Nyordning

Nixpix! Inga valpar den här gången, tack! 

Det har varit tomt på den här bloggen från nya inlägg i en månad nu och det är vad det är som alltid.
Det händer många saker i mitt liv och just nu har dom legat på det praktiska planet och mitt filosoferande har fått stå åt sidan för en stund. Fast jag känner att jag längtar efter mina stunder med filosofin.
Det är jobb på radion och så det fantastiska erbjudandet att bli en av medarbetarna på Fonus Öst som tar min tid. Sen har vi en löptik och en brunstig hanne som tar resten av energin och som innebär lite för lite sömn så prioritering ligger på basicsaker.

Däremot så tror jag att min möjlighet att få jobba på Fonus Öst kommer att ge mig massor av tankar och jag funderar redan en hel del på människors sorg och hur att gå vidare, nätverk, döden förstås och hur det är att vara människa. Jag ser verkligen fram emot att få börja med samtal och också att få slutföra med själva begravningscermonin.
Jag har mött en del som tycker att jag väljer en läskig och underlig bransch och andra som önskar mig lycka till och som tror att jag kommer att passa utmärkt för jobbet. Jag tror och tycker det senare.
Jag kommer att få nytta av min fantastiska coachutbildning och jag kan gå tillbaka i tankarna till mina samtal i Karlavagnen och jag har min bok och mina föreläsningar som utgångspunkt för många av mina tankar. Samtal med sorgehusen kommer att ta mitt lyssnande och hjälpande ett steg längre. Tacksam!

Kan tänka mig att mitt bloggande kommer tillbaka vartefter nu och jag ser fram emot att få skriva lite mer igen. Det går ju faktiskt att prioritera skrivandet också.
Sen känner jag att jag har ju faktiskt noll aning om hur många som läser min blogg, om det är någon som är intresserad överhuvudtaget och det får mig också att fundera över varför jag skriver och vad bloggen är för mig. Det är ju sällan jag delar med mig av vardagsrealismen här, den får andra stå för, och jag spånar iväg och fortsätter filosofera.

Den vackraste av vårblommor; magnoliga

Jag vet inte

Vad betyder det egentligen att säga; jag vet inte? Varför har det uttrycket kommit att bli något vi tar till i det svenska språket när vi vill undvika att svara? Vad ger det för signaler; jag vet inte? Är det ett uttryck som räddar mig från att säga vad jag egentligen vet för det skrämmer mig att vilja säga sanningen? Ett skyddsnät.

När jag sitter i samtal med olika människor så kommer jag ibland till att personen mitt emot mig använder uttrycket "jag vet inte" väldigt många gånger och jag upprepar; du vet inte. Och så säger jag; men om du visste hur skulle det vara då, hur skulle det bli, vad skulle kunna hända?
Oftast blir personen mitt emot mig tyst eftersom jag både direkt och indirekt har sagt att jag förstår att personen i fråga visst vet, men bara väljer att låta bli att svara. Tyrgghet? Rädsla?

Jag vet inte används också som ett rappt svar på något som jag egentligen behöver fundera lite över innan jag svara och sen kommer svaret när meningen "jag vet inte" sagts. Strax efter säger jag; "jo, förresten, jag vet så här är det. En longör, en medveten paus för att hinna tänka efter.

Jag tror att vi alla vet och min tes om att ordet "inte" är ett inte-ord faller också på plats. Att säga "jag vet inte" tyder på att jag vet men undanhåller mitt vetande just nu. Jag vet inte = jag vet.
Lathet kanske? Orkar inte tänka efter så jag svara; jag vet inte.
Jag kan själv ta till meningen när jag är medveten om att jag har varit ouppmärksam och "låtsas" dom att jag inte vet men säger oftast; ja, just ja, så var det! Alltså visste jag! Jag ska verkligen tänka till nästa gång jag får för mig att säga att jag inte vet, det finns annat att svara.
Det handlar också om att skjuta ansvaret ifrån sig och det med besked. Att låta andra veta att jag inte vet fast jag vet är att lämna bort ansvaret och lägga det på någon annan. Den enda som kan ta ansvar för mitt görande och varande är jag själv så alltså vet jag.

Självklart kan jag använda meningen när jag har kunskapsluckor, aldrig hört talas om det jag bli tillfrågad om och verkligen saknar information om svaret. Där är den meningen helt sann men annars, nej.

Lars Melin är docent i nordiska språk och har tittat på vilken mening vi använder mest i det svenska språket och han kommit fram till att det är just "jag vet inte" och som god tvåa kommer "det har jag aldrig sagt". Vad säger det här om oss svenskar undrar jag?

Allt händer när det ska

Just nu så är det väldigt ojämnt med inlägg på min blogg och det beror ju på att det händer så mycket och det kanske skulle stimulera mig att skriva men det handlar mest om vardagen. Den här vardagen som är livet som är dagarna som går.
Medea har medicinerats mot sin noskvalster och vi medicinerar henne mot vattensvans och öroninflammation. Hade aldrig hört talas om vattensvans innan vi läste oss till att det var det hon hade. Får bara se upp lite i framtiden när det gäller kyla och väta för hennes del. Förresten, vi är nog många som lider av lite vattensvans emellanåt fast då kanske mer mentalt.
Zacke har nåt jox runt ena ögat men det ser ut att bli bättre av sig själv också. Dom har mycket glädje av varandra och visst, ibland är det jobbigt med att hela tiden behöva uppfostra, men dom är guld värda bägge två.

kompisar och "syskon"

Jag får träffa mina brorsbarn och min bror och det är också mysigt och det känns framför allt bra att få till en egen relation med dom. Ibland känns det lite tungt att mamma, min bror och jag bor på så skilda håll men det är vad det är och vi gör det bästa vi kan av situationen.

På jobbfronten händer det många spännande saker. Jag kommer förhoppningsvis att ge mig in i en helt ny bransch, har ett avslutande möte nästa vecka. Ny och ny förresten, har "hängt" där i 10-12 år så jag känner ju till den och nu så ska den utvecklas. Riktigt kul!

Jag har också fått tillfälle att träffa den kvinnan som fick årets stora Talarpris 2012 och var på en av hennes föreläsningar i torsdags och fick göra ett litet inhopp med att sjunga med de 120 personerna. Den satt som en smäck och nu hoppas vi att det ger utdelning och att vi kan börja samarbetet.
Lagen om attraktion gör verkligen sitt och allt händer precis när det ska.

Jag planerar också för en av min livs konserter och det är nu planerat till den 11 november. Har fått svar ifrån ett par i gänget som jag önskar medverkan och så får vi se hur vi ska lägga upp det hela.
Det är underbart att få genomföra mina drömmar och jag gör det med ojämna mellanrum. Den 11 november blir ännu en.
Och så blir det sommarkonserter och till det en liten inspelning förhoppningsvis. Ett par sånger kommer vi allt att spela in, jag och min pianist Fredrik.

Nationaldagen är på intågande och jag har återigen fått förtroendet att vara general för den dagen, radion ger mig flera härliga dagar på redaktionen och jag ska få sjunga på Allsång i Gränna Hamn i sommar. Det finns dessutom massor av andra roliga saker som väntar så jag är bara tacksam i det som är mitt och vårt liv just nu. I skrivande stund så inser jag att det finns hur mycket som helst att berätta om i jobbväg men jag avstår och fyller istället på min almanacka på min hemsida.

Undrar om vädret står oss bi i Gränna i år? 

Min man är fantastisk på alla sätt och ställer upp med att ta hand om hus, hem och hundar så att jag kan jobba på. Det är en så befriande känsla att veta att det är ok att jag jobbar och att slippa höra gliringar om både det ena och det andra. Det gör också att jag helt kan låta LoA jobba på alla plan och jag blir bättre och bättre på att lita på min magkänsla och gå för den.

Ge idag!

Vingarna bär oss till en annan energi

Jag har under de tre senaste veckorna nåtts av två olika dödsbud. Det ena handlar om min farbror och det andra om en god kamrat och musiker från studentkören. Att min farbror skulle gå bort var inget oväntat med tanke på hans ålder så det budet tog jag med lugn även om det förstås kändes. Det andra budet kom totalt oväntat och överraskande och när jag fick beskedet så gick det en kall kår genom hela kroppen, en energi har flyttat och jag känner det.

Det har fått mig att fundera över vilka jag bär med mig under skinnet. Min farbror och jag kände knappt varandra, vi träffades vid ett fåtal tillfällen när jag var barn och mina kusiner var det åratal sen jag pratade med. Han är mitt kött och blod och ändå så långt bort. Ingens fel, det har bara blivit så.
Ändå finns där den just den där känslan av släkt och kött och blod och mer eller mindre självklart att jag närvarar vid begravningen. Det är ju ändå min pappas bror så jag känner att jag kan stötta där.

Den andre personen lämnade oss helt plötsligt utan förvarning till någon av hans släktingar och vänner. En underbar person som spred mycket glädje, musik, skratt, kunskap, bjöd på sig själv och hans generositet var enorm. Han ställde ofta upp när jag behövde en tenor eller en bas till mina körprojekt och oavsett var jag satte honom så var han en klippa. Det känns redan som att det finns ett tomrum efter honom. Jag tänker mycket på honom och jag blir rörd i hjärtat när jag läser inlägg från alla hans vänner runtom och ingen förstår ett enda dugg. Han gick alldeles för tidigt. Jag väljer att avstå att gå på hans begravning. Jag vill alltid känna att jag vet varför jag går till en begravning och för vems skull.
Martin, kommer alltid att finnas med mig ändå.

Mina tankar går till att fundera över vem som får bo i mitt hjärta. Jag inser att det handlar om de människor som jag har en relation till, personer som delar det som jag älskar att göra, personer som delar mitt liv, som ser mig utvecklas och som jag tänker på med stort varmt hjärta.
Martin har en speciell plats i mitt hjärta och han känns närmare än min farbror även om han är släkt.
Jag har ju skrivit om tanken att blod är tjockare än vatten och jag återkommer till den frågan och drar den ett par varv till. Är alltid blod tjockare än vatten?

Genom det jag läst och hört om de här personerna som gått före oss så inser jag vikten av att vilja prata om dem i goda ordalag och jag känner att jag så skulle önska att vi säger samma saker till de som vi har i livet. Att vi i tanke, ord och handling visar hur mycket vi tycker om de som finns i vår närhet. Det är aldrig försent att säga goda saker till varandra och det är bäst att passa på för en dag är de borta och jag också.

Någon sa; Ge idag! I morgon är det bara ord kvar.

Allt är energi! Så också vi

Lever ännu en dröm

Här står jag och duger! 

Tänker tillbaka och inser att jag just nu återigen lever en av mina drömmar; jag föreläser utifrån min bok. Det är en fantastisk känsla och jag njuter av varje minut när jag får göra det. Min bok får nya vingar och flyger åt alla möjliga håll och det är alltid lite läskigt att sälja iväg en bok för det är ju en bit av mig som går iväg och det är också en underbar känsla. Tacksamhet!

Den här fanns i Ingers vackra hem som hon döpt till Villa Harmoni

Jag blir glad när jag märker att det jag vill och önskar slår in vilket också bekräftar att jag lever som jag lär. Jag har också, helt utan att ha lagt egen manke till, träffat en person som kan ge mig än fler möjligheter till att utveckla mitt föreläsande. Fick via radion träffa den person som blev utsedd till Årets Talare 2012 och via den kontakten så har vi träffats och det känns riktigt bra. En mycket härlig och energifull kvinna som precis som jag har en positiv släng av HSP, High Sensitive Person. Jag får om  ett par veckor möjlighet att följa med henne på en av hennes föreläsningar och bli presenterad för ett par talarforum. Ser så mycket fram emot det! Känns lite som att få en mentor på nåt härligt sätt.

Inget mysigt men ett fantastiskt privilegium!

Efter dagens föredrag så kom det fram en kvinna till mig och berättade följande:
Hon var på mammografi och när hon står där, naken på överkroppen och fastklämd i maskinen så dyker det upp en mening i hennes huvud: "Här står jag och duger!"
Hon säger den högt och sköterskan hör henne och blir så tagen och säger att kvinnan gjort hennes dag. Det hela slutar med att dom ger varandra en stor kram och kommer överens om att ta en fika ihop.
Här står jag och duger! Vilken härlig känsla att de orden också får leva vidare och fler kommer på att det verkligen stämmer.