats där jag befinner mig just nu. När jag släpper min tanke efter att ha visualiserat vad det är jag önskar så vill jag leva dom bästa minuterna, timmarna och dagarna som finns just nu för jag har absolut ingen aning om hur länge jag får leva i den här energin och i den här fysiska kroppen.
Jag har mina känslor för vad som är på gång och dom sitter djupt inne i mitt hjärta och det kommer snart att sprängas när alla mina önskningar slår in och jag kan leva med hjärtat så blottat i allt jag gör och jag blottar det gärna och är inte rädd för att det ska rivas sönder eller på annat sätt förstöras för jag vet att när jag är och gör det jag där inne i hjärtat önskar så kommer det alltid att vara helt.

Jag har fått veta att min uppgift är att vara i mitt hjärta och följa allt som jag känner där för mitt liv är att vara i mitt hjärta och utifrån det vara en människa bland andra som får dela med mig av det som mitt hjärta talar och jag kommer att tala till ännu fler än jag gör idag... Det är stort, fantastiskt stort och jag är ödmjuk inför den uppgiften... Hur, var och när visar sig.. hm..... när jag skriver det så känner jag att jag redan kan svara på det; hur = som jag gör det just nu, var = precis där jag är i stunden som nu, när = jag gör redan nu... :-) Alltså vara i mitt hjärta och vara mitt hjärta och det som nu när jag är i mina mest öppna stunder...

Jag förstår också att eftersom jag lyssnar och talar med mitt hjärta så har jag lättare att samtala med människor som gör på samma sätt som jag; talar med sitt hjärta... När jag samtalar med människor som lyssnar och talar med hjärnan så uppstår känslan av att jag hör att dom talar men jag har ingen aning om vad som sägs... Inget är mer rätt än det andra det är bara så det är och jag tror att om vi alla lärde oss och accepterar utan att värdera att det finns skillnader och likheter i vårt sätt att kommunicera så skulle förståelsen för varandras intag eller inte intag av samtal öka enormt....

Hjärta till hjärta... hjärna till hjärna... och jag märker att det enbart är en enda bokstav som skiljer dom två orden åt....

Husbygge

Emellanåt så tar mitt bloggande lite paus och det för att jag får uppleva så många ljuvliga saker i mitt liv som tar allt mitt fokus och cybervärlden lämnar jag med glädje och lugn åt sidan och så är jag tillbaka och skriver ner mina tankar när det känns som att jag behöver "skriva av mig" lite.... Ett roligt uttryck att "skriva av sig", som om något verkligen ligger och trycker på så att jag får känslan av att vilja skaka av mig det för att kunna gå vidare med det lättaste sinnet...

Jag har upplevt en helg i energins tecken där frågorna och svaren runt livet, vad det är, var vi är och vart vi är på väg har bollats mellan väggarna här hemma. Två kvinnor och jag har umgåtts i den renaste energin och jag har fått så tydliga tecken på att jag ska följa mitt hjärta i det jag vill syssla med i det här livet och jag vet numer också att det jag är är mitt hjärta... Jag är det mitt hjärta är och har och det känns så skönt och så stort att få veta och känna... Jag skulle aldrig någonsin kunna och vilja svika mitt eget hjärta, det har jag gjort tillräckligt, och nu har jag landat i det jag är och sen var mitt jag ska befinna mig är en helt annan sak....
Vi har talat om energier och dimensioner och jag förstår mer och mer att det finns så mycket där ute som vi kanske möjligen bara har fått nosa på i den är tredimensionella världen... Det är så spännande med allt som är på gång!

Jag vet numer att jag får allt det jag själv sänder ut av känslor och vibrationer och det har tagit mig en stund att förstå att jag nu har fått den kärlek jag alltid frågat efter. Jag får leva i den mest ljuvliga, lugna, trygga, fina, mjuka, rika kärleken och jag har rivit ner dom murar som funnits och ändå så tillåter jag mig att ibland gå till rädsla... Jag har absolut inget att vara rädd för och jag vet hur jag ska hantera den men när den "slår till" så blir det så påtagligt smärtsamt och jag förstår att det inträffar för att jag ännu mer ska känna att jag kan lämna hela mitt hjärta vidöppet till mannen jag älskar...

Jag stod och tittade på dom män som gör i ordning vår husfasad som är av rappat tegel och när jag ser hackan som far fram över det rappade så att det rasar ner från väggen så tänker jag; det är så det känns! Kärleken knackar på min rappade yta och vill ha fram det som är genuint, det som var först, det som finns där innerst, det som är grunden till att mitt hus är vad det är... Det gamla, trasiga och sköra sak bort för att ersättas av något nytt. Det blir hål i rappen och tegelväggen blottas och med skickliga händer, kunskap och kärlek läggs ett nytt vackert rappat lager på huset så att det är helt igen och jag vet, varje gång jag tittar på det, att det finns något vackert, genuint och stadigt där under och jag ler för det är styrka i det huset som står här och det huset är jag och det huset är den kärlek jag får möta, den kärlek jag får leva i, den kärlek som är allt för mig...
Min kärlek vårdar "mitt hus" genom att ta bort det som är trasigt, fult och skört och bygger genom ord och handling upp det igen så att det alltid står där i sin glans mitt framför honom som ett tecken på tacksamhet och ett bevis på hans kärlek till mig...
Han kan alltid se att kärleken är det som håller mitt hus samman och härifrån bygger vi på ett gemensamt hus där vi bägge känner till varenda sten och vi lägger dom precis där dom ska vara så att dom passar perfekt...

Precis just nu sjöng en ensam vårfågel utanför mitt fönster... Det är snart vår igen och den har aldrig varit närmare än just idag...

Frid....

Det rör sig så många känslor i min kropp just nu och frustrationen är påtaglig... Jag vet att frustration enbart infinner sig när jag är på fel ställe, gör saker som går emot vad min kropp säger och enbart längtar efter något annat... Den frustrationen är av godo för mig för den är så grymt tydlig och pockar på och jag blir lyhörd och tittar mig omkring för att se åt vilket håll jag ska gå...

Min känsla av att betrakta människor utifrån och på distans och känna att jag är någon annanstans är tydligare än på länge och det som känns viktigt för mig är att hitta det som gör att jag har ett ständigt lugn, en inre frid och glädje. Dom stunderna finns och jag vet precis när, var och med vem jag befinner mig med när det känns som bäst och jag VET att jag snart kommer att få vara i den känslan all den tid jag önskar.
Jesus sa en gång: Frid ger jag er... varför nyttjar ingen den friden på heltid? Varför slänga iväg den inre friden varje dag och varje dag behöva be om den igen istället för att finnas i den konstant? Jag säger; frid ger jag mig själv genom att göra det som känns bäst för mig och som ger mig lugn, harmoni och frid och dom känslorna hittar jag in den kravlösa kärleken...

Vad är det att vara människa idag? Är det att ha almanackan fulltecknad, vara uppdaterad på Facebook, finnas tillgänglig dygnet runt på sin telefon, sträva, kämpa och slita för att uppnå dom ideal som samhället har satt upp? Att vara människa, är det att vara ständigt bekräftad utifrån? Att hela tiden jaga nya mål, jaga nya framgångar...
Vad är förresten en framgång och vem har hittat på att framgång ska ha med jämförelse att göra?
Fram - gång... att gå framåt... att välja att gå med hjärtat vänt mot solen och ha vinden i ryggen... att välja att gå framåt med framgång....

Alla vi människor på den här jorden, vilka är vi och vad gör vi här och vad är vårt mål? Behöver vi ha mål för att leva eller har vi enbart mål för att överleva? Jag lever i en värld där det är bestämt att jag behöver tjäna en viss summa pengar som jag kan byta emot en viss status och jag kan själv bestämma hur min status ska se ut.... just det, jag bestämmer själv och det utifrån vad som är viktigt för mig; hur vill jag leva?
Tänker också att det är märkligt det här livet; vi är här, vi strävar, jobbar, kämpar och sliter den mesta av tiden och det för att få tillfälle att senare få göra det jag vill såsom att njuta av natur ledighet och livets goda. Och sen, vilket vi alla gör, så dör vi och någon annan kommer till och livet går vidare som om jag aldrig existerat.... Det får mig att tänka att det är ännu viktigare att leva nu och idag och för mig själv och för kärleken...
Jag har inga egna barn som kommer att föra min släkt vidare och jag har ibland tänkt tanken; att vad spelar det för roll om min släkt "dör ut" i den här dimensionen... jag är verkligen som ett rö för vinden och det gör mig ännu mer övertygad om att jag vill leva här och nu och må som allra bäst.

Så, jag väljer kärleken med ALLT vad det innebär och har fram-gång i att enbart leva för och i den no matter what....

‎"Vad vi fruktar mest är inte att vi är otillräckliga.
Vår djupaste rädsla är att vara omåttligt kraftfulla.
det är vårt ljus, inte vårt mörker, som skrämmer mest.
Att spela obetydlig förbättrar inte världen. Det finns ingenting upplyst med att förminska sig för att andra inte ska känna sig osäkra.
När vi låter vårt eget ljus lysa, ger vi omedvetet andra tillåtelse att göra detsamma." - Nelson Mandela

För - ändring...

För-ändringar är alltid välkomna i mitt liv när dom är i positiv energi och dom blir i positiv energi eftersom jag tror att förändringar är till något bra. I förändringar ligger förväntningar, spänning, nyfikenhet, nyskapande, nytänkande och mycket annat som ger energi.
Det kan också vara en väckarklocka till att förändra ännu mer; har länge tänkt på att jag vill göra något annat t ex rent yrkesmässigt och tar ett jobb som fortfarande liknar det jag haft tidigare och förändringen blir något annat än jag önskat och då tror jag att det är tänkt som en kontrast som säger; Du vet vad du egentligen vill och nu när allt annat fallit på plats så ska den här sista pusselbiten också dit, låt det ta den tid det ska bara och var i ditt bästa jag hela tiden för då kan universum jobba som det vill med att leda dig åt rätt håll.

Det där med ekonomi är så intressant, ett fenomen som gör att vi "måste" arbeta för att kunna leva... Vem har kommit på det systemet? Jag skulle vilja leva och sen arbeta för att det är skoj och det utan nåt som helst "måste" för att överleva... Jag gör det till stor del nu och tanken om att jag behöver få in pengar finns väl där men den tar ganska liten plats av min energi....
Att vara ekonomiskt oberoende tror jag skulle göra att jag ännu mer gör precis det jag vill i yrkesväg för då kan jag som konstnär verkligen strunta i ekonomin och då tror jag att jag mår ännu bättre och att min publik ser en helt annan sida mitt skapande... Fast jag tillstår att jag hittills mest gjort det jag velat och att pengar rullat in när dom ska och jag är tacksam för att jag har mitt "tänk" på rätt ställe i mitt sinne för då vet jag att här finns pengarna och här finns jobben och här finns lusten och här finns mitt liv...

Jag har på nytt, eller det känns som för första gången, blivit sambo och det med min stora kärlek. Det är så ljuvligt att få vara i samma energi som min kärlek och i alla dom timmar som gått den här helgen så har jag njutit av varenda sekund han är i min närhet. Jag är priviligierad som får bli så älskad och som får älska så mycket som jag får och gör. Jag har mött en man som vill ha all min kärlek och jag blir bemött på samma sätt vilket en underbar och obeskrivlig känsla. Jag är tacksam och det i stora mått...

Jag har förstått att alla dom där klyschorna som finns i musiklyriken vad det gäller kärlek numer är sanningar för mig så jag säger: Kärleken är evig när vi är tillsammans, ingenting är större än det här....

Positivt...

Jag har många goda samtal runt mitt positiva tänkande och det går mer och mer upp för mig att det är ingen som helst idé att jag predikar verbalt om hur bra det fungerar i mitt liv, det jag kan göra är att fortsätta att leva efter och i det som är rätt för mig och sen får människor gärna komma till mig och samtala och höra hur jag tänker och gör. Jag vill leva som jag säger att jag lär.

Det är många gånger jag har velat öppna munnen och ifrågasätta varför människor har så negatvia synvinklar på det dom talar om men sen har jag avstått att kommentera. Jag har ingen rätt att ifrågasätta någons leverne och val, jag kan enbart hoppas att människor ser hur jag väljer och blir nyfikna och vill samtala.
Jag kan aldrig få någon att ändra inställning, det kan enbart personen själv göra.

För mig handlar mitt positiva tänkande om en livsstil och jag är fullt övertygad om att det jag känner och tänker drar jag till mig, både positivt och negativt och där har jag alltid ett val.
Jag har blivit bättre på att säga att "jag vet" istället för "jag tror" för jag har så många konkreta bevis i mitt liv på att mina val fungerar och jag är så tacksam över att har hittat min väg att gå.

Jag kommer alltid att vara öppen för samtal som tar mig till en bättre känsla, som leder mig framåt och som ger mig inspiration till att berätta för andra om vad jag upplever och jag vill möta personen jag talar med precis där den är just idag. Jag har också haft en dag i mitt liv när jag valde väg...

Vi har alla sorger och tunga saker som kommer på i livet och i varje situation så har jag möjlighet att välja och det handlar inte om att skratta bort det jobbiga och jag är i sorgen och eftertanken för en stund och sen, sen väljer jag att gå vidare och gå åt det hållet som får mig att må bra.

Och när du har kommit på att det här är ett härligt sätt att leva och när du blir medveten om att det fungerar så kommer du aldrig att kunna sluta veta att det är så...

Möten

Universum visar mig hela tiden på händelser och möten som gör att jag får ännu mer luft under vingarna så jag kan sträcka ut och känna att jag verkligen är på rätt väg. Det är så spännande för mötena dyker upp när jag allra minst anar det och jag förstår att jag är som mest mottaglig för dom just då, inga förväntningar ställda och helt öppet sinne...

Ett möte säger mig att min känsla att jag just nu är "on hold" för något som komma skall är riktig och när jag cyklar hem från mötet så är jag redan någon annanstans i sinnet, tanken och känslan...
Ett annat säger mig att mina tankar om att välja nya saker att sysselsätta mig med också är riktiga och jag får fler och fler såna möten till mig där människor berättar saker som gör att min känsla för att föra samtal som leder människor åt ett mer positivt håll är rätt...
Mina positiva tankar smittar av sig och jag upplever både dom som kan ta in det och dom som är för långt bort i en annan vibration för att ha möjlighet att lyssna och jag har lärt mig att veta när jag ska vara tyst och när jag ska berätta om vägen mot det positiva.

Jag kan finnas här när människor vill höra mer om det sätt jag valt att leva men så länge dom väljer att hålla fast vid det som drar ner dom så kommer dom aldrig att komma till mig... Jag kan bara önska och hoppas att dom pratar med någon annan eller läser något som får dom att inse att det GÅR att vända på sitt liv och visst, det är lite läskigt till en början men när jag kom på att det fungerar fullt ut så var det ingen tvekan och det är en träningssak att vända sitt tänk och sin känsla i det.

Jag väljer väg och önskar att människor kan se att det fungerar.... och människor får välja själva och ta sitt ansvar för sitt eget liv...